Saltoluokta är en bra startpunkt, snabbt upp på kalfjället och sedan lättgånget över Ultevis fjällhed. Mycket att se om man ger sig tid att titta, inte bara utsikter utan även växt och djurliv. Så ta det lugnt, gå 12-13 km första dagen. Vila ofta, sitt ned, torka strumpor och stövlar/kängor, lufta fötterna, titta dig omkring = du slipper skavsår och du ser mycket, du tar inte ut dig första dagen, ryggsäcken hinner inte bli en plåga och rygg- samt axel-musklerna hinner inte ta stryk och bli ömma. Man tjänar alltså en hel del på det jag skrivit ovan.
Du har valt att fjällvandra för att se fjällen – inte bara vad du sätter ned fötterna..
Nästa dag går ni till Sitojaure, tar båten till Svine och gör nästa stigning upp på kalfjället längs Kungsleden. Tala med båtföraren och säg att ni vill ha skjuts från Gruvvisares kåta vid Valak till Rinim om X antal dagar. Ät lunch nere i skogen innan ni kommit upp på kalfjället, det brukar vara lagom.
Gör den sista stigningen och när den branta delen planar ut viker ni av från Kungsleden västerut och går mot Jokkotjkaskalako med sikte på där Sareksgränsen korsar Abmojokk. Sista biten följer ni en jokk mot denna korsning. Några hundra meter innan ni når fram till Abmojokk ser ni en liten jokk komma (i stenskravel) från vänster ned i den jokk ni följer. Den kommer fram mellan ett par gruskullar. Gå in där, följ den jokken en liten bit (50 meter)och ni hittar en perfekt vindskyddad tältplats med mjukt skönt gräs. Tälta där och må gott. Ni skall sova två nätter här. Här har jag sovit många, många nätter.
Nästa dag är en vilodag = ni skall gå - fast bara med en dagpackning, ni är nämligen på väg till Skerfe för att titta ut över Rapadalens nedre delta, enligt min uppfattning - världens vackraste utsikt. Det är lätt att hitta vägen, bara att följa dalgången söderut. På vägen, strax efter start går ni förbi en offerplats som är utmärkt på kartan. Titta med ögonen och inte med händerna. Kanske är den i bruk fortfarande. Se den som en kyrka och respektera den.
Följ dalgången mot Skerfe – eller knata snett upp över fjället som finns till vänster om dig men håll linjen mot Skerfe och gå bara upp på den lägre sydvästra delen av detta fjäll.
Alla fjäll har alltid en backe till – men inte Skerfe. När du tror att det är en backe till så har du et stup på 700 meter en liten bit framför dig. Använd kikaren, studera deltat under dig. Ta god tid på dig. Torka fötter och strumpor.
När du är nöjd tar du dig tillbaka till tältet, har en trevlig kväll. Titta gärna ut över Jokkotjkaskalako under kvällen, det kan du göra 50 meter från tältet, bara stick upp huvudet över gräskanten. Ligger vinden rätt så kan du se en hel del olika djur röra sig här.
Nästa dag vadar du över Abmojokk och går över fjällheden och mot passet så att du har Valak till höger om dig. En offerplats finns vid en liten sjö (vattensamling) på toppen av heden, tre stenblock som suttit ihop en gång för länge sedan.
När ni närmar er Valaks sluttning ser ni en svart sten som ser ut som Skerfe vid foten av fjället. Den är bara en meter hög men skiljer sig i färg från andra stenar. Gå till den stenen, håll sedan ungefärlig höjd när ni går runt Valak, kanske en liten stigning. Halvvägs runt börjar ni spana efter en sten som svävar i luften, den bör finns till höger om er. Den är ungefär en kubikmeter stor och har tre ”fötter”. Två av fötterna är små stenar, den tredje foten är två stenar på varandra. Denna sten låg i inlandsisen som då smälte, den landade här på en grusbädd som sedan spolades bort av smältvatten och ”klickade” fast på dessa stenar. Den har alltså stått här i ett antal tusen år så låt den stå kvar. Den har förtjänat det tycker jag. Ett litet monument över istiden alltså.
Fortsätt fram till renvaktarstugan på Gröna Fläcken, därefter mot Sitojaure och en brant nedstigning ned till Sitojaure. Ta det försiktigt i branten. Målet är en liten vik rakt nedanför branten, en stig leder dit men den kanske är svår att se numera, försök hitta denna stig så kommer ni rätt direkt, den leder till en gammal torvkåta. I vattnet vid stranden finns ett stort klippblock. Gör upp en eld på detta klippblock när ni hör en båt så svänger båten in till er (att elda PÅ stranden är en nödsignal, begäran av hjälp - eller begäran om båttransport).
Du kan också välja att gå till Rinim, lite jobbigt men fullt gemomförbart.
Ni kan nu åka till Rinim och sova natten där för att nästa dag åka ”rakt över sjön” så at ni kan gå därifrån till Pietsaure. Jag rekommenderar en natt i Rinim, det är en fin plats. Där finns fångstgropar och en urgammal stengärdsgård bland annat.
Beroende på var ni valde att sova natten, nästa dag skall ni gå upp på fjället som är 1515 meter högt, först upp till vattendelaren, sedan utan packning upp på toppen, fin utsikt och lättgånget. Ned till packningen igen, följ dalgången på höger sida (torrare) och gå ned väster om Rasek, sedan genom björkskogen en bit mot sjöändan men sök er ned till sjön medan ni går så hittar ni fina tältplatser. Nästa dag tar ni er därifrån och tillbaka till Saltoluokta.
Följ gärna jokken upp mot kanjon, där är det lättvadat och ni kan se kanjon där en gång Sitojaures vatten (under istiden) rann ut i Langas. Grusfältet (sandurfältet) ni just gick över var alltså sjöbotten då.
Ät middag på Salto och ha en trevlig kväll.
Vandringen tar alltså ungefär en vecka, takten är lagom, ni bör inte få några skavsår, ni går ganska lite i björkskog, mest på kalfjäll, vaden är enkla max knädjupa, ni får se olika högfjällsplatåer. De vanligaste, och ett antal ovanliga fjällväxter finns att se längs denna led (+ ett antal mycket ovanliga hybrider). Det finns rikt med rovfågel och smådjur samt chans att se bland annat järv runt Valak. En del lite jobbiga stigningar men inte värre än vad man klarar av, samt en brant nedstigning där ni skall vila knäna eftersom dom tar stryk när man sänker sig brant – så vila knäna medan ni tar er ned. Fjällen är fulla av trasiga överansträngda knän – helt i onödan…
Ni får alltså gå i nästan all typ av fjällterräng som finns faktiskt, göra några toppbestigningar, se mycket vackra utsikter, åka båt vissa sträckor och gå på Kungsleden – somt gå utan leder. En bra erfarenhet alltså. Det är också lätt att hitta var man skall gå. Ni kommer inte att se mycket folk från och med att ni lämnat Kungsleden dag 2, ni blir ganska ensamma i detta område – det kan också vara en trevlig erfarenhet.
Thomas
Jag tar mig lätt med MittNabotåget mellan Sundsvall och Trondheim så kanske finns det något annat område än Sylarna som man når därifrån? Eller finns det något som är lätt att nå längre norrut (och som är fint 
