jag är ju ny i det här gebitet och när jag rättade till ett stavfel så försvann
allt!!!!! lite snopet. så jag försöker igen
intresset var väckt.men
LIVET
tog mig söderut. Glimåkra folkhögskola i Skåne. Folkhögskolan uppmuntrade friluftsliv. Torvald Wermelin kom och gästade skolan. Vi åkte på vinterfjällskurs till Sälen .Övernattade i bivack. Jag kom i kontakt med medlemmar i organisationen Argaladei.vi paddlade ,cyklade. Jag utökade min utrustning meden Caravan1000 dunsäck ,liggunderlag .TarangiakökJ ag trivdes som fisken i vattnet
MEN ALLT HAR ETT SLUT
efter 1,5 årflyttade jag till Uppsala. Träffade min före detta man.
Han var en urbaniserad same som läste på universitet. Vi hade kärleken till naturen gemensamt.De bästa stunderna vi hade tillsammans var ute i det fria. Vare sig det var i Uppsala eller i fjällvärlden. Jag bidrog med det turistiska sättet att förhålla mig till naturen.Han för ett osentimentalt och naturligt sätt att förhålla sig till naturen.Jag fick uppleva många fantastiska ögonblick som jag alltid kommer att minnas.När min svärmor mitt i hällande regn gjorde upp eld hur lätt som helst.Eller när min mans renskötande kusin skulle beskriva vägen till en hjortronmyr iett landskap med dvägbjörk och småkullar,pälsar. utan några riktmärken att orientera sig efter.Med hjälp av syn,hörsel(höra bäckar) och landskapets beskaffenhet beskrev han vägen så att viintekunde missa den.Kunkap som man bara kan skaffa sig genom ett liv i naturen.
Vi arbetade 2 somrar i Fatmomakke och tillbringade varje ledig stund i Marsfjällsmassivet.
Jag på MArsfjällets topp
Vi besökte deras sommarviste i Norge
Vi Vandrade i Abisko,lapporten in i Norge. Sissta vandringen innan barnen kom var i Sarek. Rapadalen upp(Jag ska skriva färdbeskrivningar sen)En fanstastisk tur
RAPADALEN och jag
Genom allt fanns glädjen att kunna bära med sig det man behövde för att klara sig i vildmarken.Som ett essens av det man egentilgen behöver.Känna hur gott mat smakar och hur nödvändig den är för att vi ska fungera.Känna hur nödvändig sömn är. Att vakna till en solig dag närman gått i regn....
Det kommer mera.....
(nu skajag inte rätta några stavfel för då försvinner allt även de fina kommentarer jag fått,JAg är så glad att jag hittat till denna fantastiska sida)
Själv blir jag glad när jag lyckas fixa nåt någorlunda.Eld i regn tex.
I höstas var jag så stolt över att ha fått eld i surväder med isbark på marken,och så sa "gubben" att " "det är ju lika rätt torrt ändå på björkarna".Hmm..
Tänk om man kunde ta lärdom av de som var med förr,istället för att på egen hand försöka lära.
Det är inte så många längre kvar.Och hur ofta pratar man ingående med en åldrad och svag person,om det deras liv lärt dom?
De gånger jag fått tillfälle till det ger så mycket.