Jag använde mig av Fjällräven Expedition, ett pyramidtält. Jag hade testat ett stort antal tält men detta, trots en del nackdelar, var det som passade mig bäst.
Jag testade en del tält som hade en massa tältlinor för att stå kvar när det blåste.
Bästa sättet att kolla att alla linor satt som de skulle var att släppa in en småfågel till tältet. Kom den ut igen så saknades en lina någonstans. Expeditionstältet behövde bara linor vid full storm, det var praktiskt och funktionellt.
En av nackdelarna var att det saknade absid – men det löste jag genom att koppla av innertältet från ett av hörnen och dra det inåt och där fanns då absiden. Eller genom att bara använda yttertältet = jag sov i ”absiden”.
Jag hade också med mig en bit tältgolvväv som jag köpt, jag tror det är ungefär 3X2 meter. Genom att fålla detta samt sy fast öglor här och där kunde jag spänna fast denna golvväv så att det blev en absid framför dörren till tältet, det var mycket praktiskt när vi var två i tältet när det var oväder. Ryggsäckar osv låg i absiden torrt och fint.
Jag kunde också kombinera det hela på olika sätt. Var vädret bra kunde jag sova utan tält, med bara golvväven som en ”Tarp” kopplad till ryggsäcken och min vandringsstav som ryggås, jag kunde använda enbart yttertältet, alternativt innertältet om det var mycket mygg.
Det bästa var att hela tältet bara vägde 2,7 kilo + golvväven på något hekto.
Jag tror att många upplever att en Tarp är något nytt. Det är det inte. Jag och många med mig använde ”Tarpar” redan på 60-talet men jag kallar det tältbottenväv, numera heter det Tarp. Namnet är alltså nytt, inte funktionen.
Jag gillar att ha valsituationer, att kunna sticka iväg från mitt basläger med nästan ingen packning alls, sova en eller två nätter ute med hjälp av golvväven som regnskydd. På detta sätt kunde jag röra mig runt i ett område helt fritt samt utforska större område.
Thomas