Waran, någon?

[andersmossing]

Hej!

Jag ska opereras till hösten och få en ny hjärtklaff. En följd av operationen är att jag blir tvungen att äta den blodförtunnande medicinen waran i resten av mitt liv. Inte så muntert, som ni säkert förstår, men ett nödvändigt ont. Nu undrar jag om det finns fler frilufsare som knaprar waran? Upplever ni att det begränsar ert friluftsliv mycket? Jag tänker dels på den ökade blödningsrisken men också det där trasslet med att hålla koll på PK-värdet?

Någon?

//Anders

 

[Håkan K]

Farsan käkar. Det som irriterar honom är främst pk-kollen. Det utvecklas ju ny medicin, som ska ge mindre blödningsrisk och färre provtagningar

 

[BrittMarie]

Hej Anders!

I början av Waranbehandlingen måste man kolla PK-värdet ganska ofta. Det är en rätt nyckfull behandling, olika personer behöver olika stor dos för att uppnå målvärde. Hos vissa verkar värdet svänga oförklarligt men kosten kan påverka. När man har prövat sig fram till rätt dos och PK-värdet ligger stabilt brukar det räcka att ta blodprov var sjätte vecka. Här i mitt landsting "sköts" alla Waranbehandlade patienter av en speciell mottagning där man inte bara ordinerar provtagning och dosering utan även förstås kan ge råd och svara på frågor kring behandlingen.

Lite slarvigt kallas medlet för "blodförtunnande" men blodets viskositet förändras inte. PK-värdet mäter aktiviteten av K-vitaminberoende koagulationsfaktorer. Waran är en antagonist till vitamin K. När K-vitaminet hämmas får blodet svårare att bilda koagel och därmed minskar risken att blodproppar bildas i t. ex syntetiska hjärtklaffar. Men det kanske du redan visste.

Jag hoppas att du kommer att höra till dem som får stabila värden, på fem-sex veckor hinner man med mycket friluftsliv!
Hälsn. BrittMarie
(Arbetar som biomedicinsk analytiker och har dagligen "Waranpatienter" i provtagningsstolen på jobbet.)

 

[egs]

Jag har käkat råttgift i nästan ett år. Det som störde mest var helt klart alla provtagningar. Vid livslång behandling skulle jag definitivt satsa på att mäta pk hemma, typ som en diabetiker mäter sitt blodsocker.

Jag är relativt ung och med en aktiv livsstil och jag hade lite problem med att få ett konstant värde. Både graden av fysisk aktivitet och kosthållningen förändrar värdet ganska ordentligt, så under t.ex. en fjällvandring skulle jag bli mkt förvåndad om värdet skulle ligga konstant mot det som man har hemma till vardags.

Jag kände även en viss oro vid t.ex. klättring, men inte så det störde jättemycket. Framförallt känns det tryggt att ha koll på sitt värde vid liknande sysselsättningar.

Sen blir det kanske inte livslång waranbehandling för dig, det ryktas om att ett nytt preparat som inte är lika känsligt är på gång.

 

[Freija]

Nejmen förändrar verkligen fysisk aktivitet ditt PK-värde? Kost ok, och vill man ha ett stabilt värde kan det vara lönt att lära sig några saker man bör undvika, men när det gäller träning är jag mer tveksam.
/F

 

[efred]

De flesta värdena i blodet påverkas av träning. Saker frigörs, "skakar loss", går åt och/eller koncentreras mm. Så det finns dels ett akut skede, men påverkan sker även på längre sikt.

Beträffande mat skulle jag satsa på hemtorkat så att du har koll på vad du får i dig. Det viktiga är att intaget av gröna grönsaker, framförallt kålväxter hålls på en helt konstant nivå eftersom de innehåller mycket K-vitamin. Normalt brukar rekommendationen vara att utesluta dessa produkter (vilket är en förenkling)

 

[egs]

Nejmen förändrar verkligen fysisk aktivitet ditt PK-värde? Kost ok, och vill man ha ett stabilt värde kan det vara lönt att lära sig några saker man bör undvika, men när det gäller träning är jag mer tveksam.
/F

Träningen i sig ändrar givetvis inte ditt värde, men om du förändrar mängden fysisk aktivitet ändras värdet. Det är alltså inget fel att träna, tvärtom, men om man går från stillasittande kontorsarbete med lite träning till, som i mitt exempel en fjällvandring så kommer pk-värdet att sjunka och dosen behöva höjas. Däremot så svarar pk-värdet långsamt på förändringen och det kommer ta flera dagar innan det märks.

Det är som sagt ganska komplext. Det bästa är att hamna på en bra vårdinrättning med kunnig personal och lyssna med dom.

 

[andersmossing]

Tack allihop som svarat, inte minst ni som svarat privat. Det är skönt att höra att det går att fortsatt leva ett aktivt liv med waran. Det verkar gå att anpassa sig till det nya livet, blir min slutsats.

Allt gott!

Anders