Gräsbrickanleden

Söder om Lima, vid Västerdalälven, i byn Heden, börjar den 28 km långa (korta) Gräsdricksleden. Leden går i öst – västlig riktning, man kommer alltså INTE tillbaka till utgångsläget. Området är storkuperat, det är gott om myrar.
Leden följer samma sträckning som bönderna förr tiden tog till fäbodarna öster om älven.
Inledningsvis går man uppför Sillersberget och mellan Nål- och Vallarberget. Stigen är emellanåt otydlig likaså markeringarna.
Längre fram passeras fäboden Mosätern med sina gamla timmerbyggnader. Efter Mosätern kommer man tillfälligt ut på en väg. Framför sig har man ett skogsklätt berg som reser sig 300 meter över omgivningen, längst upp tunnas skogen ut och försvinner. Vad man ser är Tandövala, ett stort naturresarvat på 3450 ha. Tandövala består av flera s.k. varder, skogsklädda berg med trädlösa toppar.
Några kilometer längre fram nås Stora Almsjön och dammen där. 2 km längre fram når man resarvatsgränsen där en slogbod vid en myr fungerar som vindskydd. Här kan man övernatta, för att hålla mygg och knott på avstånd lägger man på gammalt vis mossa på elden.
Från slogboden fortsätter leden uppför Tandövalas sluttning, efter 100 meters stigning kommer man ut på en myr omgiven av gammal fjällgranskog. Skogen är orörd sedan 1830 – 70, men äldre träd finns.
Trädbrott är vanliga varvid granarna för trollskt utseende, många ser ut som upp och ner vända morötter. På träden hänger dessutom lavar. Överjordiskt vackert!
Efter myren rundas Storvarden, 775 m.ö.h. är områdets högsta punkt, nedanför Storvarden ligger 2 föbodar, Norra respektive Södra Vardsätern.
Båda är öppna för besökare och övernattning, fast Södra Vardsätern har högre standard varvid en avgift fås erläggas mot nyckel. Därmed är det inte sagt att Norra Vardsätern är förfallen eller så, den är i gott skick.
Från Norra Vardsätern går en stig upp mot Storvardens topp, Sveriges sydligaste fjäll. Toppen ligger över skogsgränsen men under trädgränsen.
Vägen upp går igenom otroligt vacker gammal granskog, här känner man vördnad.
Från toppen har man bra utsikt över resarvatet och de andra topparna, Trångvarden, Vardgaveln och myrarna där emellan. Många nordliga arter har sin sydligaste utbredning här.
Leden ner från Tandövala på västra sidan är torrare, här går man i furuskog. När man väl klivit ur resarvatet väntar några km över myrar som inte var särskilt välspångade.
Leden slutar vid Värmlandsgränsen och fäbodvallen Gräsbrickan dit väg går.
Trots en bitvis otydlig led ger jag högsta betyg tack vare naturresarvatet och de ovanligt fina övernattingsmöjligheterna.