Victorinox 54731 Outrider

18 år sedan Betyg:

Plus: Mångsidighet, bladlås, förhållande pris/kvalité, ergonomi, tillbehör

Minus:Tyngd och längd, ej enhandsmanövrerad, går inte plocka isär för vård

Kommentar: Här kommer min fjärde recension och liksom i de föregående tre så tar jag upp ett knivmärke av smått legendariska mått: Schweiziska ”Victorinox”.

Vad kan man säga rent allmänt om SAK (Schweizisk Armé Kniv)? Den är bland de mest prisvärda och välbyggda (har hittills inte haft en enda Victorinox som på något sätt varit felbyggd) produktionsknivar som man idag kan få för pengar. Den har visserligen en allvarlig konkurrent i den svenska moran, den franska Opinel, den sydafrikanska Okapi och den japanska Higo no Kami-kniven. Men internationellt sett så upptar den en särställning som den har hållit i många år och med all säkerhet kommer att behålla i lika många till.

Men för att återgå till det aktuella recensionsobjektet, dvs Victorinox Outrider. Det är en av de större modellerna med ett låsbart, 85 mm långt blad med en effektiv skäregg på 80 mm. De andra attributerna är:
2. korkskruv
3. konservöppnare med
4. - en liten skruvmejsel
5. kapsylöppnare med
6. - skruvmejsel
7. - kabelskalare
8. syl
9. nyckelring
10. pincett
11. tandpetare
12. träsåg
13. sax
14. långsmal stjärnskruvmejsel

Kniven kan erhållas med antingen rött eller svart handtag (i vissa fall också olivgrönt). De olika verktygen är väldigt olika i fråga om stålbehandling.

Bladet är tillverkat i rostfritt krom-molybdenstål innehållande 0.52% kol, 0.5% molybden, 0.45% mangan och 0.6% kisel. Efter en härdningstemperatur på 1040 grader Celsius och en anlöpningstemperatur på 160 grader Celsius så uppnår bladstålet sin optimala hårdhet av 56 HRC.

En metallurgist kan konstatera direkt att ett blad med den här kemiska sammansättningen är en kompromiss mellan styrka, slagtålighet och seghet ämnad för den vanlige användaren.

Träsågen och den lilla saxen har en hårdhet av 53 HRC. Kapsylöppnaren med sin skruvmejsel, konservburksöppnaren med den ännu mindre skruvmejseln samt sylen besitter en hårdhet av 52 HRC. Skiljeväggarna mellan de olika verktygslagren är tillverkade i aluminium (sedan 1951. Tidigare var de tillverkade av nickelsilver) med avsikt att få ner vikten. Pivotskruvarna (gångledsskruvarna) är tillverkade i mässing.

Bland stålleverantörerna till Victorinox märks framför allt Krupp/Thyssen (Tyskland), Böhler/Uddeholm (Österrike, Sverige), Sandvik (Sverige) samt Bonpertuis (Frankrike). Dock är Victorinoxekonomerna opportunister och köper stål från den leverantör som för tillfället är billigast på världsmarknaden. Själva stålsorten som förekommer i fickknivarna är i grova drag det så vanliga 440A.

Skollorna är tillverkade i specialbehandlat nylon (till skillnad från de vanliga SAKarna, där skollorna är av Cellidor, en amerikansk specialplast).

Och så till själva testet. Jag har utsatt kniven för en hel del olika arbetsuppgifter för att få fram en helhetsbild.

1. Vanlig användning i och kring hemmet och på fritiden

Jag har skurit i pappkartonger, nylonsnören, vanliga snören, frigolit, öppnat brev, skurit i en ryamatta, vässat blyertspennor, sågat i en rundstav, samt använt alla skruvmejslar i diverse sammanhang.

2. Matlagning

Kniven har fått arbeta i köket med varierande uppgifter såsom; skivning av grönsaker, tranchering och delning av kött och fläsk, rensning av svamp, skrapning av nypotatis, delning av brödlimpor, öppnande av vinbuteljer och konservburkar.

3. Täljning

Kniven har också fått utstå en viss tortyr när jag försökt mig på att tälja ut kulan i buren, med ett inte så lyckat resultat. Arbetet började med att kapa en större bit trä och sedan finsnickra den önskvärda formen. Det tog ca 6 timmar. Tyvärr ”lyckades” jag sabba konstverket ;) när det nästan var färdigt.

Jag har också delat grövre pinnar, nästan små stubbar genom att knacka med en kraftig pinne på knivens rygg och låta den gå igenom materialet. Slutligen har jag skrapat med den för att få lite flis till brasan.

4. Hållbarhetsprov

Jag har med vilje tappat kniven på diverse material som trä, plastmatta och vanlig jord både i utfällt och nedfällt läge. Jag har också försökt bända upp locket på en målarburk.

5. Korrosionresistens

Kniven har varit dränkt i både salt- och sötvatten samt nedstänkt med ättika och citron utan att därpå torkas. Slutligen sänkte jag ner den i en hink med lätt klorinlösning.

6. Svårighetsgraden att slipa/bryna

Här har jag försökt att ta reda på hur svårt det är att få Outridern riktigt vass. Jag har använt allt från Lansky Dog Bone till Edge Pro Apex.

7. Allmänt intryck

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Resultat, punkt 1. Vanlig användning i och kring hemmet och på fritiden

Outridern verkligen glänser i samband med den här typen av arbete. Inte ens den tjocka ryamattan var något problem. Tack vare sitt tunna blad (1,5 mm) och den snäva eggvinkeln (ca 7,5 grader per sida) så glider kniven igenom de flesta materialen med lätthet. Betyget blir 5.

Resultat, punkt 2. Matlagning
Tack vare det något längre bladet jämfört med de vanliga SAKarna så är kniven riktigt användbar i köket, framför allt på pilliga jobb. Naturligtvis har den även nackdelar. Bladet är trots allt för kort för sådana arbeten som att skiva en rostbiff eller dela itu en stor tysk limpa. Den är också svår att göra ren eftersom den inte går att plocka isär (som t ex EKA knivarna). Korkskruven fick ett litet glapp. Betyget blir 3,5.

Resultat, punkt 3. Täljning
Outridern klarar enklare täljning riktigt väl. Hade bladet varit bara något mindre brett så hade den varit ännu bättre. Däremot var den riktigt usel på klyvning av ved, något som jag nästan förväntade mig. Den är ju trots allt inte tillverkad med tanke på sådana uppgifter. Den fastnade gång på gång och bladet utvecklade ett visst vertikalt glapp. Betyget blir 2,5.

Resultat, punkt 4. Hållbarhetsprov
Vet inte om det berodde på punkt nr 3, men glappet blev ännu större efter den här behandlingen. Den fick också en rejäl spricka i bladet, ca 1,5 cm från spetsen räknat efter att jag försökt öppna en trög målarfärgburk. Knivbladet böjde sig en aning och när jag försökte att räta ut det så kom en liten spricka intill eggen (ca 1,5 mm lång). Jag kunde ha använt en skruvmejsel till detta men min idé var att testa bladet. Vidare så lossnade den högra skollan och jag fick trycka tillbaka den igen. Ringen blev oval och eggen fick en hel del jack när den träffade knappt synliga småstenar. Betyget blir 2.

Resultat, punkt 5. Korrosionresistens
Stålet är i stort sett okänsligt för diverse syror och salt-/sötvatten. Tyvärr klarar inte skollorna lika mycket och efter klorinbehandlingen så blev de blekare och lite strävare. Kändes nästan lite klibbiga, men det kan vara inbillning. Skiljeväggarna fick en mörkgrå färg och bladlåsningsknappen blev sladdrig. Tandpetaren sitter nu löst. Betyget blir 3.

Resultat, punkt 6. Svårighetsgraden att slipa/bryna
Det här är en av punkterna där Outridern blev en glad överraskning. Den blev snabbt väldigt (!) vass oavsett vilken slipningsmetod jag använde. Naturligtvis så råkade man genast skära sig. Den behöll skärpan förvånansvärt länge. Det hade jag inte räknat med. Det var ingen större skillnad mellan den och min EKA Swede 90. Med tanke på det enkla stålet så blir betyget 4,5.

Resultat, punkt 7. Allmänt intryck
Kniven ger ett stadigt intryck och bjuder på bra ergonomi. Den har visserligen ingen fingerguard men handtaget är så väl utformat att jag inte saknar en sådan. Om man önskar så kan man aptera en fånglina, vilket ytterligare förbättrar säkerheten. Den är väl hopskruvad och andas kvalité. Jag har aldrig varit med om att en fabriksny Victorinox skulle uppvisa glapp eller andra defekter.

Nedfällningen fungerar väl med den i skollan insänkta skjutknappen. I början är den något trög men efter ett tag så går den som i smör. En nackdel för den vanlige användaren kan vara knivens storlek och tyngd. Den kan ibland kännas för stor och klumpig jämfört med en vanlig SAK.

Ytterligare ett minus får kniven för att den inte går att plocka isär för vård. En sista nackdel är att bladet inte går att fälla ut med en hand.

Det finns en uppsjö av diverse tillbehör som fodral, kompasser och miniatyrskruvmejslar. Det faktum höjer betyget något. Betyget blir 4,5.

~Paul~