När postiljon var ett farligt yrke

Mer än ett sekel senare går jag på banvallen mot Djurslövs station, den sömniga byn utanför Malmö. Målet är att vandra i spåren efter Sveriges enda tågrån. Motvind och snö. Som peeling för mitt ansikte. Samma väderlek som mötte de bägge tågrånarna, en kuslig marskväll 1907.

Sista nattåget från Staffanstorp till Malmö. Plötsligt hoppar två maskerade personer på den sista vagnen. De rör sig ljudlöst mot postkupén och övermannar den ensamma postiljonen. Han blir slagen med en sten och skjuten tre gånger i huvudet. Lokföraren hör skotten och stannar tåget vid Djurslövs och ringer efter polis. Men rånarna har redan hoppat av och försvunnit i mörkret.

När Sverige var fullt av järnvägslinjer

Många banvallar har ombildats till cykelvägar men linjen mellan Malmö och Staffanstorp är intakt. Spåren finns kvar men banvallen är överväxt. Tidvis är det nästan omöjligt att ta sig fram. Snåriga nyponbuskar och rottrådar liknar taggtrådshinder.

Märklig känsla av övergivenhet. Järnvägen går varken i naturen eller i staden. Liksom lite utanför allting. Tidigare livfulla stationssamhällen befinner sig nu i periferin. Stationshusen och banvaktsstugorna väcks till liv av sommarturister på dressin.

När Skåne var vilda västern

Rånarna hastar över åkrarna in mot Malmö medan den skottskadade postiljonen förs till lasarett. Polisen börjar snart misstänka att rånet är ett insiderjobb och spåren leder mot en tidigare avskedad postiljon Han hade stulit pengar från värdebrev och visste således vilka tåg som befordrade pengar.

Polisen har även tur i sin rånarjakt. Kuppen var slarvigt planerad och illa utförd. Efter en månad var förbrytarna häktade. Motivet var politiskt då de tillhörde den radikala falangen inom det Socialdemokratiska ungdomsförbundet. Rånpengarna tänkte de använda till en kommande revolution. Året därpå utförs sprängdådet mot fartyget Amalthea, av likasinnade från samma ungdomsförbund.

När åkrar blir golfbanor