En fråga som jag tampas med och som diskuterats i en hel del forumtrådar är byxfrågan: Existerar det ett par vattentäta vandringsbyxor som andas, så att man kan ge sig ut med ett enda par brallor istället för att släpa med sig både vandringsbyxa och skalbyxa?

Svaret ser ut att vara nej och det här är en genomgång av mina byxor och grubblerier kring dessa.

Skalbyxor

Jag vill ändå inte släppa tron på att med rätt skalbyxa skulle det kunna funka att lämna vandringsbyxan hemma. Jag har bara inte hittat den än.

Det räcker ju inte att skalbyxorna andas. De ska gärna även vara utrustade med fickor, förstärkningar och vara smidiga. Helst ska de funka i såväl högsommarvärme som höstrusk. Vädret kan ju växla snabbt i fjällen, och ska det nu vara ett enda par med ut på färden måste de ju funka i ett brett väderspektra. Det här låter förstås omöjligt.

Jag har gjort det vid många tillfällen förvisso. Mina lätta tvålagers Arcteryx Beta SL andas bra och går utmärkt att vandra i med bara underställ under. Skulle det bli på tok för varmt skulle det funka att gå i bara underställsbyxor.

På tur iklädd lätta skalbyxor och underställsshorts. Temperaturen kanske 15 grader och småblåsigt. Behagligt.

Tyvärr uppstår ändå en zon mellan tillräckligt hög värme för bara underställ och så pass låg temperatur att underställ och skalbyxa inte blir för varmt. (Att bara ha den kalla, klibbiga skalbyxan utan fukttransporterande underställ under är ju helt uteslutet.) Någonstans kring 18-20 grader samt vid blåst ligger den zonen för just dessa skalbyxor i min mening. För varmt för båda, för kallt för ena.

Ett annat problem är att i avsaknad av förstärkningar på knä och rumpa kommer de förr eller senare nötas och släppa in vatten. Vidare vill jag gärna att vandringsbyxor ska vara utrustade med rejäla fickor. Jag är med andra ord inte riktigt nöjd.

Jag kom för en tid sedan över ett par nybegagnade Klättermusen Durin som är en skalbyxa i någon stretchvariant och med förstärkningar. De har bra fickor, sitter skönt och är som en bonus väldigt snygga.

De är lite för tunga att använda i rejäl sommarvärme och onödigt tunga att bära i ryggsäcken allt för stor del av vandringen. Jag har hunnit använda dem under en höstvandring till vilken de passade bra. Jag blev dock blöt i dessa under en regnig vandringsdag, främst nertill, och jag har använt dem för lite för att veta om det var väta som kom inifrån, utifrån eller från kängorna. Möjligen är de nämligen lite väl förstärkta i nederkant för den som ändå bär höga kängor. (Det kan ha varit så att det smet in väta vid kängorna för att de är för stela och bylsiga för att sitta bra vid kängskaftet?)

Klättermusenbyxornas nederkant: Se fyrkantigheten som kommer sig av de stela, kraftiga förstärkningarna. Inte optimalt i kombination med höga kängor. Känns mer som en vinterbyxa nertill, dock är den smidig upptill.

Vattenresistenta byxor

Ett alternativ som ibland nämns är att även om det kommer någon liten skur använda ”vattenresistenta” plagg som andas, och bara plocka fram goretexen vid riktigt hällregn.

Softshellbyxor (såväl som softshelljacka) har jag bara testat en gång på vandring och bestämt mig för att kategorisera som vinterkläder. Det blev varmt, tungt och blött. Håller inte emot någon större mängd regn.

Min erfarenhet av vattenresistensen hos vaxade Fjällrävenbyxor, är att man blir blöt. En gång när jag ändå var på hemväg efter en vandring och det började småregna, bestämde jag mig för att testa tesen ”står emot lättare skurar”. Det gjorde de absolut inte!

Sammanfattningsvis är väl min slutsats är att ”vattenresistens” kan vara ett ofunktionellt attribut. Med på turen behövs ju även skalbyxorna ändå. Och båda är så pass kraftiga att ett av paren ändå måste ligga i ryggsäcken när de andra används.

Friluftsbyxor

Fjällrävenbyxorna Keb (perfekta fickor) och Nikka (något lättare) använder jag ofta. Vaxade knän håller emot väta kortare stunder på marken. Vaxet funkar som en förstärkning som gör att de håller för att sitta i, dock inte för att ramla och kana ner för en stening slänt:

Lappade Fjällrävenbyxor. Skillnaden mellan den nypåsatta lappen i G1000-väv och tyget under (använda cirka 2 år) säger en del om färgens hållbarhet. Att sätta i relation till den miljömässiga hållbarheten förstås.

Jag älskar de här byxorna vid uppehållsväder, men med regn i luften börjar trasslet. Antingen ska skalbyxorna knölas på över de kraftiga byxorna. Det blir obekvämt och prylarna som man haft i byxfickorna blir svårtillgängliga. Eller så ska byxorna av till bara underställ och skalbyxorna på, när regnet kommer.

Vandringsbyxor av och skalbyxor på är det skönaste alternativet anser jag. Är det något regn i luften är det underställ och skal som åker på direkt på morgonen. Oftast är det ju just den sortens väder. Och då landar jag ofta i att de där vandringsbrallorna aldrig hade behövt hänga med ut på turen överhuvudtaget. Med många undantag förstås.

Småkylig vandring i dis, men utan en droppe regn på fem dagar. Kebbyxorna gjorde jobbet. Men det irriterar mig att ha släpat på skalbyxor i ryggsäcken i onödan.

En nackdel med vaxade byxor är att de torkar långsamt. Då är det betydligt bekvämare om de inte är vaxade, eller bara vaxade precis över knä och rumpa. Eller om det inte är några Fjällrävenbyxor med vax/förstärkningar och funktionella fickor alls, utan ett par mjukare, stretchigare och lättorkade vandringsbyxor, vilka förstås hypotetiskt sett skulle kunna ha bra fickor och förstärkningar ändå. (Jag känner inte till några sådana.)

Som alternativ till Fjällrävenbyxorna använder jag ett par mjukare men vindresistenta budgetbyxor, vilka är lite skönare att ha under skalbyxorna. Nackdelen är att fickorna är väl små och de saknar förstärkningar.

Och där fick jag nytta av detta misslyckade självutlösta foto som jag av någon anledning inte slängt. Namnlösa budgetbyxor, ofrivilligt fotograferade.

De skönaste byxorna jag haft är utan tvivel Stormbergs gravidbyxor i mjuk stretch. Men de saknar rejäla fickor och är inte särskilt vindtåliga. Jag räknar dem till kategorin ”luftiga, lättorkade”, egenskaper som jag av flera anledningar inte prioriterar. Det är dock de enda gravidbyxor jag hittat på marknaden.

Jodå, där var en liten begynnande mage under jackan.

Det här med att bära de vanliga vandringsbyxorna vid regnskurar istället för att krångla fram skalbyxorna, är något som förespråkas av många. Är de tillräckligt lätta så ”torkar de snabbt”. Jag håller inte med efter att ha testat med de där gravidbyxorna. Min upplevelse är att vädret i fjällen sällan är sådant. Det som blir blött förblir ofta blött tills torkrum tillgås. Men visst, en riktig sommardag så, om det mot all förmodan skulle komma en svalkande skur just då...

...Då vill det dock till att byxorna tål sol och vatten:

Tyckte ni skillnaden mellan byxa och lapp var synlig på Keb-byxorna? Det är nämligen inget emot hur mina Nikka ser ut! Så här blekbrun blev den svarta färgen efter en veckas vandring en ovanligt varm sommar:

Vid 30-gradig värme fann jag mig tvungen att stänka ner kläderna med fjällbäcksvatten emellanåt för att få svalka, något jag gjorde under tre dagar kanske.

Tål i så fall inte byxorna att torka i solen?! Frågetecken och besvikelse, även om jag förstår att det finns en positiv miljöaspekt i att färgen bleks så här lätt. Begreppet vattenresistens får i vilket fall en ytterligare innebörd som jag inte förväntade mig av så dyra byxor för utomhusbruk.

Alternativ jag inte testat

Sammanfattningsvis har jag alltså inte hittat ett par vandringsbyxor som är både lätta, mjuka, stretchiga OCH videsnårtåliga OCH vindtäta OCH har förstärkningar OCH bra fickor. Och som om det inte vore nog, som inte förstörs i solen. Och som sagt (men mer förståeligt) har jag inte hittat ett par skalbyxor med dessa egenskaper samt som är vattentäta och andas.

Har jag missat någon superprodukt? Och när kommer någon byxproducent att lyckas fylla tomrummet?

En byxvariant som jag inte provat är typen jaktplagg, som ser ut som vanliga ”Fjällrävenbyxor” men som även har vattentätt membran. Det jag funderar på kring dessa är egentligen inte andningsförmågan utan snarare att yttertyget i bomullsliknande material ser ut att lätt suga åt sig vatten.

En annan byxvariant som jag inte testat och som bådar gott är Fjällrävens vandringstights. En nackdel med att enbart vandra i tights är möjligen att det inte bildas någon värmande luftspalt under tyget. Vilket är ett måste för en som jag med frusen rumpa, som helst slänger på ett par merinoshorts under byxorna redan från det att temperaturen sjunker mot en sådär +15, i synnerhet om det blåser. De skulle i och för sig kunna bäras ovanpå tightsen.

Avslutningvis

För att ytterligare komplicera ekvationen vill jag hävda att ju varmare och mer vindstilla, ju kraftigare plagg är nog ändå vad jag vill ha. Mitt främsta tvivel mot att vandra i såväl tights som underställ och stretchbyxor – ja i allt annat än vindtäta, slittåliga vandrings- eller skalbyxor, är definitivt detta: