Vandringar i en av Sareks vildaste dalgångar. Ett samarbetsprojekt av Hans Fowelin och Björn Andersson.

Denna blogg ägnas helt och hållet Njoatsosvágge. Vi - bandersson (Björn Andersson) och fowwe (Hans Fowelin) – kunde inte motstå frestelsen och utmaningen att utforska och dokumentera en av de minst kända delarna av Sarek. Efter ett och ett halvt års arbete presenterar vi denna blogg. Vår förhoppning är att du får vara med om en trevlig och inspirerande läsning vare sig du själv kommer att gå i detta fantastiska landskap eller inte.

Vi vill rikta ett särskilt tack till Utsidans redaktion som har gett oss möjlighet att skapa denna speciallösning. De har visat stort intresse för vårt projekt – utan deras hjälp skulle det inte ha blivit någon blogg.

Användarnamn: hanban

Intressen:

Mer på profilsidan


2015:
Januari

2014:
December

Hur man kan gå och tälta i västra Njoatsosvágge

Vi har beskrivit två sidor av Njoatsosvágge. Förutsättningarna är olika beroende av vilken månad på sommaren man väljer att vandra och på vilken sida man går. Skillnaden mellan västra och östra sidan är ganska stor. Detta gäller inte minst vattenföringen. Nästan alla tillflöden finns på den östra sidan medan den västra är förhållandevis ”torr”. Så här ser det ut om man utgår från SMHI:s Vattenwebb.

Kartan visar hela avrinningsområdet för Njoatsosjåhkå fram till mötet med Tjuoldajåhkå. Det enda betydande flödet från den västra sidan är Vállásjjåhkå vilket är en mindre jokk.

Så här såg vattenföringen ut i Njoatsosvágge 2013:

Det är stor skillnad att vandra i juni jämfört med att gå i Njoatsosvágge i augusti.

Västra Njoatsosvágge

Svårigheterna att vandra i detta område är kraftigt överdrivna. I själva verket är dalen förhållandevis lättgången om man följer vissa enkla grundregler:

  • Försök att hålla dig nära Njoatsosjåhkå.
  • Följ viltstigarna nära jokken och gå uppåt från jokken när stigarna leder dig dit.
  • Följ myrkanterna när du inte kan gå nära jokken. Där går det undan och även här leder dig viltstigarna rätt.
  • Om viltstigarna ”tar slut” – sök dig ner till jokken igen.

En sådan vandring blir en del ”upp och ner” och du kan inte räkna med att ha bråttom och avverka mil eller så per dag. Här pratar vi istället om 5-7 km per dag för att sakta sitt lopp och ha tid att stanna upp mitt i denna Njoatsosvágge som öppnar och stillar dina sinnen. Variationen är av ett helt annat slag än när du går med högfjällen i blickfånget som annars är fallet i Sarek. Varje krök i jokken är överraskande och man undrar över vad som ska komma härnäst.

Njoatsosjåhkå är variationsrik på ett unikt sätt. Om man ska jämföra med något annat i Sarek blir det Södra Rapadalen eller övre Rapadalens västra sida. Men hur konstigt det än låter är Rapaälven mycket mer stillsam och förutsägbar än denna Njoatsosjåhkå.

Hur planerar man sin tur i västra Njoatsosvágge?

Vi rekommenderar verkligen att ta båtturen upp till sammanflödet Tjuoldajåhkå – Njoatsosjåhkå. Denna del är en upplevelse som skulle kunna vara ett mål i sig för endags- eller tvådagarsturer. Ett mer eller mindre okänt eller outnyttjat turistmål för Kvikkjokk. Dessutom tjänar man 8 km med denna båtfärd som tar över en timme. Kom bara ihåg att det inte finns några reguljära båtturer, allt beror på om du kan få kontakt med någon i Kvikkjokk som är villig att skjutsa dig.

Om du inte kan få någon båttur måste du ta dig till nedre Njoatsosvágge på annat sätt. Det går att paddla uppför Gamajåhkå från Selet och då måste du också planera en tur där du återvänder till kanoten för hemfärden förstås.

Ett annat alternativ är att gå ner till Tjuoldajåhkå från Vállevárre och vada över. Hans har vadat Tjuoldajåhkå strax väster om Garvek och Björn har vadat jokken strax innan sammanflödet. Något vi inte har provat är att gå ner öster om Garvek. Det ser kanske ut att vara den bästa vägen men vissa områden verkar vara mycket steniga.

Sammanflödet Tjuoldajåhkå – Njoatsosjåhkå.från Vállevárre – telefoto.

Kartor

Det här med kartor är något alldeles speciellt för mig, Björn. Min tur börjar med kartor och en Sarektur utan ha vandrat i kartornas landskap saknar något viktigt – kanske är det drömmarna? Se därför mina rekommendationer som följer som uttryck för mitt eget personliga sätt att planera en tur.

När man börjar gå i nedre Njoatsosvágge bör man nog ha mycket detaljerade kartor över området. Jag rekommenderar att man klipper ut satellit eller flygfoton från lantmäteriets karta, hitta.se eller GoogleEarth. Själva använde Erik och jag oss av lite drygt 30 sidor av sådana bilder fram till ”Hjärtat”. Följer man grundreglerna som beskrevs ovan behövs kanske inte dessa detaljkartor, men om man skulle drabbas av riktigt dåligt väder kanske man vill ta en snabbare väg över myrar och då är flygfotona väldigt bra att ha till hands.

Detta är ett område där man inte kan förvänta sig att träffa andra vandrare. Om det skulle hända någon olycka är det bra att veta att man kan ha mobiltäckning med Telia ända upp till ön vid punkt 638 (poolen).

Lantmäteriet har numer en förträfflig sida http://kso2.lantmateriet.se/ som innehåller fjällkartan och flygfoton.

Tältplatser i västra Njoatsosvágge

Det är relativt ont om bra tältplatser i nedre Njoatsosvágge. Områden som på flygfotot ser lovande ut fungerar ibland inte alls. Så var fallet med den ”stora gröna fläcken” som såg ut så här:

Men när vi väl kom dit fanns det inte en enda jämn yta att sätta ner ett tält på.

Vi har gjort en bildlänk till de tältplatser i västra Njoatsosvágge vi vill rekommendera - klicka här.

Du kan också se platserna exakt angivna på kartan med Google Earth Pro (du måste installera Google Earth Pro först för att det ska fungera). Klicka HÄR, ladda ner filen och öppna den med Google Earth Pro.

God tur.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Njoatjostit - att färdas sakta i varandras fotspår

”Ett ställe där renarna gör stigar i snön på våren är i dalgången Njoatsosvágge, den har fått sitt namn efter dessa renstigar. Det kallas njoatjostit när renarna färdas sakta och gör en stig på hård snö. Ordet kan också användas när det är barmark.

På sommaren är dalen grön, men på våren när renarna vandrar västerut är den vit och det är just inget bete där. Någon barfläck kan finnas men det är mest sten som tinar fram. När renarna lämnar Alep Sjielmmá i öständan av Njoatsosvágge så vandrar de därför direkt genom hela dalen till väständan utan att stanna. Då går de efter varandra i en rad så att det blir en stig.”

Hoten mot Njoatsosvágge

Det är stora naturvärden som står på spel i Njoatsosvágge (inklusive Änok). Dalgången innehåller en ovanligt rik samling av de naturtyper som finns i fjällen, och dessa avlöser varandra på ett sätt som är intressant och tilltalande för besökaren. Änoks delta, som är under kontinuerlig förändring, tillfogar en naturtyp som inte är vanligt förekommande ens i fjällvärlden. Detta deltaland, med sitt meandrande lopp och sina inneslutna myrar och vattensamlingar, måste få utvecklas efter de villkor som landskapet självt skapar.

Som helhet betraktad är denna dalgång, från Kvikkjokk upp till Njoatsosvágges högt belägna ände i nordväst, ett innehållsrikt stycke natur som har få motsvarigheter i vårt land. Exploatering måste undvikas, vare sig denna gäller malmbrytning eller skogsavverkning. Landskapet måste få behålla sitt storslagna och orörda utseende och växt- och djurlivet få finnas kvar. 

Skogen och djuren i nedre Njoatsosvágge

Njoatsosvágge är inte bara en ovanligt lång fjälldal, den stiger också med hela 600 höjdmeter. Den stora höjdskillnaden medför att många av fjällens naturtyper finns representerade. Barrskog och myr i dalgångens södra del, följt av vide- och björkskog i dess mellersta delar. Högst upp i nordväst finner man ris- och gräshed. Alltsammans kantas av de många bergens grässluttningar, blockterräng och skyhöga klippor. Få dalgångar i regionen kan uppvisa allt detta. Tillfogar man dalens fortsättning i Änok så får man med ett omfångsrikt deltaland vars meandrande lopp är en magnifik avslutning på vattenvägarna från de omgivande fjällen.

I nedre Njoatsosvágge är det, förutom jokken, kanske mest barrskogen man lägger märke till. Det är både gran- och tallskog, men tallen dominerar. Det första intrycket kan upplevas dystert eftersom man ser många döda träd. Det är stående torrakor eller omkullfallna träd i olika stadier av förmultning. Träden är draperade med svarta, hängande lavar som ytterligare förstärker intrycket av gammal, döende skog.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg