Intressant frågeställning, som man nog kan vända och vrida om på många sätt. Jag är ju inte riktigt övertygad om att fler traditionella stugplatser är framtiden, av flera anledningar. En handlar om hållbarhet; hur många besökare klarar en plats av? Och då tänker jag inte bara på naturslitage, det är ju en ganska liten del, utan om påverkan på den lokala kulturen; hela fjällkedjan är ju ett kulturområde sedan förhistorisk tid - det som är orörd natur för en person, är ju kulturmark för någon annan, där man kontinuerligt bedrivit verksamhet generation efter generation. Men jag tänker även på hur uppfattningen av en plats påverkas när antalet besökare blir många.
Kanske är en mer småskalig approach framtiden? Kanske bör man i högre grad se lokal förvaltning av stugorna (likt Bádjelánnda Laponia turism), vilket ger möjlighet att stärka lokala ekonomier. Kanske småskaliga mobila lösningar som inte kräver en permanent infrastruktur (jmfr finska
Aurora Hut) eller
Igloo hut. Den samiska ekolodgen
Geunja, tycker jag är ett fint exempel. För de stugplatser som ligger inom Laponia, tycker jag världsarvet bör synliggöras bättre.
Det finns ju rent arkitektoniskt en rad spännande projekt. Ett av de mest klassiska måste väl vara Frank Lloyd Wrights
Falling Water, men jag tycker också
Naturum Laponias Snöfällan på ett smakfullt sätt placerar sig i omgivningen. Ritad av Wingårdhs arkitektkontor, uppförd av Nåiden Bygg.
Arctic Bath och
Tree Hotel i Harads är ju också exempel där man strävar efter att inte bara uppföra en praktisk byggnad utan även inspireras av naturen och elementen.
Niehku i Riksgränsen är också byggd i en anda att kunna smälta in i omgivningarna.