Varför fryser man (jag) om fingrarna efter rast?

[GustavOh]

En liten fysiologisk fundering inför den stundande vintersäsongen.
Jag har lagt märke till att jag nästan alltid börjar frysa om fingrarna när jag sätter igång igen efter en rast. Ibland till den grad att det blir svårt att hantera stavar, ispik, isyxa eller vad jag nu har i händerna.
Inte med en gång, utan i princip samtidigt som kroppsaktiviteten börjar generera värme.
Sedan tar det en bra stund innan värmen hittar ut i fingrarna igen, även om klädseln är väl anpassad till temperatur och aktivitet.
Det är alltid just efter rasterna det händer, inte från början (antagligen för att kläderna är lite fuktiga då) och jag fryser inte i övrigt.

Faktiskt har det hänt att jag inte haft vettiga förstärkningsplagg utan tagit en kort rast i samma kläder som jag åker i. Då kan jag vara lite huttrig och frusen när jag står still, men utan att frysa om händerna. När jag då sätter igång igen försvinner huttrigheten men istället kommer dom kalla fingrarna.

Är det någon som har en förklaring och/eller en bra lösning på detta?
Jag antar att kroppen känner avkylningen av fartvinden och börjar strypa blodflödet till fingrarna och att det sedan är en fördröjning innan det kopplas på igen när aktiviteten värmer kroppen, men hur kompensera utan att behöva göra ett extra stopp och skala av kläder senare?

 

[Mezzner]

Jag känner igen detta med att ha kalla händer när åkningen börjar efter rast. Men då har det funnits naturliga förklaringar: blöta handskar som kallnat när man inte haft dem på sig under fikarasten, våta kläder samt kallare kropp eftersom man vilat under rasten.
Det har då inneburit att vindtät klädsel på kroppen har räddat denna från att frysa, samt att värmen i systeme först kommer i kroppen och först senare sprider sig till värmen.

Blöta fleecefingervantar är inga problem när man genererar värme, men efter en rast är de värdelösa, de värmer inte, utan kyler mycket effektivt när vätan ventileras rakt genom materialet och den evaporativa effekten blir hög.

Fast som jag förstod dig så var ditt problem annorlunda, alla mina misstag har du eliminerat och det blir ändå kallt....

Thure får väl förklara hur kroppen prioriterar och varför det då blir kallt i perifera kroppsdelar.

 

[lleberg]

Jag tycker det är lätt att bli kall om händerna när man som "bara håller i" nånting, som ingen aktivitet som pumpar runt blodet, och blodtillförseln blir ju som bekant sämre vid kyla.
Mycket ytliga blodkärl vid handleden så kom ihåg att isolera ordentligt..

Jag tycker det hjälper att gå och pumpa med händerna, raka fingrar till knytnäveför att få igång värme och cirkulation.
Men annars har jag sällan haft problem med att svettas så mycket om händerna, brukar gå bra att dra till lite mer där än på resten av kroppen.

Vi hade fruktansvärt kallt på turen i påskas, tycker det är jävligt viktigt att ha ordendligt med kläder att dra på när man stannar.
Inget som ska av och bytas och så, utan överdragskläder helt enkelt..
primaloft Jacka byxor och handskar direkt man stannar, och sen ha på sig det i det längsta innan man åker iväg, när man klär av sig så åker man direkt för att inte bli kall..

Till vintern ska jag lära mig att ta av kängorna varje längre stopp och byta sockar och dra på bivackbooties! Dom står på min önskelista emn jag får nog gräva fram dom själv.
Mitt största problem på turen var stelfrusna tår, när man blir glad när man känner at tårna är blöta, då vet man att kängorna har tinat..
INTE BRA!
Som tur är så förfrös jag mig inte under dom 8 dagar vi var ute.

finns lite dokumentation av turen på http://aventyrilivet.blogspot.com/2008/03/det-hela-brjade-med-att-jag-inte-visste.html

Edit: och just ja, viktigast av allt.
Är det några handskar du tar av dig under rasten för att sätta på dom igen efter, sätt dom i en ficka innanför isolerande lager typ jacka! så är dom varma och goa sen!

 

[GustavOh]

Blöta fleecefingervantar är inga problem när man genererar värme, men efter en rast är de värdelösa, de värmer inte, utan kyler mycket effektivt när vätan ventileras rakt genom materialet och den evaporativa effekten blir hög.

Fast som jag förstod dig så var ditt problem annorlunda, alla mina misstag har du eliminerat och det blir ändå kallt....

Nja det är säkert där problemet ligger på något sätt. Fukt i vantarna som ger lokal avkylning plus en kropp som ännu inte fattat att den är varm.
Får väl fortsätta min jakt efter den funktionella friluftshandsken...

 

[Mezzner]

Jag minns särskilt mina blöta fleecevantar efter kort rast i Sigtuna på en blöt upplaga av Vikingarännet. Det var blidväder och tempen kändes inte som ett problem, men efter rasten tog det säkert en mil innan det kändes OK i händerna. Jag satt på vantarna under rasten - och den var inte så lång.
Hade jag haft två stycken 2-liters fryspåsar så hade de antagligen varit en stor tillgång, dragna över handskarna...

 

[GustavOh]

Jag minns särskilt mina blöta fleecevantar efter kort rast i Sigtuna på en blöt upplaga av Vikingarännet. Det var blidväder och tempen kändes inte som ett problem, men efter rasten tog det säkert en mil innan det kändes OK i händerna. Jag satt på vantarna under rasten - och den var inte så lång.
Hade jag haft två stycken 2-liters fryspåsar så hade de antagligen varit en stor tillgång, dragna över handskarna...

Jupp jag hade också ett par tunna fleecevantar förut. De är numera pensionerade.
Jag har ännu inte givit upp hoppet om att en dag hitta handskar som tar bort vindkylan utan att samla fukt, men det verkar rätt svårt.
Innervantar plus skal blir så klumpigt, även om det borde vara en bra konstruktion.

 

[thureb]

Känner igen

beskrivningen av hur man fryser som mest just när man börjar åka igen och fartvinden ökar avdunstningen och avkylningen på svettiga kroppsdelar.

Tycker inte att detta är så märkligt eller svårförklarligt.

När man kört kanske någon timme i ett svep före rasten så har man relativt stor energiproduktion. Energiproduktionen kvarstår via eftersläpning av muskelmetabolism och ökad blodcirkulation i början av rasten samtidigt som avkylning via vind förhoppningsvis minskar.

I slutet av rasten börjar blodkärlen strypas i huden och i fingrar för att minska avkylningen.

När man börjar arbeta igen så går blodcirkulationen huvudsakligen till musklerna och avkylningen ökar av huden i och med fartvinden.

Behåll alltså rastplagg och mössan neddragen i början av åkningen efter rasten och plocka sedan succesivt bort de extra plaggen när värmen återkommer.

Thure

 

[GustavOh]

Jo så enkelt är det väl, Thure.
Det gäller bara att antingen hitta "eftersläpningsrastplagg" som går att ta av i farten, eller komma på något trick att tala om för kroppen att värmen är på gång.
Det är ju aldrig roligt att behöva göra ett extrastopp på isen eller i spåret för att reglera värmen. Jag är annars en varm (!) anhängare av principen att man skall känna sig för varmt klädd i början av rasten och småfrysa när man åter börjar aktiviteten. Önskar bara att inte allt småfrysande koncentrerades till stelfrusna fingrar.

 

[stigman]

brukar rasta på en bra plats där det finns lite sikt vidare framåt, lä, vatten, bränsle kanske
på med en tröja eller jacka, yllevantarna på tork innanför skjortan.
när man stoppat i sig vätska och energi samlas blod kring kaminen i magen och man känner sig kall i fingrarna, värm dom i armhålan eller halsen

 

[consono]

Jag har också upplevt detta fenomen, jag har försökt förklara det med att man oftast tar rast för att äta och dricka. Jag tror att kroppen förflyttar lite av blodvolymen till kroppskärnan för matsmältningens skull. Då blir det lite mindre mängd blod till uppvärmning i resten av kroppen.

 

[thureb]

Det som

fungerar bra för mig är att ha en rastjacka med dunhuva. Minskar man förlusterna från huvudet så blir det större chans att blodcirkulationen inte stryps till händer och fötter. Jag brukar också behålla öronlapparna nedfällda på min ordinarie mössa en stund efter rasten för att få upp värmen.

Thure

 

[junis]

När kroppen brjar frysa blir blodtillförseln till mindre centrala delar sämre. Ett bra sätt för bättre blodcirkulation i händer och fingrear görs genom att flexa händerna med handryggen uppåt (dorsalt) och pumpa ut blod i fingrarna genom att rycka på axlarna. Och som sagt behåll mössan på under rasten.