”Ett ställe där renarna gör stigar i snön på våren är i dalgången Njoatsosvágge, den har fått sitt namn efter dessa renstigar. Det kallas njoatjostit när renarna färdas sakta och gör en stig på hård snö. Ordet kan också användas när det är barmark.
På sommaren är dalen grön, men på våren när renarna vandrar västerut är den vit och det är just inget bete där. Någon barfläck kan finnas men det är mest sten som tinar fram. När renarna lämnar Alep Sjielmmá i öständan av Njoatsosvágge så vandrar de därför direkt genom hela dalen till väständan utan att stanna. Då går de efter varandra i en rad så att det blir en stig.”
Från: Ryd, Y., & Rassa, Johan. (2001). Snö: En renskötare berättar. Stockholm: Ordfront.
Det verkar som Johan Rassa menar någonting annat med "öständan av Njoatsosvágge" än vi nutida vandrare. Man får intrycket av att Njoatsosvágge för honom är den smala delen av dalgången, från Luoppalgårttje till utgången längst i väster.
De samiska namnen berättar om naturen
Vi skrev något om hur betydelsefullt det är med namn, samiska namn, i "Vattenfallens dal". Johan Rassa pratar om "Alep Sjielmmá". Samma plats omtalas i skriften "Renmjölkning och mjölkvallar". Ordet sjielmmá betecknar en låg bergrygg eller ås som ligger tvärs för där man ska gå, det är uppför och lite brant. Alep Sjielmmá i Njoatsosvágge är just en sådan daltröskel. Genom idogt letande hittade Björn ytterligare en hänvisning till denna i just boken "Snö": det är den branta rygg som man ska över när man går upp till första sjön, Lulep Njoatsosjávrre. Det är således också här som vattenfallet Luoppalgårttje finns.
Alep Sjielmmá och Luoppalgårttje.
Ordet sjielmmá återfinns ju även i namnet på vattenfallet vid kanjonen, Sjielmágårttje. För oss gav detta ett sammanhang, ett annat perspektiv på Njoatsosvágge. Tänk er att vi hade en karta med alla de rätta namnen. Där Sjielmmá förbinds med vattenfall, sjöar och mjölkvallar som i Njoatsossjielmágiedde:
"Mellan Alep och Lulep Sjielmmá, utmed stigen. Där finns många ája. Nu växer det mycket vide på vallen. Här stannade man också på våren, då härkbördorna var tunga och man rörde sig i korta etapper". Från: Ryd, Y. (1999). Renmjölkning och mjölkvallar. (Översättning: giedde = äng, vall; ája = kallkälla; härk = kastrerad arbetsren.)
Således finns det också ett Lulep Sjielmmá, nedanför och öster om Alep Sjielmmá. Vår gissning är att Lulep Sjielmmá är den lilla utlöpare från Tsähkkok som har höjdangivelsen 805 på fjällkartan. Njoatsossjielmágiedde måste då vara den ängsmark som omgärdar Njoatsosjåhkå mellan dessa daltrösklar.
Axel Hamberg
Axel Hamberg skriver så här om Njoatsosvágge:
”Från Säkoks västände är anblicken av fjällen kring Njåtjosdalen synnerligen storslagen. Den grannaste delen är den västra delen, där dalbotten upptages av en rad sjöar med kristallklart vatten mellan toppkrönta dalsidor. En motsvarande vy finns ingenannanstädes inom Sarekfjällen…” Från: Hamberg, A (1922). Sarekfjällen.
Övre Njoatsosvágge är storslagen från alla håll, och genom Hambergs egna texter och svartvita foton vet vi att han besökte området:
Men vi tror inte att Axel satt här:
Och inte heller att han såg det här:
Alla dessa stigar
Nya perspektiv visas och binds samman med samiska namn. Men sammanhanget finns också där att se på ett påtagligt sätt. På generalstabskartan från 1890 hittar du en flyttled från Pårekslätten genom Njoatsosvágge.
Norr/väster om den renvaktarstuga som finns idag sammanfaller stigen med den nutida renflyttningsleden, men söder/öster om stugan finns ingen stig utritad vår moderna fjällkarta. Om denna södra del var renflyttningsled eller en gammal led för transporter (eller bådadera) vet vi inte. Men vi hoppas kunna ta reda på det.
I alla händelser finns den gamla stigen fortfarande. Tittar du noga kan du se den längs Sähkoknuohkke.
En vandring i nedre Njoatsosvágge är en vandring i älgars, björnars och renars fotspår. De har gått där precis före dig. Ibland är viltstigarna osynliga, men rätt som det är dyker de upp igen. Det är bara att följa dem, de leder dig rätt.
Skulle så gärna gå en tur igen här.
/BA
Ni har även lyckats med ert "uppsåt" att göra Njoatsosvágge intressant som vandringsmål, speciellt som det verkar finnas väldigt lite bilder från den östra delen. Jag har alltid undrat vart vägen som börjar vid parkeringen (Fjällstationen) och går norrut längs Gamájåhkå leder. Efter att ha läst det mesta ni skrivit om Njoatsosvágge så förstår jag att Standárjåhkå kan vara ett problem. Den gamla flyttleden undvek problemet genom att gå högre upp. Definitionsmässigt borde väl Njoatsosvágge börja (i öster) där Njoatsosjåhkå och Tjuoldajåhkå möts - dvs där Änok tar vid? En bro finns över Njáhkájåhkå, förmodligen för att det finns stugor högre upp. Jag gör nog ett försök en bit in i augusti, att försöka klarlägga svårighetsgraden av en vandring genom Njoatsosvágge med start och slut i Kvikkjokk.
Jag installerade den senaste versionen av Google Earth Pro, men lyckades inte se era bilder där (jag har inte använt verktyget tidigare). Det kan bero på att bilderna från Panoramio inte längre stöds. Bilderna från Google Maps kan man dock se.
Öppna Google Earth Pro och importera filen (under Arkiv). Nu ska du kunna se alla våra foton i kartan.
/BA
/BA
Noterade att du kom 5 resp. 7 km dag 2 och 3. Var terrängen så svår att man inte bör räkna med att hinna längre per dag längs den sträckan? Dag 4 såg det ut som om du gick cirka 10 km. Jag får i så fall lägga till 2 dagar till min planerade rundtur på 9 dagar.
Bra att veta att man bör vada Standárjåhkå innan den rinner ner i myrlandet.
Om jag förstod kommentarerna rätt så gjorde du vandringen strax efter midsommar 2013? Jag väntar nog till augusti innan jag ger mig ut.
Angående hur långt vi gick per dag. Turen i augusti (västra sidan) var i högsta grad en långsam tur med mycket utforskande och fotograferande med GPS-koordinater. Min personliga åsikt är att ska du gå i det jungfruliga Njoatsosvágge ska du gå långsamt. Självklart kan du gå fortare om du vill men det kommer du att ångra senare.
/BA
Efter att ha studerat alla bilder som togs vid solovandringen på östra sidan av Njoatsosvágge så har jag fixat till kartor över en vandring liknande den, men med en delvis annorlunda dragning. Har också sänkt tempot dag 1 och 2. Har en ny kamera - Sony A7Rii - med oerhört bra dynamiskt omfång. Tre fasta objektiv 25 mm, 55 mm och ett 90 mm macro. Dessutom stativ. Om man bara får vädret på sin sida så hoppas jag kunna bidra till att det finns ett bredare bildmaterial av speciellt nedre Njoatsosvágge. Bifogar länk till mina tre kartor med preliminär rutt. Har med extra mat för att ha möjlighet att vänta ut dåligt väder.
https://photos.app.goo.gl/DtNzt0mM03rJjCwv1
Dina kartor ser välplanerade ut, men Björn och jag noterar att du går öster om Tjoares istället för att följa Njoatsosjåhkå. Du får i så fall skog istället för flodlandskap, men kanske är det utsiktspunkten du siktar på? Hur skogen är vet jag inte, men allt tycks vara stenigt, snårigt och ojämnt i dessa områden! Och vilt. Att finna lägerplatser som 1, 2 och 3 kan nog vara en utmaning i den ojämna terrängen. Om du inte hinner ända till 3 har jag koordinater för en som ligger en dryg kilometer före: N 7444969, E 608168 (SWEREF 99 TM). Där ligger en del stängselmaterial, frågan är hur gammalt. Använde platsen i somras. Och ett par km före den finns ju den plats som jag beskrev i avsnittet om östra Njoatsosvágge.
Du har kanske läst hos Grundsten att han anser "poolen" vid pkt 638 vara Hambergs vadställe. Det tror inte jag, utan tror att Hamberg tänkte på en jokk-krök något nedströms foten av Jámekvárásj (men har inte tänkt färdigt om det än). En annan sak som är dåligt utredd är att det finns två stigar norr om Ruopsokjåhkå. En utmed jokken och en uppe i skogen. Jag har mest följt den nära jokken. Fjällkartans utritade "stig" anser jag långa sträckor vara mycket ungefärlig, en slags syntes av de bägge.
På en av dina sista sträckor "genar" du genom björkskogen mellan Sähkokjåhkå och Påreksjöarna. Det låter sig nog göras, men terrängen är troligen mycket snårig. Snabbare att hålla sig ovanför skogen och de värsta videsnåren och gå fram till stigen som löper V om Pårekbyn. Men du kanske verkligen vill se skogen (ingen går ju där)?
/HF
När det gäller Grundsten så tror jag att han ibland har lyssnat på andra vandrare, i stället för att gå på egna upplevelser. Det är inget fel med det, men det vore bra att veta när man läser hans böcker. Jag har flera av Grundstens fina guider och böcker, som jag läst med stor behållning. Men ett par uppgifter om västra Padjelanta (där jag gått mer än de flesta) verkar skrivna utan djupare kunskaper om hur förhållandena kan skifta från ett år till ett annat, så han kan ju ha missat något även i Njoatsosvágge. Hans primära fokus har ju varit på Sarek och Kebnekajsefjällen.
Angående stigarna så får nog lantmäteriet inte mycket feedback (de har en felrapporteringssida) från sporadiskt besökta platser. Även när de får in rapporter så dröjer det innan ändringarna finns med på kartorna.
Den på kartan utritade stigen mellan Sähkokjåhkå och Påreksjöarna har jag gått år 1997. Min nya dragning gjordes efter att ha tittat på flygfoton. Det ser inte ut att växa mycket skog där – jag har lagt upp en flygbild i samma katalog som kartorna. Dessutom har jag på äldre dar fått en förkärlek för att inte i onödan gå samma väg som jag gått tidigare – speciellt om det gäller en stig. Möjligen går stigen där den går eftersom den nog utgår från samelägret. Sträckan mellan Sähkok och vetenskapsstationen är 10,4 km om man följer stigen på kartan; ”min” väg är 8,3 km. Återstår att se om man tjänar något på den kortare vägen. Minns att stigen från samelägret och uppåt var fin, så den tål att gås mer än en gång. Sähkokjåhkå ser ut att ha en intressant svämkägla längs ”min” väg, som numera är övervuxen. Möjligen låg det tidigare även glaciärer vid sydsidan av Bårdde som kan ha bidragit till ett större vattenflöde?
/BA