Så fort det blir februari kan jag inte låta bli att leta vårtecken. Visst har jag hört sjungande talgoxar sedan december. Men en solig februaridag låter deras sång extra vårlik.
Jag inledde februari med en tur till Garphyttans nationalpark för att titta efter tretåig hackspett. Det blev en fin vandring upp till utsiktsplatsen med utsikt över Närkeslätten. Tyvärr hade jag otur med hackspettarna. De hade setts strax innan jag kom och visade sig sedan strax efter att jag åkt. Men så är det med fågelskådning. Det är bara att göra ett nytt försök.
Jag får koncentrera mig på att leta vårtecken istället. Igår när jag gick för att hämta barnen på dagis såg jag att snön hade börjat smälta lite försiktigt i eftermiddagssolen som gassade som bäst trots att det var några minusgrader i luften.
Det är bara att njuta av det. Det kommer säkert flera bakslag med snö och kyla. Men nu kan man i alla fall börja hoppas.
Angående snön finns det väl något i bondepraktikan som säger att på trettondagen har hälften av vinterns snö kommit? Då blir det inte mycket här hos mig, vi har bara 2-3 decimeter i skogen.