Vatten i Pyrénéerna

[joanna]

I alperna och Frankrike finns rävens dvärgbandmask. Kan det finnas i vattnet på lägre nivåer?

Tydligen:

"The results indicate that water could be considered as a potential source of E. multilocularis infections in humans and animals, in endemic areas"

Fast läser man lite längre, så fanns den i två av 105 prover, och de kom bägge från låglandssjöar - alltså inte strömmande vatten.
Jag kommer ju från Centraleuropa, där dvärgbandmasken funnits länge, men inte ens där ger den upphov till mer än enstaka fall av sjukdom. Och vi har alla ätit blåbär och lingon direkt ifrån busken . Finns hypoteser om viss immunitet hos de populationerna.

Den verkar vara på frammarsch i Europa, men än så länge verkar det lugnt i Pyrénéerna

 

[camoscio]

@Camasico.

om det var mig du svarade. Läs igen. Tänk , det vet jag att du kan.
Jag ställde en fråga till en inhemsk person som säkerligen vandrat 25 - 30 år i Schweiziska alperna som dessutom är kvalificerat medicinskt utbildad.

Men naturligtvis vet du bättre. I Sverige har man ju en annan modell för det mesta.

----------------
Jag kan bara säga att där jag vandrar räcker väl en literflaska som jag kan fylla mellan brunnarna eller stugorna.

Joanna frågade efter andras erfarenheter och vanor och jag har beskrivit mina. På just den punkten törs jag påstå att min kunskap är oöverträffad. Jag har vandrat totalt 650 dagar i de fyra stora alpländerna samt, i Pyreneerna, över i stort sett hela huvudkedjan. Det har blivit bortåt 260 fria övernattningar. Under etapperna har jag varma och soliga dagar druckit kopiöst. Och på ett läger går det väl åt sådär 3 liter. I regel har jag inte renat vattnet och de dagar jag haft magbesvär motsvarar väl ungefär 1 procent av tiden. Det värsta tillfället, Pyreneerna 2005, verkar ha berott på olämpliga brunnar, alltså inte vatten taget direkt från bäcken.

Att ta vatten direkt ur bäcken, skopa upp det med mössan och bara suga i mig, hör för mig till de omistliga värdena på bergs- och fjällvandring.

Jag föreställer mig att de som ivrar för att allt vatten ska renas lever som de lär och att deras erfarenhet alltså ser ut så. Jag dristar mig alltså att misstänka att den här bergsguiden snarare fogat samman sin kunskap till en rimlig gissning om värstafallscenarier. Eller berättade hon utförligt om de otaliga gånger hon drabbats av illamående p g a utebliven rening?


Den här diskussionen om vattnets temperatur förstår jag inte alls. Men jag är samtidigt imponerad av den erfarenhet som innefattar fäbodar på över 3000 meters höjd — vilket på mig verkar vara en ytterst opraktisk miljö att driva säterbruk. Bete, terräng, snö, transporter till och från dalen? Kan du namnge någon av dessa civilisationens utposter?

På låglandet använder jag ett filter som jag pumpar vattnet genom; det som Joanna beskriver verkar betydligt smidigare. Det finns saker som filter klarar bättre än kemisk rening.

 

[joanna]

(...) En vandringsledare som jag känner väl och tillika är läkare avrådde ganska bestämt från att dricka vattnet utom möjligtvis väldigt högt uppe. (...) Men skulle jag gå ikring och vara nervös eller rädd om jag efter visst karttittande och nyttjande av sunt förnuft tagit mig en kåsa från en bäck? Nej.

(...) I regel har jag inte renat vattnet och de dagar jag haft magbesvär motsvarar väl ungefär 1 procent av tiden. (...)På låglandet använder jag ett filter (...)

Ni låter ju inte särskilt oeniga
Tack för era berättelser, precis vad jag är ute efter.

 

[camoscio]

Ni låter ju inte särskilt oeniga
Tack för era berättelser, precis vad jag är ute efter.

Begreppen behöver förstås preciseras. Med låglandet menar jag hemma i Sverige, Östergötland, Sörmland, Närke. "Väldigt högt" borde i det här sammanhanget betyda "väldigt" långt över trädgränsen, wima talar ju om fäbodar på över 3000 meters höjd. Under trädgränsen tar jag ogärna vatten (i skogen har man sällan nära till vatten) och på kontinenten har jag aldrig haft filter med.

 

[wima]

@Johanna, du har nog rätt. Vi är nog inte särskilt oeniga i sak. Jag reagerade lite på en del formuleringar i camoscio svar. Kanske det märktes. I fråga om att dricka vatten från bäckar har han mer erfarenhet än jag. Jag delar däremot med mig av kunskap och erfarenheter som jag samlat under en lång tid genom att fråga den lokalbefolkning som vandrar och schweizarna vandrar mycket. Och även om jag själv sällan går upp på riktiga höjder så vandrar jag mycket i kullarna och skogarna i norra delarna.

Jag märkte snart att inga inhemska drack från bäckar så frågade jag varför. Jag har i stort sett fått samma svar. Koskit. Jag har de sista dagarna kollat lite runt i tyskspråkiga forum. Saken verkar inte vara överdrivet frekvent diskuterad men även där koskit. Men jag har också sett rådet, ”om nödvändigt ta kallt vatten ovanför fäboden / alpen”.

Jag frågade en ung nyutbildad miljöingenjör om hon visste något om vatten. Ja svarade hon. Första förklaringen = Koskit. Avsättning från glaciär då? Hon rynkade på näsa och sa ” nä jag kommer inte ihåg varför, men smältvattnet är inte lika kemiskt rent som man tror.”

Jag har även hört dvärgbandmask (Fuchsbandwurm) som du själv nämnde. Där tar det ju lite tid innan symptomen dyker upp så det är ju lite svårt för individen själv att se ett sammanhang. När jag åt smultron från stigkanten fick jag frågor från infödingarna om jag inte var rädd.

Stämmer nu denna teori om koskit? Ingen aning men den låter trolig. Är risken stor. Förmodligen inte om du använder sunt förnuft, och förmodligen minskande ju högre du kommer.

Då de inhemska inte verkar dricka det så ofta så får vi falla tillbaka på den samlade erfarenheten från frivilliga svenskar. Själv använder jag i möjligaste mån en vattenflaska så länge jag inte är norr om dalälven och över trädgränsen.

Till sist lite mer om fäbodar, schweizare och opraktiskhet.

Jag blev överraskad av 3000 meter. I Wallis och Val d'Aosta finns några extrema exempel tydligen. Men det finns förmodligen mycket få grässlänter över 3000 meter.

Man hittar sommarbete även på ganska låg höjd. Berget är kanske inte högre. Höjderna i allmänhet 1500- 2500 meter. Det är lite Kajsa Varg tänkande här. Man tager vad man haver.

Men varför klär man på sig söndagskläder en gång om året och driver sitt fä flera hundra höjdmeter upp i bergen för att sedan arbeta hårt för att ta hand om dem och samtidigt leva i ett ruckel utan att verkligen tjäna pengar på det? Schweizarna är traditionella och faktiskt väldigt naturförbundna. Alpbetrieb / Fäbodar hör till vår kultur och vår historia och vi vill hålla den levande. Så gott det går ska vi vara justa mot kossorna och låta dem beta friskt gräs i bergen osv. Visst är det opraktiskt och finns en myckenhet av dylik nostalgisk smörja i deras argument. I andra dokumentet under finns även några andra argument.

Här lite om alpverksamheten . Hyfsat färsk med schweiziska mått. Men på tyska.

https://www.zalp.ch/aktuell/suppen/suppe_2011_01_01/alpenlexikon.php
https://www.wsl.ch/fileadmin/user_upload/WSL/Projekte/alpfutur/Alpfutur_DE.pdf

https://www.youtube.com/watch?v=JPVWPPnEzOs

 

[joanna]

OT om fäbodskultur

Nu drog du i ett par nostalgisträngar hos en som tillbringat tonårssomrar med att bo och jobba på fäbod. Jag kan inte tyska, men det var intressant att se youtube-klippet. I Tatra håller man också liv i fäbodskulturen, men där handlar det uteslutande om får, och höjder mellan ca 1800 och 2300 m ö h.

Det är stor fest när fåren leds ner till byarna och fördelas på sina resp. ägare inför vintern (filmen är lång, men man kan hoppa direkt till en fin sammanfattande stillbildskavalkad vid ca 13:40). Tusentals får blockerar trafiken, även på stora genomfartsvägar, och den egentligen väldigt arbetsamma dagen slutar med mycket dans och brännvin .

Jag såg fler får än kor i Pyreneerna, men det kanske handlade om "fel" plats, höjd och/eller årstid. De vita pyreneiska fårhundarna (inte mastiff-hundarna) var förvillande lika dem jag hade som arbetskompisar i Tatra.

 

[wima]

Mer OT

Det finns fortfarande fårherdar som driver stora flockar genom det schweiziska landskapet. Såg för ca 1 1/2 månad sen en herde med flock på en eftermiddagsvandring. Detta på låg höjd i nord. Det är alltid trevligt att se dem även om det inte blir så ofta. Den här gången i skymning och lätt dis, magiskt. Det blev inga bra bilder dessvärre.

Fäbodjobbet ( Senner / Älpler ) i Schweiz utövades traditionellt av män. I Sverige var det ju ett kvinnojobb, butös / vallkulla . Hur var det i Tatra?

 

[joanna]

OT fäbod (forts)

(...) Fäbodjobbet ( Senner / Älpler ) i Schweiz utövades traditionellt av män. I Sverige var det ju ett kvinnojobb, butös / vallkulla . Hur var det i Tatra?

Kvinnorna tar hand om fåren under vinterhalvåret, men uppe i fäbodarna har det traditionellt varit ett mansgöra, med en rätt så formaliserad hierarki och "karriärgång", inkl. prov som ska avläggas vid varje steg. Det är inte vem som helst som till slut får förtroendet att bli "baca", högsta chefen med ansvar för flera byars fårhjordar. Ett mytomspunnet högstatusjobb, med skrivna "tronföljdslistor" tillbaka till 1600-talet.

Kvinnliga inbrytningar har dock alltid förekommit och nu finns t o m formellt examinerade kvinnliga "baca". Krig, missväxter och folkomflyttningar främjar flexibiliteten...
Att jag som både kvinna och utböling fick vara "holajnik" (lägsta statuspinnen) var ändå en ofattbart stor ära, som jag fortfarande är lite mallig över

 

[camoscio]

Men varför klär man på sig söndagskläder en gång om året och driver sitt fä flera hundra höjdmeter upp i bergen för att sedan arbeta hårt för att ta hand om dem och samtidigt leva i ett ruckel utan att verkligen tjäna pengar på det? Schweizarna är traditionella och faktiskt väldigt naturförbundna. Alpbetrieb / Fäbodar hör till vår kultur och vår historia och vi vill hålla den levande. Så gott det går ska vi vara justa mot kossorna och låta dem beta friskt gräs i bergen osv. Visst är det opraktiskt och finns en myckenhet av dylik nostalgisk smörja i deras argument. I andra dokumentet under finns även några andra argument.

Här lite om alpverksamheten . Hyfsat färsk med schweiziska mått. Men på tyska.

https://www.zalp.ch/aktuell/suppen/suppe_2011_01_01/alpenlexikon.php
https://www.wsl.ch/fileadmin/user_upload/WSL/Projekte/alpfutur/Alpfutur_DE.pdf

https://www.youtube.com/watch?v=JPVWPPnEzOs

Ruckel? Det varierar nog en hel del, men i flera fall är det snarast rätt ordinära bostadshus. Jag har varit inne i några.

Sommaren 2010, i Schweiz, rådfrågade jag en bonde om lämplig plats att tälta vilket till sist ledde till att han lät mig övernatta i gäststugan. Jag kom också att umgås lite med familjen på kvällen. Mitt intryck var: långa arbetsdagar, men trots det rätt avspänt, och kyffigt bodde de inte. För att kunna stanna riktigt länge på sätern, efter skolstarten, lejde de en privatlärare, som bodde i den här gäststugan. http://www.huthyfs.com/auch10gal/images/page115.html och följande bilder.

Nästa sommar, på min längsta Schweizvandring (20 dagar), frågade jag om lov att tälta på en säter nära Ausserferrera. Stället drevs av ett par från Bozen, som sedan inviterade mig till ett kvällsmål med knödel och mozzarella. Hur gemytligt som helst. Trångt, kanske, men inget ruckel. http://www.huthyfs.com/zisagal/images/page192.html och följande.

 

[Alberto123]

Caminé toda mi vida en los Pirineos y nunca tuve que filtrar el agua en ninguna parte. Casi siempre hay una fuente segura de agua. Por supuesto, debe tener cuidado de no tomar agua en lugares donde haya ganado alrededor, siendo lo más seguro un manantial que viene directamente del suelo. Cualquier cosa que provenga de un glaciar normalmente está bien, y deliciosa también. El agua de fuentes a gran altitud puede ser pobre en minerales, por lo que agregar un poco de bebida isotónica en polvo también funciona bien. O incluso un jarabe que preparas en casa también funciona. De todos modos, puedes administrar sin agregar nada. Dependiendo de dónde vayas en verano suelo arreglármelas con un máximo de 2 litros de agua.

 

[joanna]

Gracias - he hecho como tú y estoy bien