För några månader sedan upptäckte jag en artikel av Agneta Lilja »Det synes mig vara en viktig angelägenhet …»* Några reflektioner över en samtidsdokumentation i Lappland sommaren 1945 (Svenska landsmål och svenskt folkliv, ISSN 0347-1837, Vol. 138, nr 2015, s. 51-78). Tyvärr hittade jag artikeln alltför sent för att kunna kontakta Agneta Lilja, hon gick bort för över ett år sedan.
Etiketter:
Länkar:
Med familjen Kuoljok på sommarflyttningen 1945
Med hjälp av en text av Agneta Lilja och historiska bilder av Israel Roung följer jag och Nils Kallok Ultevissamernas renflyttning från vårvistet Vaggvarre i Sitojaure till sommarvistet i Låutakjaure år 1945. För dig som vandrar där idag finns kartlänkar.
Rapadalen, Ráhpavuobme, Ráhpajåhkå och Ráhpaädno
I Min Karta står namnet Ráhpajåhkå för flödet nedanför Skarja och en bit söderut för att sedan byta namn till Ráhpaädno. Vad är bakgrunden till skiftet från jåhkå till ädno? Axel Hamberg kallar hela sträckan Rapaälven och skrev i sin lilla röda:
Rapadalen eller Rapavuobme (= Rapaskogen på lapska) sträcker sig lika långt som Rapaälven (= Rapaätno). Man torde lämpligen kunna lägga den övre gränsen vid det branta fallet nedanför Akajokks inflöde i Kuoperjokk. Därifrån sträcker sig dalen till Laitaure.
Varför nedre Njoatsosvágge inte kom att ingå i Sareks nationalpark
I vår Njoatsovággeblogg skrev Hans Fowelin:
Gränsdragningarna av nationalpark och naturreservat är ganska komplicerade när det gäller Njoatsosvágge. De mellersta och övre delarna ligger helt och hållet i Sareks nationalpark. I höjd med berget Tjuollda och ner till Máderjåhkå är det bara östra/norra sidan som ligger i Sarek. Västra/södra sidan tillhör Kvikkjokk-Kabla fjällurskogs naturreservat, ner till området Änok. Och så finns det slutligen ett område som varken är nationalpark eller naturreservat, nämligen östsluttningen av Tjuollda precis söder om Goabrekbákte.
En notis om en annan Kungsled
I en kommentar i min blogg om Axel Hamberg och Hotell Säkokjokk frågade ”Bertilianius” om en STF stuga och i mitt svar påminde jag mig om Louis Améens rekognosering av ”Kungsleden” på uppdrag av Svenska Turistföreningen. Det inspirerade mig att försöka illustrera på kartan hur Améens föreslagna väg för Kungsleden såg ut. Jag kommer att utgå från och citera ”På hyddstakning i Lappland” i STF:s årsskrift 1900 - http://runeberg.org/stf/1900/0088.html. Mitt blogginlägg kommer att handla om de hyddor eller stugor som planerades och som går att placera mer eller mindre exakt och jag kommer att ta en hydda i taget. Men det är Améens beskrivning som ger liv åt färden – läs den!
Uppdraget beskrevs som: