Finnskogsleden
Skriv en egen recension
Det finns 0 ägare på Utsidan Lägg till i Min utrustning
Plus: Lite folk.
Minus:Grusvägar.
Kommentar: Det finns en bok som är bra att ha om leden, den kan man köpa på turistinformationen i Karlstad. Där kan man läsa om de olika etapperna samt få en karta som kan vara bra att ha och jämföra mot Gröna kartan, då det ibland kan bli lite svårt att hitta.
Jag vandrade endast sträckan Morkulien-Mitandersfors. Gav sedan upp pga dåligt väder som inte alls gjorde mossar och granskogar speciellt spännande. Då och då skulle man vilja hugga ner lite mer skog så att man verkligen kunde njuta av utsikten som verkade ligga precis bakom skogen på många ställen längs leden.
Tycker nog att det var lite väl mycket grusvägar men när man väl fick komma ut på stigar så gick man rakt ut i vildmarken.
Plus: En lättvandrad cirkelled.
Minus:Skicket på vindskydd och kojor.
Kommentar: Jag håller med, leden är mycket trevlig att vandra. Rejält kuperad ibland, men lättgått för övrigt. De vindskydd som finns är dock riktigt usla, utan riktigt golv. Två undantag finns vid Aborrtjärn, vindskydden där är fina. Det finns också några kolarkojor här och där, men de brukar vara fulla med mus-skit...
Vattnet i källorna är fint, jag har druckit av det många gånger utan problem.
Det allra bästa är dock att Finnskogsleden är en cirkel, så man kommer tillbaka till bilen!
Plus: Ledmarkeringarna, övernattningsstugorna, sjöarna
Kommentar: Vandrade finnskogsleden under pingsthelgen och blev glatt överraskad. Leden visade sig vara väl utmärkt och går i skogsterräng, över myrar, berg och berömligt korta bitar även på grusväg. Källor finns på fyra ställen utmed leden, vet dock inte hur vattenkvalitén är i källorna. Det finns ca nio vindskydd längs leden. Övernattningsstugor finns på två ställen; vid Lappberget/Lappbrännan och Gryssjön. Den senare är utrustad med kamin, kokkärl och ett trevligt vedupplag. Ett plus är alla de informationstavlor som berättar lokalhistoria längs leden. Leden behöver spångas om på sina ställen, men detta verkar vara på gång. En trevlig låglandsled som vi gärna går igen!
Bilder och mer info finns på http://www.fotsvett.com
Plus: Berör en del av det svenska kulturarvet som är relativt okänt
Minus:Skogsbruket
Kommentar: Jag gick lite på Finnskogsleden under mina 8 dagars vandring i Finnskogen. Det vilar en mystik över de gamla Finska rökstugorna (ursprungligen hade de ingen skorsten).
Ritamäki, Myllölä (Kvarnberg), Purula, Juhola, Mattila och Aborrtjärnsberg är de mest framstående pörtena (rökstugor) på den svenska sidan. Leden går förbi dessa, men jag ville se flera av dessa på en vecka, så jag jag fritt för det mesta. Jag varnar för att Gröna Kartan över Finnskogen är helt eller delvis är totalt inaktuell med noteringar som är 10 till 40 år gamla!
Det finns mängder av historier och myter om männinskorna i Finnskogen, en del litteratur rekomenderas att genomläsas in man går på tur för stämningen skull.
På Purala finns en liten utställning som varmt rekomenderas. På några av rökstugorna serveras motti med fläsk, en uråldrig skogsfinsk rätt och också klassad som finsk nationalrätt.
Naturen är vacker, trots skogsbruket finns det fortfarande en del gammelskog kvar. Juhola ligger nog vackrast till på en sluttning med öppen mark. Runt omkring har man skogsklädda berg, överjordiskt vackert!
Notera de många namnen på kartorna.
Plus: lite folk
Minus:följer en del vägar
Kommentar: Gick i sommras en bit av Finnskogsleden. Hela leden mellan Södre Oset i Norge och Morokulien på gränsen mellan Sverige och Norge är 240 km. Själv gick jag ca 60 km mellan Medskogen (väster om Bograngen i norra Värmland) och Purala Finngård (vid Röjden väster om Röjdåfors i Värmland).
Leden slingrar sig fram och tillbaka över gränsen, på min lilla tur passerade jag gränsen 4 ggr! Finnskogsleden går genom det område som svedjefinnarna från finska Savolaxområdet koloniserade på 15- och 1600-talen, därav namnet.
Leden är markerad med orange på svenska sidan och blått på norska. Över lag verkar den vara bättre markerad på norska sidan men har man bara 'ögonen med sig' så är det inga problem på den svenska heller.
Leden går i skogslandet och följer inte alltid den naturligaste sträckningen utan går ibland omotiverat över bergstoppar (för utsiktens skull?) och spikrakt över myrar. Vissa delar av leden följer skogsbilvägar, men sällan längre än än någon km.
Det finns inte så många stugor eller andra övernattningsmöjligheter utan var beredd på att sova i vindskydd och tält el.motsvarande. Mat kan köpas på några ställen i de byar som passeras men det mesta måste bäras med från början.
Höjdpunkten under min lilla tur var den kväll och natt jag tillbringade på Abborrtjärnsberg. Det är ett gammalt finntorp som var bebott fram till 1937 och hålls i fint skick av en hembygdsförening. Föreningen ser också till att slå inägorna för att bevara det öppna landskapet och mångfalden av örter. Under kvällen läste jag Selma Lagerlövs Gösta Berlings saga på min Palm och omgivningen passade förträffligt till den berättelsen! Natten tillbringades på en av de gamla sängarna i torpets huvudbyggnad utan störningar från gamla invånare eller annat oknytt!
Min tur gjordes i mitten av augusti 2002 men trots det träffade jag inte på någon annan vandrare. De jag träffade var invånare i de byar jag passerade.
Det varma vädret sommaren 2002 gjorde vandringen ordentligt svettdrivande... men trots det kan jag rekomendera en vandring efter Finnskogsleden å det varmaste (!)
//p-a
