Vägen till Mont Blanc från Goûter, tagen dagen innan från Dôme de Goûter. Bild: Markus Kvist
Dagsturer på höjden och andra små historier.
Passion och kärlek. För bergen, för klättring och alpina aktiviteter. För livet. Jag och min 'partner in crime' har bosatt oss vid Alpernas rand för att på bästa sätt kunna njuta av livets goda.
Användarnamn: Sandra EIntressen: Alpinism, Klättring, Dykning, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Mountainbike, Paddling, Foto, Utförsåkning, Resor
Kategorier:
Etiketter:
Etiketter:
Le Traverse Royal Del 4/4: Mont Blanc
Le Traverse Royal Del 3/4: Bionassay travers
Det är behagligt att göra branta stigningar i kolmörker, för man ser inte hur långt man skulle kunna falla...
I fredags hade jag och Markus i ömsesidig nervositet betraktat vägen över Bionassay från vår fikaplats nära Tête Blanches topp. Bionassay-traversen från refuge Durier börjar längs en brant, exponerad kam som man bestiger i mörker. En bit upp avtar lutningen kort för att snart återigen stiga och övergå i lättare klättring. Detta parti hade jag varit mest nervös inför, då det från håll ser ut att mest vara lös sten i brant snö. Därefter kommer man upp på en vågrätt men smal kam som leder till insteget mot turens tekniska del, några replängder klättring i UIAA grad 3 (ett par korta ställen 4-).
Le Traverse Royal Del 2/4: Domes de Miage
Under fredagkvällen hade våra två färdkamrater Jochen och Wolfgang anlänt till hytten. Inte förrän till serveringen av huvudrätten kikade de in i den stimmiga matsalen. De skulle laga egen mat på ett medsläpat gaskök, så den missade middagen gjorde ingenting, däremot blev det svårt att komma i ordning för en tidig start nästa morgon.
Inte förrän vid 05:00, om än fortfarande i mörker, stod vi nu färdiga att påbörja snöflanken precis ovanför hytten. Snart fick vi se solen gå upp igen, och när vi påbörjade sista stigningen till Aiguille de la Bérangère (3348 m) var himlen redan klarblå.
Le Traverse Royal Del 1/4: Refuge Conscrits och Tête Blanche
Bland fransmännen benämns den "le traverse royal": den vackra traversen över Domes de Miage och Aiguille de Bionassay med avslut på Mont Blanc. En högalpin klassiker känd för sina långa, exponerade kammar och klättring på vassa granitflak. Denna skulle vi nu få den stora glädjen att fullfölja tillsammans med Jochen och Wolfgang från Karlsruhe. Här är första delen av turen, med acklimatisering på Tete Blanche.
En pärla i grustaget (d'r Lugabeitl 6- 220m)
Klockan var 4:10 när jag, omgiven av nyspillda havregryn och allsköns oreda, fick ta emot dagens första gratulationer. Det bästa med födelsedagar är att man med gott samvete får strunta i allt och bara ge sig ut och klättra. Dagen skulle inte bli fullt så varm som de två föregående, och hade vi tur kunde vi hinna upp och ner igen innan åskan.
Målet var d´r Lugabeitl, en 7-reporsled på Liechelkopfs nordostvägg (6-, 220 m) med start i Mittelberg, Kleinwalsertal. Fördelarna med denna led var en kort resväg samt att kunna fly undan solen. De flesta andra turerna omkring är annars sydvända. Nackdelen, eller en tredje fördel, är de knappt 1000 höjdmetrarna i anmarsch. Ensamt är det i varje fall, vilket är trevligt om man söker en fin naturupplevelse.
