Satt och läste lite bland trådarna och snubblade över frågan huruvida man måste ha dyra saker för att kunna ge sig ut i naturen på 'äventyr'.

Jag minns då jag var liten och familjen skulle natta över i båten en natt. Min far var/är en rastlös natur och skulle prompt ut för att få vakna med soluppgången. Min mor var en sällsamt foglig kvinna och ställde sig därför och bakade bullar och hällde kaffe och choklad, till oss barn, på termosar. Vi hade trots allt redan ätit middag så det fanns inte mycket tid kvar av kvällen. Man ska ju hinna åka en bit också för att inte känna att man 'bara' är runt knuten. Nu hade vi ju det inte så särskilt gott ställ, som man säger, och då tanken på morgonkylan och daggen kom upp såg vi nästan bokstavligen hur husets herre började falla in i misströstan om att få vakna till solens första strålar. Men min mor var, som sagt, en sällsam kvinna; hon föste bestämt ut honom och oss att packa båten med maten.

Båten var en liten öppen plastbåt med aktersnurra. Tre säten och i övrigt inget skydd...men det var ju sommar. När allt var stuvat satt vi snällt och väntade på mor. Efter bara en stund kom hon travande ner till kajen med famnen full av...filtar, våra regnkappor och en rulle svarta sopsäckar?! Tanken, som fungerade, var att vi alla skulle ner i varsin filt, som hon snabbt sytt ihop till nån sovsäcksaktigt (vikta på längden och en raksöm längs långsidan och en längs bottnen) sedan på med regnkapporna och så ner i en sopsäck!

Det vart mycket skratt innan alla var inpackade och kunde komma till ro och sova. Sida vid sida som prassliga sillar.

Den tidiga morgonen avnjöts dock i andäktig tysnad med varsin mugg choklad och en totalt spegelblank fjärd att vila ögonen på.