Frosten har ökat bärigheten längs älvkanten.
Skönt. Träden har fått en nyans som liknar snöspray. Solen skiner starkt men har slutat värma för i år. Skulle egentligen gått längs med timmerrännan men ortsbor tipsar om ett uppmärksammat mord för länge sedan.
Skönt. Träden har fått en nyans som liknar snöspray. Solen skiner starkt men har slutat värma för i år. Skulle egentligen gått längs med timmerrännan men ortsbor tipsar om ett uppmärksammat mord för länge sedan.
- En fruktansvärd historia. Liket dumpades i brunnen på gärningsmannens föräldragård, berättar ortsborna.
Jag kliver med bestämda steg mellan frusna vassruggar på väg mot brottsplatsen. Gärningsmannen var löjtnant och ansågs manipulativ av sin omgivning. Han hade ett våldsamt förhållande till sin sambo som avslutades med att hon dränktes i badkaret.Viker av mot skogen och får tränga mig igenom alsnår.
En oansenlig skylt visar vägen mot kulturbyn.
De gamla timmerstugorna ligger utspridda längs vägen mot en fond av odlingslandskap. Stockar som färgats grå av harts och ett bistert klimat. Någon av dessa gårdar bär på en mörk historia.
- En kvinnokropp i en brunn.
Jag ryser till av tanken och märker att det är vindstilla.
Obehagligt.
Gärningsmannen var förslagen.
Efter att ha dränkt sambon förfalskar han ett avskedsbrev och flyttar hennes bil långt bort från brottsplatsen.
Han stuvar in sambons kropp i bakluckan på sin bil. Därefter skjutsar han sin son till morföräldrarna. Löjtnanten försöker gräva ned kroppen på sin arbetsplats men blir avbruten. Då bestämmer sig gärningsmannen för att åka till sitt föräldrahem, kulturbyn utanför Junsele.
När han kommer fram till föräldrahemmet dumpar han kroppen i brunnen.
Löjtnanten gråter ut i pressen ber om hjälp att hitta sambon.
Det är först året därpå när dåvarande Riksmordskommissionen övertar utredningen som han erkänner dådet.
Löjtnanten döms till rättspsykiatrisk vård och återkommer aldrig mer till sin hemby.
Tänker på alla människor som hjälpte till att leta efter sambon. Hur det kändes att bli lurad.
Jag lämnar kulturbyn och fortsätter in i skogen. Det tätnar och solen är på väg att gå ned. Det blir svårnavigerat.
Irrar runt.
Plötsligt står jag vid nipkanten över älven.
Framför mig sticker en märklig stålformation ut över älven.
Det är en v-formad ränna i stål som skulle transportera timmerstockarna förbi vattenkraftverken turbiner. Klättrar upp på stålet.
- Rostigt och svajigt högt över den brusande älven.
Bestämmer mig för att historier om timmerflottningen får anstå till nästa tillfälle.
Text och foto: Anders Hermansson