50 nyanser av dimma
- Stannade till för att rätta till kläderna. Plötsligt kom dimman och vandringsleden försvann. Ropade efter mina kompisar, men rösten ekade tomt mellan bergväggarna.
Snubblar över en sten med texten Liksteinur. Obehagligt.
Postmans trail, är en legendarisk led på Färöarna. Namnet kommer från den tappre brevbärare som tvingades gå över bergskammen till byn Gàsadalur. Skylten, Liksteinur hedrar de som bar döda kroppar över berget.
Definitionen av grönt
Frodiga mjuka kullar av den grönaste gräset och vassa klippor. Men ingenting däremellan.
Jo, förresten, emellanåt finns där små planterade skogsdungar som får kämpa mot vind och betande får.
Dramatiska naturen kompletteras av Färöarnas spännande kulturhistoria. Ett hårt liv och ond bråd död för både människor och andeväsen.
Det är dagsvandringar som gäller. Men, låt er inte nedslås av längden. Krävande är ordet. Brant uppför och ännu brantare nedför. Lägg därtill en ansenlig mängd smala leriga stigar som blir livsfarliga när det regnar. Och regnar gör det jämt, förutom när det är dimma eller storm. Fast det regnar då också, men vertikalt.
Definitionen av vattenfall
Regnet ändrar karaktär på öarna. Det tunna jordtäcket har svårt att hålla vatten.
Ur varenda skreva sprutar det formligen vatten och bildar ett vitt skummande raseri som försöker spola bort vägarna.
Men lika fort återgår forsarna till små bäckar igen.
Definitionen av statyer
Det finns en missuppfattning att Färöarna endast befolkas av väderbitna sjömän som muttrar enstavigt. Tvärtom. Här bor mängder av kulturarbetare och akademiker som satt sin prägel på önationen. Minsta by har en märklig staty som får din fantasi att skena. Ett trevligt avbrott och ett roligt diskussionsämne.
Ett stort tack till alla kamrater som följde med på denna fantastiska resa. Extra tack till Nils för arrangemang och Faribas samt Svens, kokkonst.
Text: Anders Hermansson
Foto: Nils Olof Nilsland
Ser fram mot Del2.
Mannen som bär en sten får mig att tänka på något jag såg på Island en gång. Tre eller fyra stenar var utplacerade nära en gammal hamn. De användes för att testa blivande sjömän, hur starka de var. Minns nu inte om jag försökte lyfta någon av dem, i så fall den minsta. Någon av de större hade jag inte orkat. Det var styvt virke i sjömännen förr.