Vi samlas utanför, någonstans mellan personalhuset, stationen och Kläppen. Morgonhimlen är grå, men temperaturen är skön. När alla är klara ger vi oss av, norrut. Steg för steg närmar vi oss asfalt och vägen till civilisationen. Steg för steg lämnar vi sommarsäsongen bakom oss. Vi är på väg ner till Storulvån för att avrunda denna sommar. Sakta spricker molntäcket upp och vi äter lunch i solskenet. 

Ca 100 dagar tidigare gick vi upp till Sylarna genom ett snöprytt landskap för att öppna upp för ännu en ny säsong. De första tiden var snötäcket så pass täckande att de gick att åka skidor både långt och brett. Lagom till midsommarafton slog vi upp portarna på stationen och det efter att ha lagt en hel förmiddag på att gräva fram sommarentrén.

Någonstans där juni övergick i juli gick Sylälven upp, betydligt mycket senare än vanligt. Efter en del grävande i snön kunde vid den 11 juli, i samband med matleveransen, lägga på bron över älven med hjälp av helikopter. 

Vårvintern gav sakta efter och nätterna fortfarande långa och ljusa. 

Först kom purpurbräckorna och sen blommade hela fjället. Inte som det brukar, att de lila och rosa kommer först för att avlösas av de vackra vita blommorna och sen övergå i gult.

Nae, nu blommade nästa allting i en salig och otroligt vacker blandning. 

Så sakta började fjällsommaren göra sig påmind...