Jo, men....
Jo givetvis finns det goda skäl varför man i princip alltid ser repdrag på expeditioner.
1: Ska man uppför korta men branta backar, som skruvis (eller en lagom irriterande snödriva....) så är det givetvis en enorm fördel med rep. Då kan man ju dra pulkan fram till kanten på backen, knata upp själv utan packning och sen börja dra pulkan uppför då man kommit över krönet. Med ett par 100 kg i pulkan som de har på expeditioner är ju detta det enda sättet man tar sig upp själv. Sitter man fast i en skackel är man ju rökt i de lägena och får istället åka runt hindret, vilket kan ta sin lilla tid.
2: Går man över en stor glaciär är enda möjligheten att få stopp om man ramlar ner i en glaciärspricka att he ett rep med knut på. Har man lite flyt skär repet genom snön och knuten stoppar fallet. Sitter man fast med en skackel och får jättepulkan mad sig i fallet är ju risken uppenbar att det är tack och god natt.
Men om vi nu antar att vi ska gå på tur i svenska fjällen så är ju i normalfallet dylika sitationer väldigt ovanliga. Visst har det hänt vid ett gäng tillfällen att man tvingats till ganska långa omvägar, då till exempel en lång driva eller lite djupare bäckravin varit i vägen. Men detta inträffar sällan. Och varför skulle det vara lättare att hantera en tung pulka med rep? En tung pulka med rep på skrå känns för mig som rena rama mardrömmen!
/ Stefan
Längre och tyngre lastade pulkor blir enklare att hantera med repdrag, lätta, låglastade pulkor dras gärna med skaklar. Tunga punkor är maror.
Kombinationen skruvis med klampsnö är bevärande.
Jo givetvis finns det goda skäl varför man i princip alltid ser repdrag på expeditioner.
1: Ska man uppför korta men branta backar, som skruvis (eller en lagom irriterande snödriva....) så är det givetvis en enorm fördel med rep. Då kan man ju dra pulkan fram till kanten på backen, knata upp själv utan packning och sen börja dra pulkan uppför då man kommit över krönet. Med ett par 100 kg i pulkan som de har på expeditioner är ju detta det enda sättet man tar sig upp själv. Sitter man fast i en skackel är man ju rökt i de lägena och får istället åka runt hindret, vilket kan ta sin lilla tid.
2: Går man över en stor glaciär är enda möjligheten att få stopp om man ramlar ner i en glaciärspricka att he ett rep med knut på. Har man lite flyt skär repet genom snön och knuten stoppar fallet. Sitter man fast med en skackel och får jättepulkan mad sig i fallet är ju risken uppenbar att det är tack och god natt.
Men om vi nu antar att vi ska gå på tur i svenska fjällen så är ju i normalfallet dylika sitationer väldigt ovanliga. Visst har det hänt vid ett gäng tillfällen att man tvingats till ganska långa omvägar, då till exempel en lång driva eller lite djupare bäckravin varit i vägen. Men detta inträffar sällan. Och varför skulle det vara lättare att hantera en tung pulka med rep? En tung pulka med rep på skrå känns för mig som rena rama mardrömmen!
/ Stefan