Nu är det tungt före! Som tur är har det blåst en del och min förhoppning ä att snö ytan uppe till fjälls hårdnar åt en del. Men det kommer hela tiden med nysnö. Så mycket puder har vi nog aldrig haft på många år! Misstänker att lavin faran kommer att vara stor. Igår fick vi sticka upp ett spår för att kunna hålla det öppet. Kommer man bredvid spåret är det djupt. Det är en hel del arbete nu bara för att kunna komma sig nån stans. Önskar att jag enbart kunde köra med hundspann eller gå på skidor. Men sanningen är att utan skoterspår blir det i väl kämpigaste laget för hundarna. Spåren driver igen lika snabbt som vi kör. Men vi får i alla fall en botten som hundarna kan hitta. Här en bild från förra säsongen då vi hade dröm föret. Man kunde susa fram nästan vart man ville.
Läs mer i bloggen
Nya kängor och fjäll poesi.
Många kortare turer och nya kängor. De gamla hade krympt faktiskt. Men de hade gjort många mil för mig. Sulorna rätt nötta. En sak som för mig ingår i att leva naturnära är att odla en del av min egen mat. Min mor har ett potatis land som är stort. Det är liksom ett mat kollektiv. Vi är många som hjälps åt och får mat därifrån.I år har jag inte kunnat vara med så mycket som jag önskat. Men tänker hjälpa henne att ta upp i år.
Mandel potatis är basfödan för oss. Så fisk och kött. Så närproducerat som vi kan få. De flesta skulle kunna ordna mycket mat själva. Vi odlar grönsaker med. Sallad, rotsaker och i växthus en del annat.
Sommar till höst.
Länge sedan jag skrev nu. Det kanske beror på att jag mest varit ute hela tiden. Därför ska jag välja att skriva lite utifrån några bilder jag fastnade vid. Jag har så mycket mer. Men det får bli en annan gång.
Vårförfall
Vårförfall kallar vi det. När snön inte bär skidorna längre. Vattnet tar fart. Man kan helt enkelt inte riktigt lita förhållandena.
Sjöarnas is blir mörk. Kan man lita på att den håller? Vi färdas över land och vatten. Så gör även vårfåglarna. Alla dessa underbara ljud!
