Vikten oviktig?

Definiera stabilitet

En skos stabilitet beror inte på skaftet, den beror på sulan och möjligen hälkappan. Många tillverkare av högskaftade kängor försöker dock hålla myten vid liv. Den dan då fotbollsspelare börjar spela i högskaftade kängor ska jag börja tro på den myten:)

stabilitet hur/var?
 
Det är ju synd att du inte har hittat några bra lätta skor, men det betyder ju inte att det inte finns några bra lätta skor.

Nu är det klart att om man ställer upp kraven som att "skorna ska ha höga skaft, stålhätta och vara tjocka" så är det svårt att hitta bra lätta skor.

Men om man är lite mer öppen i sina krav och försöker ta reda på vad i skorna som gör vad så är det enklare.

Det är t.ex. inget krav på ett tjockt läderskaft för att hålla tätt mot väta, även ett par tunna "membransockor" i skorna håller tätt. Och frågan är om det är viktigt att inte släppa in vatten eller om det räcker med att skorna (och fötterna) torkar snabbt? Jag har gått med mesh-skor i alla möjliga väder i flera år och det är väldigt sällan som jag tycker det är ett problem att de inte är vattentäta.

En skos stabilitet beror inte på skaftet, den beror på sulan och möjligen hälkappan. Många tillverkare av högskaftade kängor försöker dock hålla myten vid liv. Den dan då fotbollsspelare börjar spela i högskaftade kängor ska jag börja tro på den myten:)

Blir lite svårt att föra en seriös diskussion ibland. Peter har trots allt mycket kunskap som jag gör tummen upp för. I det här fallet känns det lite viktreligionens prestige. Och det är trist.

Tillverkare av högskaftade kängor tillskrivs mytbildande. Fotbollsspelare är någon slags norm varvid högskaftade kängor är ? onödigt, förlegat eller?
Om Peter vandrar med lätta, tunna mesh skor och blir blöt och det ändå funkar och han är lycklig, så bra. För min del tror jag inte på det här för flertalet vandrare i Sverige. Jag beskrev tidigare mitt arbete i skoglig terräng och där skulle det absolut inte funka med en så enkel på gränsen till torftig skobeklänad. Oaktat stålhätta....
Inte bara vi som jobbar i stökig Svensk terräng har behov av vettigt på fötterna. De som vill ut i skog och krävande terräng som tar del av den lättsinnighet som jag vill påstå (den annars så kunnige) Peter har när det gäller vad han rekommenderar, denne kan få fel råd.
En ung kille eller tjej som rekommenderas att glömma kängor och speciellt högskaftade kängor i sitt friluftsliv har fått fel råd. Om rådet är att vandra i varma länder och dess torra klimat och många gånger fina leder är det en annan sak. Här är som oftast fokuset lagt på svensk natur i skog och fjäll. Det är en annan femma än caminando en el bosque por los senderos en España. ¿Verdad?
 
Jag förstår inte vad ni träter om. Vad som är "rätt" för en kan vara helt "fel" för någon annan. Även med lika tung packning och i precis samma terräng, årstid, väder, etc.

Jag behöver t ex absolut inget "vriststöd", knappast heller något stöd eller dämpning för fotvalv/fotsula, och skulle helst vandra barfota. Lik förbaskat kan jag inte ha skor som är så lätta och/eller lågskaftade att de släpper in vatten. Den banala men oöverkomliga anledningen är att jag inte klarar att vandra med så iskalla fötter som detta medför för min del (ja, jag har testat - knäna värkte som vid värsta reumatism i en vecka efteråt).
Jag vadar av samma anledning inte frivilligt i typ sandaler genom glaciärbäckar.

Det är alltså bara att inse att en frusen stackare med extremt taskig cirkulation får välja skodon därefter. I väntan på fungerande "barfotakängor" blir det för min del - i alla fall på tälttur i fjällen - helt ofodrade åldriga Lundhagare som håller tätt, torkar fort om de någon gång inte gjort det, kan fyllas med ett stort antal utbytbara/torkbara yllefiltsulor och ullstrumpor, samt har skaft höga nog att klara de flesta vad ihop med åtsnörda regnbyxor. Jag som väl annars räknas till utpräglade lättpackare bär alltså med glädje några hekto extra per sko för att slippa evigt iskalla fötter. Inte för att "vikten är oviktig", utan för att jag inte klarar en fjälltur annars.

I mer alpin terräng blir det annat; det tillkommer behov att klara stegjärn etc, men såvida det inte handlar om typ Nordafrika är jag alltför frusen för blöta fötter även där (eller rentav mer, beroende på höjden över havet).

För någon annan, varmblodigare (mer vältränad?) person kan det tvärtom funka perfekt med meshskor, där vattnet fritt skvälper ut och in.
En tredje skulle klara våta fötter, men måste få lite mer stöd för fotvalv och/eller vrister.

Så sluta bråka nu - här finns inga objektiva sanningar :)
 
"If it aint broke dont fix it". Jag upplever inte ngr problem med mitt "sko-system"
Då har du tur att du lyckats hitta en lagom kompromiss. Jag tyckte alltid det jag jobbigt att snöra de höga skaften och fick ofta ont i vaderna.

Sen är ju jag sån att jag gillar att hela tiden försöka göra små förbättringar.

och har svårt att se vad som skulle bli bättre av att påbörja en rätt omständig process att köpa och prova ut och lägga tid på nya skor/kängor.
Det som blev bättre för mig när jag började med lättpackning (byte av skor var bara en del av det) var ju att jag orkar mer, är inte helt slut efter en dag ute och känner inte "åååh, vad skönt att äntligen få ta av kängorna och vädra fötterna lite". Utan istället blir det nästan att jag glömmer att ta av mig skorna när jag ska sova.
 

Stabilitet för foten, så man inte stukar den.

För de som anser att det är skaftet som stabiliserar foten är min enkla fråga: Vilken konstruktionsdetalj är det som gör att skaftet stabiliserar bara i sidled och inte framåt/bakåt? De enda skor jag provat som verkligen stabiliserar med skaftet är mina slalompjäxor, och de går knappt att gå med eftersom skaftet är stabilt både i sidled och framåt/bakåt.
 
För min del tror jag inte på det här för flertalet vandrare i Sverige.
Vi har ju religionsfrihet så du är fri att tro precis vad du vill. Men det är det jag opponerar mig mot, jag menar att man inte ska tro så mycket utan försöka ta reda på fakta.

Jag beskrev tidigare mitt arbete i skoglig terräng och där skulle det absolut inte funka med en så enkel på gränsen till torftig skobeklänad. Oaktat stålhätta....
Men hur många "vandrar" i sån terräng? Och vandrar man i extremt oländig terräng undrar ju jag om inte vikten faktiskt blir ännu viktigare?

En ung kille eller tjej som rekommenderas att glömma kängor och speciellt högskaftade kängor i sitt friluftsliv har fått fel råd.
Nej, det jag säger är "prova, du kan bli positivt överraskad". I motsats till "jag tänker inte prova för jag tror inte på de som säger att de upplevde en förbättring".
 
Stabilitet för foten, så man inte stukar den.

För de som anser att det är skaftet som stabiliserar foten är min enkla fråga: Vilken konstruktionsdetalj är det som gör att skaftet stabiliserar bara i sidled och inte framåt/bakåt? De enda skor jag provat som verkligen stabiliserar med skaftet är mina slalompjäxor, och de går knappt att gå med eftersom skaftet är stabilt både i sidled och framåt/bakåt.

Det behöver inte vara helt stumt för ge ett stöd. Det blir lite löjligt att som du gör hävda att det enda som räknas är när fotleden är helt fixerad som i en slalompjäxa.
Kängan är öppen framåt i skaftet och där ger snörningen en viss elasticitet. Dessutom brukar det finnas uttag i skinnet för att göra det lättare att böja framåt. Det är också delar av tunnare skinn i plösen.
Det är ingen myt att kängor ger stöd och mer stöd ju styvare skinnet är. Det är du sprider myter.
Att du har helt fel blir mycket tydligt om man t ex åker skidor med olika typer av pjäxor/kängor/stövlar.

En smal och låg sula ger lägre moment och minskar därmed risken för att stuka fotleden. Finns det något fler sätt?
 
Kängan är öppen framåt i skaftet och där ger snörningen en viss elasticitet. Dessutom brukar det finnas uttag i skinnet för att göra det lättare att böja framåt. Det är också delar av tunnare skinn i plösen.
Ja, men, grejen är att för att man ska kunna gå i en högskaftat känga måste skaftet kunna böjas bakåt. Jag har en gång köpt ett par vinterkängor som hade halvhöga skaft som var rätt styva och de gick knappt att gå i just för att varje steg så tryckte skaftet hårt in i vaden. Mina Lundhags Alaska har däremot mjuka skaft, där ger höjden på skaften inget märkbart stöd. Men de går utmärkt att gå i tack vare de mjuka skaften. Men det just det där med att de väger (i mina ögon) alldeles för mycket.

Det är ingen myt att kängor ger stöd och mer stöd ju styvare skinnet är. Det är du sprider myter.
Jag har inte nämnt något om styvare skinn, jag har bara pratat om höjden på skaftet. Ett högt skaft som är styvt ger kanske mer stöd, men det gör också att det är svårare att gå i kängan (just eftersom när man går behöver foten kunna böjas både bakåt och framåt).

Tyvärr har jag inte sparat nån källhänvisning till den forskning jag läste för flera år sen, men jag tror att den går att hitta här i forumet faktiskt. Det var alltså forskning där man hade tittat på vilka delar av en sko som är viktigast för stabilitet. Och skaftet var alltså inte särskilt viktigt, sulan vara mycket viktigare. Och det är vridstyvheten på sulan som är viktig, inte höjden.
 
Ankelstödjande skidpjäxor/stegjärnsfasta vill få gå i.
Många högskaftade är tunga, mina gamla LH Alaska i 46 väger 1950 g/paret.
Inte undra på att jag föredrar lätta låga när det är torrt.

go tur
 
För att först svara TS: såklart ska vikten anges, sen är det väl upp till oss som köpare/användare att avgöra om skodonen är lätta eller superlätta.

Nu vandrar jag ju inte någonstans men jag gillar att vara varm om fötterna (lite mindre prio på att vara torr). Varmaste sockarna jag hittat finns på Clas O och heter Heat Holders. Lättaste (och mest långlivade) skor jag hittat är vanliga foppatofflor. De är billiga (särskilt kinesiska kopior) och väldigt bekväma. Möjligen duger de inte till vandring. Men det vet jag ju inget om. Vill man vara torr om fötterna är kombon Sealskinz/foppa (lite udda, jo) ganska effektiv. Men jag har använt den vid något tillfälle. Och fötterna var varma och torra hela (cykel-) turen.

Det är väl fritt att fundera ut vad som funkar och nej, vi är inte alla lika.

lycka till /mvh thomas
 
När det gäller högskaftade kängor så tror jag inte någon drar åt skaftet hela vägen längst upp stenhårt. Som om det vore någon slags hardcore stödstrumpa. Klart att det blir obehagligt.

När det gäller funderingen att det alltid är vikten på dojjorna som är viktigast... Oaktat vad det handlar om. Ska snacka med Bosse som jag jobbar med på måndag. Ett par härliga flippflopp eller möjligtvis sandaler och dra igång röjjarn så steppar vi ut i vårsolen.

Kom igen Peter, bättre kan du väl?
❤️😉
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg