Vi packade båten och gav oss iväg ut på sjön. Så härligt!
Första anhalten blev en liten vik vid Gällnö. Där stannade vi några dagar och...bara sov! I alla fall gjorde jag det, 'gubben' solade och tittade på båtar. Nästan lite skrämmande, för den vakna tiden var väldigt liten för min del. Men sedan hade kroppen gått ner i varv och även ställt om sig till lugnet och rytmen efter vågorna.
Det var lite lågvatten och berget var vackert blått nertill.
Det fanns fler som vilade undan solgasset. Dopping-klubben.
Mamman till den här kullen skrakungar hade säkert fullt upp om dagarna.
Jag hittade en liten näverbit som vid första anblicken såg skadad ut, med som på lite håll såg ut som rena pennteckningen! Kisa lite med ögonen så ser du några träd och stenar invid en äng...
Och fiske lyckan....lyste med sin frånvaro. Detta napp fick vi dock ett gott skratt åt. Hade ingen aning om att de där små parvlarna åt mask.
Det bjuds på mycket båtunderhållning att ligga så där intill en farled.
Rådjuren var aktiva vid kvällar och tidiga morgnar. De simmade glatt mellan öarna.
En morgon 06.20 och det första mina ögon vilade på efter att ha dragit upp en flik av kapellet. De var 4 ådor på stenen och några till på klippan.
Så for vi vidare utåt, till Lilla Kunnöran. På vägen passerade vi några skrämmande öar där skarvarna hade sina vita kollonier. Dock tycker jag att själva fågeln är vacker...men det är synd att de förstör så. Fast kanske finns det nån mening med det med?
Här blir träden färre och klipporna barare. Vattnet är klart och tången ser friskare ut. Här känns det helt okej att bada.
Det syns att viken blir som en tratt vid kraftiga vindar för det är många träd som knäckts.
En förmiddag var mulen och kylig, det låg regn i luften. Det var lättare att se himlen i vattenspegeln...
Sååå tyst och stilla. Inget bakgrunds brus. Här finns bara vila...
Och dessutom fanns en liten lättnadens glädje närvarande hela tiden; vi skippade planerna på Dalavandringen efter att ha hört väderrapporterna och skjuter den mot hösten istället. De som bor där, eller som tog sig iväg på semestern sin ändå, kan inte ha haft det lätt. Hua!
