Vildmarksförebilder?

[thureb]

Fiktiva

kommer IMHO omotiverat i trådskaparens första inlägg. Jag har inspirerats mera av levande och döda profiler som Sten Brander, Harry Sepp, Frithiof Nansen, Jim Danielsson, många långfärdsskridskoåkare m fl men litegrand av fiktiva som Robinson Crusoe, Hjortfot, Röde Orm, Emil i Lönneberga och Frodo.

Thure

 

[Polarnatt]

Jules Verne och hans böcker. Böckerna klassas väl som fiktiva, men knappast författaren
På samma sätt kan jag säga att Dan Anderssons dikter har inspirerat en hel del.
Verkliga förebilder är Göran Kropp.

Mvh /Joel

 

[PetNor]

"Brødrene Dal", helt klart.
Finns ingen som har inspirerat mig att paddla så mycket som dom.
//Peter

 

[Karolina P]

Mina föräldrar tyckte inte om naturen. Jag har vaga minnen av vintrar med utflykter och korvgrillning men inte mer. Pappa uppvuxen i en industristad, mamma i öppna jordbruksområden. De tyckte därför det var underligt när jag tillbringade min tid till havs, i skogen eller på fjället.

Långt bak i medvetandet finns nog mammas uppläsning av mumintrollet när jag var liten. Kanske var det snusmumrikens obekymmersamhet kombinerat med äventyrlighet som lockade.

Därefter gick mamma över till Astrid Lindgren och jag tror det är där som mitt uteintresse började. Tänk efter! Hur många äventyr finns det inte där. Jag har varit Ronja Rövardotter och hoppat över helvettesgap. Jag har varit Rasmus och rymt hemifrån för att gå på luffen. Jag har spionerat på skummisar som Kalle Blomkvist. Jag har som Mio och som Skorpan slagits mot mörkret.

När jag tänker efter en stund till så är det nog där jag har mina förebilder; i Astrid Lindgrens världar. Tack Astrid!

 

[majjen]

Farsan. Han fick mig att fatta att "det är bara att göra det".
Davy Crocket - eller rättare sagt myten om honom.
Cowboys och indianer, där jag mycket tidigt lierade mig med indianerna.- Nez Percéernas hövding Chief Joseph är den jag beundrat mest.

... och sen... alla som gjort mer än jag...

HåkanF

 

[greendanger]

Många olika inspiratörer!

11-12 årsåldern med filt och fotogenkök på ensamma övernattningar, där lästes hjortfot och andra indianberättelser. Som lite äldre var man ute och fiskade, vandrade, överhuvudtaget ute, det var ju naturligt! Då hade man hittat Gordon McFie, Sten Bergman, Rolf Blomberg...
Det var många som försökte lura ut en ungdom på "dumheter" i naturen.
Nu som lite äldre, har man börjat samla böcker på vissa områden, ute tiden har minskat, men vad man bränner för pengar har ökat som f*n!

 

[Strykarräven]

Jag håller med Karolina: Astrid Lindgrens böcker har nog inspirerat mig mest. Sen är förstås föräldrarna en annan källa; farsan som lärde mig lura harr med toppknutet i Fårbäcken, och morsan som lärde mig nattfiska i Gräsströmmen...

 

[dave1]

Jag funderade ett tag och vet inte om jag haft någon direkt fiktiv person som inspirerat mig. Det ska vara knattarna och gröngölingsboken då i så fall. Och Kapten Haddock! Som barn så var jag nog inte så väldigt road av att vara ute, kanske för att jag var tvungen till det så pass mycket. Mina föräldrar drog med mig (bokstavligen i pulka) väldigt tidigt och sen tillbringade jag somrarna ute i torpet där det "enda" jag kunde göra var att leka ute i skogen, fiska, paddla m.m. Men jag minns hur jag brukade längta in till stan och kompisarna och att spela fotboll som "alla andra". Jag har en farbror som inspirerat mig mycket. Han jobbade som skogsarbetare hela sitt liv och har fascinerat med sina (rövar)historier om händelser och lustiga karaktärer och fiskafängen, alltid med glimten i ögat. Sen har naturligtvis mina föräldrar inspirerat mig mycket trots att det i bland skett lite motvilligt.
Andra verkliga personer som inspirerat har varit Sven Hörnell som jag hade förmånen att träffa när jag var i tioårsåldern, Don Whillans, Robert Capa, Sten Bergman, Sven Hedin, Erland Nordenskiöld för att nämna några bland många.

 

[Öhrnell]

"Brødrene Dal", helt klart.
Finns ingen som har inspirerat mig att paddla så mycket som dom.
//Peter

Åh! Gaus, Roms och Brumund Dal! Dem hade jag ju nästan glömt. Dags att damma av videon och se några avsnitt.

Ronja är annars en bra förebild - för att inte tala om Mattis och Lovis och deras inställning som föräldrar...

 

[Bulingen]

....Jag antar att många helt enkelt gått ut i naturen i föräldrarnas fotspår, men jag är nyfiken på de eventuella fiktiva inspiratörerna ni har.

Om jag inte "får" nämna min far, så får det bli Tarzan. Tarzan-filmerna (svart/vita) var ju ett "måste" att se på matiné-föreställningarna.

 

[sajberjohan]

Emil i Lönneberga, drömmer fortfarande om en egen snickarboa och sitta och tälja i följa med Alfred ner till sjön och fiska och såklart ha min egen mysse och bysse =)

 

[BOBen]

Någon som kommer ihåg Pascal i serien som på svenska hette "kampen om Colorado"?

Jag tyckte han var ascool i sin röda luva då han paddlade sin trapperkanot.

En verklig inspiratör måste väl vara Göran Kropp som var lite förgångare för en hel generation av "äventyrare" som idag är aktiva