Framstår som funktionellt ur evolutionshistorisk synvinkel. Vi skulle ju dö ut som art, om vi inte var anpassade att klara perioder av svält, med bibehållen förmåga att leta mat och fly från rovdjur.
Vi fungerar nog lite olika, med mer eller mindre lidande under själva omställningen till "svältekonomi", men jag har personligen inga problem med uteblivet matintag under ett par dagar, även under ansträngning. På tredje dagen sjunker mitt "ork" och blodtryck något, men är fortfarande helt tillräcklig för t ex en alpin bergsvandring, och jag mår inte dåligt på något sätt.
Vätskebrist sänker min välmåga och prestation betydligt mer och snabbare.
Denis Urubko, för närvarande kanske världens snabbaste och uthålligaste Himalayabestigare, påstår att han aldrig äter något under sina toppförsök (det handlar alltså om extrem ansträngning i tunn luft, där det dessutom gäller att vara snabb upp och ner för att överleva). Han säger att han mår och presterar sämre, om han försöker.