Tyskar vs. Svenskar Spanjorer vs. Tyskar etc
Det kanske inte var en sà dum idé som Stellan hade.. personligen skulle jag álska att frossa i härliga gamla tysk-minnen (mina och andras)! Detta är ju trots allt en outsinlig källa till fina gamla historier, anekdoter och skrönor, bâde i frilufts-sammanhang som i "det civila". En annan bor ju pà Mallorca samtidigt som jag reser en hel del i tjánsten, sâ jag kan i princip lágga till en tysk-anekdot om dagen.
Eller kanske i demokratins namn vi skulle göra
en "Tyskar vs. Svenskar", sâ att även George och resten av tyskarna pà Utsidan kan fà dra sina básta Svenskar-som klantat-sig-eller burit-sig allmánt-knäppt-ât-historier? Detta i sin tur skulle kunna delas upp i undergrupper Sörmlánningar vs. Uppläningar, Norrlánningar vs. Stockholmare, Skâningar vs. alla, etc.
Anledningen till detta svammel är jag är lite sugen pâ att berátta just en alldeles färsk tysk-historia.
Denna min senaste anekdot är ofarlig men typisk, och utspelade sig igàr pà jobbet (ett inte blygsamt antal av mina tysk-anekdoter utspelar sig just pà eller i samband med jobbet):
Tyskar vs. Spanjorer
Som sagt jobbar jag pà en av Spaniens större och mer válkánda tillverkare av utrustning för friluftsliv, och som ligger pà Mallorca. Här pâ ön bor även en hel del tyskar, av vilka mànga upptráder pà ett vis som tydligt visar att de kánner sig som ett mer utvecklat och framgàngsrikt folkslag än öns infödingar och övriga inbyggare.
Igâr stövlade tvà av dessa tyska mán in pà kontoret och ville tala business med direktören för den (enligt vad de antog) lilla lokala tillverkaren.
Dessa tvà tyska mán, som bott flera âr pà ön, och sedan ett par âr drivit MountainBike-verkstad hárledes, meddelade att de tyvárr inte kunde spanska, utan sade att förhandlingarna skulle ske pà tyska eller engelska, varför undertecknad kallades in som tolk.
De tvà herrarna förklarade myndigt att de beslutat att utvidga sin MB-verkstad och nu öppna en butik för att sälja friluftsutrustning till de tyska landsmän som varje àr kommer till Mallorca för att vandra i bergen. Vi hade fàtt den stora áran att bli utsedda som leverantör till denna framtida butik. Dock tvà smà obetydliga villkor skulle denna ynnest kosta:
- eftersom de var i uppbyggnadsskede (och ont om röreslekapital) skulle all föresáljning skulle ske pà konsignations-lager-basis, dvs all risk skulle lággas hos oss.
- de skulle naturligtvis erhàlla ensamrätt för försáljningen av vàra produkter.
Vid översáttningen av detta märkliga erbjudande hoppades jag innerligt att min chef befann sig pà gott humör, vilket som tur var visade sig vara fallet. Han sàg visserligen nàgot hápen ut, och studerade med viss motvilja de tvà tyska herrarnas sjálvgoda anleten, men svarade lugnt och vänligt att de visserligen gárna fick börja köpa och sálja vâra produkter i sin butik, men att med tanke pà de övriga 1.500 sport- och friluftsbutiker som saluför vàr produkter i Spanien, sà vore det nog ráttvisast om áven de började arbeta efter gángse avtal och villkor, och att det nog vore svârt att garantera exklusivitet av samma anledning.
De tvà tyskarna, som i ´vanlig ordning inte lyckats asimilera budskapet, satte vid detta svar genast pà sig en mer sur och ogästvänlig min, och muttrade att om inte vi ville spela efter deras villkor, sà kánde de minsann till andra leverantörer som gárna skulle göra det.
Med lite spansk och lite svensk flexibilitet och flinkhet sà kom vi efter ytterligare prat överens om hur vi skulle kunna tánkas jobba, men det var tvà tydligt missbelâtna och sura tyskar som sedan lámnade fabriken. Spanjorerna sàg efter dem med undrande blickar...
Det vore nu kul om man finge tag pà tvà spanjorer i Tyskland, klädde ut dem till Mountain Bike-verkstads-drivare, skickade ivág dem till nàgon ledande tysk tillverkare av friluftsutrustning, finge dem att fràga efter högsta-chefen, arrogant krávandes att fà tala pà spanska alternativt engelska, samt sedan lika arrogant dragande samma story som vàr tvà tyska vänner ovan, samt filmade detta med dold kamera.
Eller skicka iväg samma tyska herrar som kom till oss, till exempelvis Fjällráven, Haglöfs, Lundhags etc, och fà dem att göra om exakt samma sak hos: Vi är tyskar! Vi har bott i Sverige i tvà àr men vi pratar inte ett ord svenska! Vi ska öppna en butik! Ni kan fà leverera till oss, men: Finansiera vârt lager och ge oss ensamrätt pà era produkter! Aber sofort!
Ok.. nu ár jag lite lugnare igen...
För att àtergà till ursprungliga fràgan, sà anser jag att den reseplanering som gâr över styr pga att man inte kollat befintliga transporter och dess tidtabeller, nog bör räknas som en slarvigt och ofullständigt gjord sâdan. Det goda i en sàdan fadäs är väl att resplanens upphovsman fórmodligen inte gör om samma misstag tvà gànger, samt fórhoppningsvis kan tipsa andra om vàdligheten av att förutsätta att det lokala bussnátet ska funka lika bra pà fjállet som hemma i Berlin, Madrid eller Hörby.
Mvh / Mats
