Lunnefåglar på Mykines
The town at the edge of the world
- Sjömännen som seglade mot Thorshavn, kallade klippväggarna för världens ände.
Thorshavn, stadsparken
Thorshavn, regeringskvarteren, premiärministerns bostad.
Stadsvandring i huvudstaden Thorshavn är väl inget riktigt friluftsliv. Jodå, efter två mil och fyra årstider är det klart godkänt.
Starta vid Tinganes i hamnen och slingra dig fram genom de pittoreska husen i gamla.
-En oansenlig skylt talar om att bakom den gamla trädörren huserar premiärminister.
Färöarna tillhör visserligen Danmark, men är självständigt och utser sin egen motsvarighet till regering.
Önationen stoltserar med världens äldsta parlament. Äldre än grekernas.
Stadsparken är även landets största planterade skog och fylld med statyer.
Avsluta gärna på mysiga puben Mikkeller eller färgglada Sirkus.
Sörvagsvatn, farliga klippor. Närmast kanten vinner.
The Black Beach
- Skulle möta kamraterna på toppen av berget.
Ropade. Men, fick svar från tre italienska damer som inte hade mött några.
Jag blev orolig, hade de gått vilse.
Samtidigt kom dimman inrullande och allt blev sockervadd.
Saksun, Black Beach, lagun.
The Black Beach är namnet på sandstranden vid byn Saksun.
Den svartfärgade sanden kompletterar de mörka bergväggarna i lagunen.
Från Saksun tog vi leden mot Tjörnuvik. Höga toppar och kylig dimma. Lätt att gå vilse. Avsluta gärna med våfflor hemma i köket hos det gamla paret.
Traelanipa. Från klippan slängdes trälar ned i havet.
Kalsoy
- I know what awaits. Death surely looms.
This stone will be a testament to my strength”
Citatet kommer från pigan Marjun som blev gravid utanför äktenskapet. En situation som var förknippat med dödsstraff. Marjun bevisade sin styrka genom att lyfta en sten på 278 kilo. Med en hand.
Döden är ett återkommande tema på Färöarna och märks tydligt på ön Kalsoy. Längst ut på den vindpinade nordspetsen, Kallur lighthouse, står gravstenen över filmhjälten James Bond. Det var på Kalsoy som Bond dog, i den senaste filmen, No time to die.
Kalsoy, Kallur Lighthouse. James Bond grav.
Sälkvinnan. Sägnen berättar om en vacker varelse, en människa med ett sälskinnsfodral. Hon tillfångatogs av en fiskare och hölls fången mot sin vilja. Lyckades rymma, men tvingades lämna kvar sina barn. Fiskaren hämnades genom att döda alla sälar.
Kalsoy, Sälkvinnan från Mikkladur
Mykines
-Stormig båtfärd satte den grånade kapten på prov. Passagerarna föll omkull och kräktes.
För de som inte lider av sjösjuka bjuder båtfärden till Mykines på unika vyer från havssidan.
Ön har en stor koloni av Lunnefåglar, i princip tama. Bredvid kolonin finns ett monument över avlidna Mykinesbor. Många män dog när de fångade fåglarna på de branta klipporna. Lunnefåglarna verkar medvetna om att de numera är skyddade och gillar att posera framför kameran.
På väg till Mykines. Dranganir
Text: Anders Hermansson
Foto: Nils Olof Nilsland
Folkbildande skrivet som vanligt. Och med jättefina bilder. "Sörvagsvatn, farliga klippor. Närmast kanten vinner." -och för nära förs-vinner.