Vilsestadiet och då menar jag totalt vilsen gör att individen bränner den lilla engeri den har, även med kök och mat i ryggsäcken. Vilsen blir även den som medför karta och kompass men brukar dem inte...rätt. Skiljer sig från kamraten, du går däråt så går jag hitåt....Eftersom terrängen inte stämmer så skall de bara gå upp på toppen där för att orientera sig, faller, skadar sig, vilar utan att nyttja tält, sovsäck, äta. De är råddiga, hungriga, törstiga och frysna. Blir det nu hyfsat kallt är det sista galna de gör att klä av sig, för när kroppen stänger av cirkulationen i armar och ben blir det först varmt i kroppen, men utan kläder försvinner det med...
Om jag varit vilsen, visst, men jag stannade upp, läste in mig på kartan, väntade ut dimman, natten och orienterade in mig igen.
Om jag gått tills jag var råddig av törst och hunger, nej jag gillar vatten så för det mesta har jag sluppit vara törstig, men visst har det nere i värmen säkert varit nära 3% brist några gånger, men då visste jag var jag kunde få skugga och påfyllning. Av hunger har jag vid svältövningar kommit till stadiet där mathallucinationer fyller världen, rätt pyton när man fryser och måste försöka tänka på vägen...
I verkligheten var det till att organisera på något praktiskt sätt att mat eller råvaror tillfördes, givetvis kan detta ta några dygn, i bästa fall. Jag har sett kamrater bli sura för att de blev skickade till ställen utan resurser. Själv såg jag mest utmaningen i att fixa till den något besvärliga situationen. Det värsta sen, är när någon frivillig förstör den med möda hopsamlade lilla maten.... För pga bristen eller dyrbarheten måste man ju äta vad som nästan går ner i varje fall...
Under ett fotbolls VM bröt en kamrat ihop när han upptäckte att den medförda fickTVn inte fick in någon signal under trädkronornas dunkel. Han hade bekymmer han... tyvärr med mer än myrornas krig...
Att hämta hem dem som fallerat totalt är den tristaste delen av överlevandet, det hjälper inte med det glädjande i att det inte var jag, för visst kunde det varit det.... Det är alltid ett antal individer som skall samla ihop resterna, och det är oftast än tygre än att ta hand om den jordiska kroppen....
Så håll reda på var ni är och vart ni skall, drick ofta vatten, ät regelbundet, sov varmt och torrt, njut och skratta för det härligt att leva... Tygla äventyret....
Som Mark Twain skrev: Äventyr är en dåligt planerad utflykt...
Go tur
[Ändrat av johankse 2006-11-14 kl 08:28]
