I morse konstaterade jag att jag är mer gubbe än ungdom och det skönaste är att jag bryr mig inte. Jag cyklade nämligen till jobbet som vanligt utrustad för vinterklimatet. Tjocka Helly Hansen-vantar på händerna, hjälm med hjälmmössa under, ett reflexband runt ena byxbenet och lyset på även om det börjar bli ljust på mornarna.
Jag mötte ett gäng tonåringar som struntat i både mössa och vantar och kom ihåg hur det själv var en gång i tiden. När det var viktigare att passa in än att klä sig efter väder.
Skönt att man kan strunta i det och istället se till att man har det varmt och tryggt på sin cykeltur.
Det tog flera år för mig att bearbeta det traumat.
Så småningom hade jag dock förlikat mig med historien och tillverkade en ny sadelmuff åt min far, i tovad fårull - med öronlappar.