Två platser kommer upp i huvudet. Men samtidigt är tidpunkten mycket viktig för det som är vackert. Jag kommer ihåg när vi var på väg mot Riksgränsen på väg från Unna Allakas och efter tungt grått väder, karg terräng så kom vi fram till Katterjaure. Solen sken och gräset växte så frodigt att det nästan kändes som en djungel. Vi satt där och åt en choklad i ett nästan religiöst ögonblick.
En annan gång var när vi var på väg ner för Mårma och utsikten mot Nallo var otrolig. Men då stämde allt, vädret, känslan inombords, resekamraten osv. Men den utsikten satte sig djupt inombords.