Varför denna pseudodiskussion?

Men varför ska samma diskussion om lätt/tungpackning dyka upp för varenda tråd på lättpackningsforumet?

Kan vi inte enas om att.

a) All utrustning som skall transporteras (i synnerhet med muskelkraft) vinner på att vara så lätt som möjligt.
b) All utrustning som skall användas i friluftssammanhang måste dels fylla sin funktion, dels vara tillräckligt stryktålig för att hålla turen ut.
c) Kraven på funktion och stryktålighet är väldigt olika beroende på att vi dels har olika krav, dels rör oss i olika miljö.

och därmed sätta streck i debatten om lättpackare och tungpackare?

Återstår då frågan om vad som egentligen är ämnet för ett forum om lättpackning.

Lite hårdraget tycker jag att det finns två aspekter på lättpackning.
Dels frågan "Kan jag utföra samma aktivitet som idag på samma sätt som idag med en lättare utrustning?" dels "Om jag ändrar mitt beteende och mina krav, hur mycket kan jag då minska packvikten?"

Den förstnämnda frågan är ju egentligen ingen specifik lättpackarfråga, eftersom lättare (med samma prestanda) är bättre oavsett aktivitet. Däremot är det kul för oss "tungpackare" att titta in på fjäderlätt och detta forum för att få lite tips på smarta sätt att minska packningsvikten utan att behöva förlora något.

Den andra frågan rör ärligt talat bara de som har lättpackningen som ett intresse i sig. Det finns lika lite skäl för de icke-frälsta att ifrågasätta nöjet i att byta tält mot tarp, kängor mot gympaskor etc som för en icke-klättrare att ifrågasätta nöjet i att ta den brantaste vägen uppför berget, eller ifrågasätta varför man ska vandra från A till B när det finns buss.
 
(Omvänt är det förstås lika fånigt av klättraren att ifrågasätta nöjet i att ta promenadstigen upp på berget, eller av vandraren att ifrågasätta nöjet i att bekvämt transporteras till målet som för lättpackaren att ifrågasätta den som hellre bor i ett tält med stor absid, lagar mat på ett stabilt kök och tar med sig en stor kamerautrustning istället för att trimma vikt och röra sig snabbt)
 
(Omvänt är det förstås lika fånigt av klättraren att ifrågasätta nöjet i att ta promenadstigen upp på berget, eller av vandraren att ifrågasätta nöjet i att bekvämt transporteras till målet som för lättpackaren att ifrågasätta den som hellre bor i ett tält med stor absid, lagar mat på ett stabilt kök och tar med sig en stor kamerautrustning istället för att trimma vikt och röra sig snabbt)

Vet inte om jag håller med om att jag personligen som lättpackare "ifrågasätter" den som bor i ett stort tält etc. Det är ju upp till var och en.

För att ta din analogi så är jag vandraren som säger till klättraren: "Du det finns en lättare väg på baksidan av berget om du är intresserad".

Och får till svar: "Nej, det finns det inte. Det går inte att komma upp på berget på ett lättare sätt".


Jörgen
 
Vet inte om jag håller med om att jag personligen som lättpackare "ifrågasätter" den som bor i ett stort tält etc. Det är ju upp till var och en.

För att ta din analogi så är jag vandraren som säger till klättraren: "Du det finns en lättare väg på baksidan av berget om du är intresserad".

Och får till svar: "Nej, det finns det inte. Det går inte att komma upp på berget på ett lättare sätt".


Jörgen

Haha, diskussionen brukar ju snarare likna (för att fortsätta analogin) en klättrare som skäller ut den oansvarige vandraren, för att han inte har rep, hjälm och säkringsutrustning. :)
 
Lite hårdraget tycker jag att det finns två aspekter på lättpackning.
Dels frågan "Kan jag utföra samma aktivitet som idag på samma sätt som idag med en lättare utrustning?" dels "Om jag ändrar mitt beteende och mina krav, hur mycket kan jag då minska packvikten?"

Bra analys!
Själv anser jag mig tillhöra första kategorin. Jag vill packa lättare för att få högre komfort och har varken ändrat beteende eller krav. Jag håller bara på att ändra mina prylar; en i taget när det gör nytta.

Jörgen är kanske närmare andra kategorin (säg emot om jag har fel, Jörgen). Han fnular ständigt på hur han kan få ner packningsvikten ännu mer och testar gränserna för vad man göra med lätt utrustning. Men inte heller han är ju nån självplågande asket, och så mycket ändrade krav handlar det kanske inte heller om. Snarare renodlade krav.
 
Haha, diskussionen brukar ju snarare likna (för att fortsätta analogin) en klättrare som skäller ut den oansvarige vandraren, för att han inte har rep, hjälm och säkringsutrustning. :)
Eller en vandrare som skäller ut en annan för att den senare föredrar att sova i ett tält och äta lagad mat istället för att ligga inrullad i en presenning och äta smakbefriade men jävligt lätta kex...
 
Eller en vandrare som skäller ut en annan för att den senare föredrar att sova i ett tält och äta lagad mat istället för att ligga inrullad i en presenning och äta smakbefriade men jävligt lätta kex...

Är det verkligen så att lättpackare anklagar de som bär tyngre? Eller är det så att de som bär tyngre känner sig anklagade? Och därför inriktar sig så starkt på att försöka hävda att lättpackarmodellen inte fungerar.

Det intressanta med den här tråden är ju VARFÖR många trådar som handlar om lättpackning, oavsett ämnet, hela tiden drar till sig inlägg som hävdar att lättpackning inte fungerar i vissa speciella situationer etc. Varför drar inte klättertrådar hela tiden till sig vandrare som försöker argumentera för att det finns enklare sätt att ta sig upp på berget. För att inte tala om överlevnadsdiskussionerna.

Jörgen
 
För ett par veckor sedan gick jag förbi ett rum där ett affärsmöte hölls. Genom glasväggen hördes (och syntes) att det grälades rejält. "Djävla idiot, sitter du och ljuger mig rakt upp i ansiktet!..!"

Vi som var utanför kändes oss besvärade.


Så kan jag (nästan) känna ibland över den intensitet som läggs ned i forum på att anmärka på att lättpackare vill, tja, bära lätt...

Men jag känner igen det från min ungdom då jag fiskade intensivt.
Det var inte helt ovanligt att få höra att våra tunna spön kommer gå av, linan brista, skall du pimpla regnbåge måste du ha ett rejält blänke, havsöring på fluga är bara bortkastad tid, sådan dyngfisk är väl inget att meta efter (sutare, sarv, ruda), utan hulling kommer du tappa fisken osv...

Jag är intresserad av lättpackningsfrågorna, inte för att jag vandrar i fjällen å sånnt (med fyra små barn blir det aldrig mer än någon enstaka övernattning i närskogen).

Men jag tänker mer på vad jag behöver ha med mig och vad jag skall köpa för prylar nu när jag bygger upp min utrustning på nytt.
Både för lång vandring och för dagsturer med barnen men även semester med bilen.

Och det handlar inte enbart om vikt utan också om volym, min windstopperjacka tar ju upp en bråkdel av det utrymme som min GTX-jacka gör, likaså min LIM-sovsäck jämfört med en standard-sovsäck.
Det gör att jag kan ha en mindre ryggsäck eller packa regnkläder i min axelremsväska jag bär till jobbet.
 
Andra bråkar också...

Jörgen! Ta och kolla in några diskussioner om trad eller sportklättring, retrobultning, klätteretik osv...

Den liknelsen är mer relevant då det är en diskussion inom en intressegrupp (klättrare) och inte mellan två grupper (vandrare och klättrare) . Jag skulle nämligen vilja sträcka mig så långt att de flesta som deltar i lättviktsdiskussionerna är vandrare.

Uffe
 
Eftersom jag varken är lätt- eller tungpackare är det oftast med ett leende som jag följer diskusionerna om hur lite eller hur mycket man kan bära. Funderar vad som driver det ena lägret att ge sig på det andra.

Först kom jag fram till ekonomi. Lättare prylar = nyare prylar = dyrare prylar. De som inte har råd att köpa nya prylar allt efter hand känner sig utpekade. Men det är nog inte hela sanningen.

Sen kom jag fram till konservativa <=> nyskapande. "Har det funkat i tjugo år, så funkar det i tjugo år till. Varför skulle jag byta?" Men det är nog inte heller rätt. Har själv provat ett gäng kängor och kommer ändå tillbaka till ett par rejäla (och tunga) Lundhags...

Kanske är det ett geografiskt problem? Storstad <=> landsbyggd. Lättare att ryckas med i trenderna när man har ett par mässor om året i närheten? Men vi har ju tv och internet så det borde inte vara det.

Jag tror det ligger i vad man förväntar sig få ut av sin tur. När jag vandrar själv så blir det enklare mat. Letar inte lika länge efter en jämn tältplats. Står ut någon timme till i regnet. När jag har med tex ett syskon så måste jag tänka på honom/henne också. Det blir den där extra såsen till middag eftersom det säkert behövs. "Är du kall och blöt? Klart vi stannar."

Jag förväntar mig att det ska vara lite kärvare, ser utmaningen lite oftare. Jag vet hur långt jag kan pressa mig och frågan blir ju då kan jag ta det ett steg till? Och då blir det åt två håll; kan jag sova under bar himmel alternativt kan jag bära med mig fyra olika pålägg och en extra flaska t-sprit ifall det kan komma att behövas.

Sammanfattningsvis så är vi alla alltså ett gäng underliga självplågare, vare sig man bär tungt eller lätt. Kanske är det svenska sinneslaget med att allt ska vara så j-la lagom som slår tillbaka. Vi har ju tidigare här i forumet kommit fram till att friluftslivet drar eftersom det skiljer sig från vardagen... Men vad vet jag, jag är ju varken lätt- eller tungpackare.
 
Respekt för varandras åsikter.

Men varför ska samma diskussion om lätt/tungpackning dyka upp för varenda tråd på lättpackningsforumet?

Kan vi inte enas om att.

a) All utrustning som skall transporteras (i synnerhet med muskelkraft) vinner på att vara så lätt som möjligt.
b) All utrustning som skall användas i friluftssammanhang måste dels fylla sin funktion, dels vara tillräckligt stryktålig för att hålla turen ut.
c) Kraven på funktion och stryktålighet är väldigt olika beroende på att vi dels har olika krav, dels rör oss i olika miljö.

och därmed sätta streck i debatten om lättpackare och tungpackare?

Återstår då frågan om vad som egentligen är ämnet för ett forum om lättpackning.

Lite hårdraget tycker jag att det finns två aspekter på lättpackning.
Dels frågan "Kan jag utföra samma aktivitet som idag på samma sätt som idag med en lättare utrustning?" dels "Om jag ändrar mitt beteende och mina krav, hur mycket kan jag då minska packvikten?"

Den förstnämnda frågan är ju egentligen ingen specifik lättpackarfråga, eftersom lättare (med samma prestanda) är bättre oavsett aktivitet. Däremot är det kul för oss "tungpackare" att titta in på fjäderlätt och detta forum för att få lite tips på smarta sätt att minska packningsvikten utan att behöva förlora något.

Den andra frågan rör ärligt talat bara de som har lättpackningen som ett intresse i sig. Det finns lika lite skäl för de icke-frälsta att ifrågasätta nöjet i att byta tält mot tarp, kängor mot gympaskor etc som för en icke-klättrare att ifrågasätta nöjet i att ta den brantaste vägen uppför berget, eller ifrågasätta varför man ska vandra från A till B när det finns buss.
Som jag ser det, handlar det om att vi måste kunna respektera varandras åsikter! Om någon annan vill bära med sig en järnspis upp på fjället och trivs med det, varför får han inte göra det då? Jag tycker att bara han inte lämnar järnspisen däruppe på fjället, utan bär den med sig tillbaka så är det helt okej för mig!
Själv föredrar jag mitt MSR Pocket Rocket i de flesta fall. Ibland tar jag mitt gamla Trangia med mig. Ibland blir det öppen eld. Olika turer kräver ibland olika utrustning.
Om någon framför kritik och är ifrågasättande, så behöver väl inte det vara så farligt?`
Det kan ju vara så att det är nyfikenhet / okunskap som genererar kritiken eller frågorna. Vore det då inte mycket bättre att bemöta kritiken / frågorna med att försöka förklara?
 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg