Jag förstår precis vad seobserver menar, och det är inte arbetsbyxor. Mina favoritbrallor har i ett par decennier varit 3/4-dels sandfärgade militära ökenbyxor i tunn men tätvävd rip-stop poly/bomull, som jag en gång drog fram ur en beg. klädhög på en marknad i Mellanöstern. Vindtäta, slitstarka, andas, torkar blixtsnabbt och väger 360 g, svala i solen p g a sin ljusa färg och luftiga tyg.
Naturligtvis klarar de inte riktigt regn, men det är inte heller meningen, för så hög vattentäthet går inte att förena med någon acceptabel andningsbarhet. När det regnar drar jag ändå på (tunna) renodlade regnbyxor.
Jag gillar 3/4-delslängden, den spar vikt och blött "slafs" kring benen, och bidrar till rörligheten. Drar på lätta gaiters vid behov, men för det mesta räcker kängskaften.
Tyvärr är märket inte identifierbart, men de påminner väldigt mycket om diverse lättare "Vintage Fatigues" (googla) och liknande.
En stilla undran: varför vill man ha "slimmade" byxor till vanlig vandring (jag förstår trikåleggings till sportklättring etc)? Det är ju då man råkar ut för alla dilemman med (o)rörlighet, svettighet, skav på pinsamma ställen, svårighet att få in extra klädlager etc. Så försöker man "lösa" detta konstgjorda problem med stretchpaneler - med ännu fler onödiga sömmar, läckage, dålig slitstyrka och myggbett som resultat. Tajt och sömfritt kring höfterna - javisst, man vill inte ha en massa veck och annat mojs under avbärarbältet. Men kring låren?