Vattenfyllda bihålor...

Hallå paddelnötare,
Jag har börjat rolla denna säsong, något som är varit stor hjälp vad gäller utveckling av andra tekniker. Vet man att man kommer upp, så är det ju inga problem att träna höga stöd, prova djuupa kantningar osv. Men hittills har jag bara kört med skydd för näsa i form av näsklämma/cyklop, och det är ju något som måste slussas ut. De gånger jag har fått vatten i näsan har varit inte alltför njutbara...
Så jag tänkte kolla - går detta över, månntro? Blir man mer "van" med tiden? Vad är dina erfarenheter av att stoppa näsan i blöt?

Magne
 
Jag fungerar precis som en säl i bräckvatten och ser kristallklart i Östersjön, plus att jag aldrig får vatten i näsan. Helskumt tyckte en dykläkare på Berga och gjorde en utredning av fenomenet på mig för massor av år sen i rent studiesyfte. Det finns ingen förklaring till det, och i sötvatten ser jag bara grumligare men inget vatten i näsan där heller.
 
Vet inte hur sälar ser men är det som jag ser så tycker jag synd om dom ;-)

Får inte in vatten i bihålorna men blir irriterad av sötvatten i näsa och ögon. Däremot känner jag inte alls av Östersjövattnet.

Om du ska kunna lita på roll så bör du nog träna utan cyklop/näsklämma annars kan du få en chock när vattnet kommer in i ett skarpt läge. Bada och dyk mycket - jag gissar att det är det som gjorde mig "immun" mot Östersjövattnet.
 
Utan näsklämma etc - ja, självklart. Har dock precis kommit igång, så det kommer.
I nuläget gör det ordentligt ont med vatten i snoken, men jag hoppas det går över. Man kanske ska spara ut näshåret..? Är det det som håller vattnet ute för er, månne? :)
 
Att få vatten upp i näsa och bihålor är nog inte mycket att göra åt - inte heller att detta vatten rinner ut vid mer eller mindre olämpliga tillfällen senare. Men att det ibland är obehagligt finns en fysikalisk förklaring till: nämligen osmos.

Om det omgivande vattnet har lägre salthalt än kroppens egen vätska kommer vatten utifrån att pressas in i slemhinnorna (naturen strävar efter att utjämna skillnader), som då svullnar och svider. Om däremot omgivande vattnet har samma eller högre salthalt händer ingenting alternativt att vätska dras ut ur slemhinnorna, vilket inte upplevs som obehagligt.

Gränsen anses gå ungefär vid Utklippan i Blekinge. Väster därom rollar man utan obehag - öster därom, liksom i insjöar och bassänger, svider det i näsan. Men det är tydligen lite individuellt.

I praktiken spelar det ingen roll - i en nödsituation är lite tillfälligt tryck i bihålorna ingenting man bryr sig om. Men för träning är en näsklämma en bra idé i sötvatten - kan med fördel sitta fastknuten i flytvästen för att alltid vara på plats.

Om man lutar sig framåt medan man är under vatten (pannan mot däcket) minskar problemen dels genom att näsan inte kommer like djupt (trycket minskar alltså) och dels genom att näsgången blir horisontell istället för vertikal (att luta framåt innebär också att man av rörelseenergin kommer upp till ytan, att undervattensmomentet av rollen därför går mycket fortare och att man inte riskerar att bli hängande uppochner).
 
Tack, Björn, för ett pedagogiskt svar! Vattnet ifråga är Eskilstunaån, sötvatten altså...
Låt mig även passa på att tacka för den inspiration du bjudit mig på, sedan jag såg din uppvisning på Mest Ute-dagen i Sundbyholm. Sedan dess har jag hängt en hel del på din sida, vilket har varit ganska centralt när jag lärt mig rolla. Och i förlängningen så är det tack vare rollen som jag kan träna på mycket annat på ett helt annat sätt (inte minst höga stöd).

Pannan mot däck - yes. Det var det som gjorde att jag gick från att rolla behjälpligt till att börja känna mig säker; just att öka medvetenheten om vad kroppen gör snarare än paddeln. Jag upplever det som att paddeln mest förstärker vad kroppen gör i vattnet. Och med den insikten kunde jag byta ut paddeln mot en ihopimproviserad, skärbrädeliknande tingest (alltså större än en norsaq), och fortfarande komma upp.
Dessutom - när ansiktet är blott en decimeter från ytan är det inte alltför komplicerat att ta sig ett ordentligt andetag, med ett litet paddelsvep som hjälp (behärskar dock inte sculling brace än). Detta gör att man faktiskt inte har bråttom alls att gå upp, för den sakens skull.
Nåväl, nu blev det kanske lite off-topic...
 
Hej!

Prova att blåsa ut lite luft genom näsan under tiden som du är under vattnet. Det hjälper mig från att få in vatten i snoken.

Mvh. Peter.
 
Om man lutar sig framåt medan man är under vatten (pannan mot däcket) minskar problemen dels genom att näsan inte kommer like djupt (trycket minskar alltså) och dels genom att näsgången blir horisontell istället för vertikal (att luta framåt innebär också att man av rörelseenergin kommer upp till ytan, att undervattensmomentet av rollen därför går mycket fortare och att man inte riskerar att bli hängande uppochner).


Nja - riktigt så enkelt är det nog inte. Om man lägger näsan mot däcket i en upp o nervänd kajak kommer nacken nedåt och då går näsgångarna huvudsakligen i vertikal riktning. Näsan är ett hål som går bakåt i huvudet från ansiktet räknat och inte uppåt. Visserligen är själva näsöppningen nedåt men just där bakom är huvdriktning bakåt, d v s följer alltså gomtaket (som är golv i näsan) bakåt till bakre näsöppning mot svalget. Forntida egyptier plockade ut hjärnan genom att gå med instrument upp i näsan i från näsöppningarna, alltså vertikalt. Carl-Einar Häckner (tror jag)lär ha ngt trick där han sticker in en sked genom näsan och då för han den rakt bakåt, alltså horisontellt när man står upp. Skulle han göra det upp o ner i en kajak med ansiktet mot däcket måsta han föra skeden vertikalt.
I alla andra detaljer om rollning utom näsanatomi är Björn T mig vida överlägsen
 
Hej Peter,
Ja det är ett bra trick.
Fast det beror lite på omständigheterna, t ex hur länge man planerar att vara under vattnet. Man kanske ska upp åt samma håll man föll, då kan det ta lite längre tid i och med att man inte går med rotationskraften. Eller så kanske man provar en "ny" roll, och man inte är säker på om man kommer upp på första försöket. Eller en re-entry...
Men annars, absolut!
 
Jag vet inte vart mitt svar till Helge i går kväll tog vägen - ena stunden fanns det, andra var det borta. Nytt försök!

Helge har naturligtvis helt rätt, vilket lätt inses efter en titt på en anatomisk illustration, och skall genast sluta att påstå något annat.

Men som metafor fungerar den rätt bra. Jag tror de flesta tänker sig nog näsgången som en näsborrarnas förlängning snett uppåt i skallen, om inte annat så beroende på att de flesta som petar näsan - med eller utan häcknerska tillhyggen - gör det med uppåtriktat finger.

Men även strikt funktionellt finns nog också en poäng men min metafor om horisontellt-vertikalt, hur vetenskapligt inkorrekt den än var. För en rollare med huvudet neråt kan vatten snabbt och lätt rinna ner i näsan med hjälp av gravitationen och den därmed ersatta luften stiger uppåt. För en paddlare med näsan mot däcket krävs en horisontell strömning för att byta vatten mot luft - sannolikt inte lika effektivt och därmed ett mindre obehag för rollaren.
 

Bilagor

  • nose.jpg
    nose.jpg
    11.7 KB · Visningar: 5,606
Hej Peter,
Ja det är ett bra trick.
Fast det beror lite på omständigheterna, t ex hur länge man planerar att vara under vattnet. Man kanske ska upp åt samma håll man föll, då kan det ta lite längre tid i och med att man inte går med rotationskraften. Eller så kanske man provar en "ny" roll, och man inte är säker på om man kommer upp på första försöket. Eller en re-entry...
Men annars, absolut!

Hej Magne.

Det är klart att man inte har hur mycket tid som helst på sig om man nu blåser ut luften som man tagit med sig ner, MEN, Jag kan med lätthet ligga upp och ner i vattnet i ca 20 sekunder med ett konstant litet utsläpp av luft, och jag anser inte att det finns någon poäng i att ligga under kajaken någon längre tid utan att göra ett försök att ta sig upp. Jag börjar arbetet med att komma upp så fort jag har kommit ner. Normalt för mig är att det tar ca 5-6 sek att ta mig upp igen.

Och här kommer fördel till med att blåsa ut luft, för då finns det plats för ett nytt andetag så fort huvudet kommer över ytan vid ett misslyckat försök. För även vid misslyckade rollförsök brukar huvudet komma upp tillräckligt länge för att man ska hinna dra i sig lite luft och göra ett nytt försök.

Jag har märkt att en del paddlare som försöker/övar roll ger upp/får panik direkt efter ett misslyckat försök och utnyttjar inte det faktum att det bara är att ta ett nytt andetag när huvudet kommer upp och fortsätta med ett nytt försök. Faktiskt så sent som igår 3/7 fick jag kämpa lite med första försöket med en C to C roll. På femte försöket kom jag upp. Jag tog luft inför varje nytt försök och kom upp. Det som skulle kunna stöka till det lite är om man får en kallsup och vill börja hosta, då blir det bråttom.

Kämpa på! det är en härlig känsla när det lossnar,en injektion för självförtroendet.

Mvh. Peter.
 
Tack Peter, tänkvärt!

Jag gjorde de första rollarna häromdagen utan skydd, och faktum är att det inte alls medförde det obehag som jag hade väntat mig. När jag tränade med cyklop och mindre mängder vatten då och då letade sig in i snoken, gjorde det mycket ondare än när jag nu lät fylla bihålorna helt och hållet. Ologiskt kanske, men väldigt praktiskt...

Och ja, det är mycket viktigt har jag märkt att vara utandad och klar för ett nytt andetag när man väl är uppe. Jag övar in att blåsa ut på väg upp, oavsett situation, så att jag alltid kan få ett helt andetag. Man bör inte slösa tid med att exhalera ovanför ytan - luften hittar nog upp i alla fall...
Och detta gör ju att man aldrig får särskilt bråttom för luftens skull. Med lite tajming så blir ju faktiskt luft ingen bristvara, och man minskar risken för kallsupar.
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg