Karin och Maria i fjällen.

  
Vi kom oss inte långt.
 När orken tog slut hamnade barn och skidor i pulkan och somande.
Livet kan inte vara bättre.

Ett tredjebarn ser dagens ljus 

Vi hade hamnat i  Skelleftehamn av helt andra anledningar men där fanns Västerbottens då enda "I och ur och skur dagis" HATTSTUGAN
Våra 2 yngsta barn hade förmånen att få gå där. Den yngste Erik gick hela sin förskoletid. Det var en stor glädje att veta  att ens barn hade en vardag som innehöll det jag värdesatte.

Dagiset låg mitt i samhället.En stor trävilla med en underbar tomt med träd.SKog och hav inpå knutarna. Det fanns två läger när det gällde vad folk tyckte om dagiset.Den ena delen av samhället tyckte att det var så synd om dessa stackars barn som var tvugna att vara ute jämt frysa och gå långa sträckor. Den andra delen tyckte att de bara hade det hur bra som helst. Det säger en del om vad friluftsliv väcker för känslor hos olika människor.personalen älskade utelivet vilket kan illustreras med bliden nedan

Erik i skogen

 När jag var ledig tog jag barrnen till skogen, Satte mig i en skogsbacke och  vips så hade alla nåt  för sig.Jag fick koppla av allt som fanns där hemma och väntade.Jag  kom ihåg en kommentar av en förbipasserande  när vi inte kommit oss så långt(ett par hundrameter)  i skidspåret. förrän vi var tvugna att stanna för  vi var så fikasugan."Vemsäger att man måste åka långt för att ha roligt"

SKogen,  Naturen

blev under den här tiden en lekplats

för oss alla. Oavsett ålder.

I vardagen skulle vi lägga det berömda puzzlet. BArn,Jobb och allas behov.Det är inte lätt