Pinnarp - Rimforsa
Skriv en egen recension
Det finns 0 ägare på Utsidan Lägg till i Min utrustning
Plus: Miljön varierande.
Minus:Stormfällorna, sankmark, stormen drar ner betyget.
Kommentar: 9/4 – 10/4 (Efter stormen)
Vi, fyra grabbar, startade vår vandring ca 09.00 strax innan Pinnarp. Dimman skingrades av solen som kämpade för att ta sig genom molnen. Första kilometern följde vi en sjö. Mycket vackert denna ruggiga, kalla vårmorgonen till trots och troligen fantastiskt vackert på sommaren. Efter ett par kilometer kom vi till den första stigningen. Brant och kort. Den tog oss snabbt upp på en fin höjd i äkta John Bauer skog. Så här års är skogen härligt livfull och vi slog oss ner bland trollska, mossiga stenar för en liten matbit. Solen kämpade ännu mot en grå himmel.
Sträckan efter pausen i trollskogen bestod av en hel del stigning. Kroppen hade kommit igång och det kändes helt ok. Tyvärr var skogen ganska trist och risig. Mycket sly och en hel del fallna träd. Det var också en hel del sankmark. Det positiva med detta är att det ger en helt vanlig vandring ytterligare en dimension. Man känner sig som en äventyrare. Vi tog paus i en vedhög i solens sken. Molntäcket gav vika för solens strålar.
Efter en skön paus i solen vandrade vi åter in i trollskogen. Fåglarna sjöng och röster från forna tider viskade i trädens kronor. Den lätta vårvinden förde även med sig härliga friska dofter. Miljön var omväxlande och det var inte så mycket stigning nu. Vandring på mon är skönare och trevligare än vandring på väg. Nästa paus tog vi vid en liten sjö.
Vi vandrade nu genom ganska brokig miljö, mestadels ganska trevligt trots att inget är riktigt grönt ännu. Vi tog lunch på en fin äng när svarta moln tornade upp sig i horisonten. Inget regn dock. Efter lunch, behagliga till mods, fick vi dagens äventyr. Stormfälld skog och träsk mitt på leden. Alldeles hopplöst och långsamt. Vi var tvungna att gå omvägar och det tog lång tid. Vi kröp också under en fallen el-ledning. Modiga män… Rast tog vi vid några prydliga, fyrkantiga rösen som såg underliga ut. De var byggda rektangulärt på höjden som pelare.
Vi gjorde rätt som tog paus där. Vandringen som följde nu var mycket jobbig. Det var oerhört sankt och fallna träd i överflöd utgjorde hinder för en behaglig tur i skogen. Allt kändes grått och trist även om naturen stundtals var mycket vacker. På sommaren är det säkert underbart vackert, men inte nu. En hagelskur gjorde inte saken bättre… Oj vad vi klagade nu! Vi var tvungna att ta paus ofta och några tre kilometer i timmen blev det inte. Vi kämpade oss vidare genom stormfälld skog mot vindskyddet. Vi var tvungna att vika av från leden och gå över en liten bäck för att komma fram till lägerplatsen. Det var en riktigt bra plats att tälta på! Vindskyddet var välskött och där fanns gott om ved. Vi tillbringade kvällen vid elden och bestämde oss för att avbryta vandringen pga. alla stormfällor. Det kändes vanskligt att gå vidare i spåren efter Gudrun.
Dagen efter gick vi med karta och kompass genom skogen och över berg till väg 34. Där väntade vi i godan ro på skjuts. Sista biten var jobbig, men väl värd mödan då naturen var vacker och vi kom upp på höjder med riktigt fin utsikt. Det må ha varit en jobbig vandring men på det hela taget kändes det ändå ok i efterhand. Trots allt är det skönt att vara ute. Jag vill gärna gå sträckan igen när naturen visar sin prakt och skogen är röjd.
