Det blev en härlig höstvandring 2001
Nu är det gjort!
Tack alla som svarat.
Den 9 sep. anlände jag till Abisko, gick direkt upp till den förfallna Pallenvaggekåtan och slog upp tältet. Molnen hängde två meter upp och regnet föll senare under natten hårt mot tältduken. Det verkade som om ett lågtyck utan hopp om bättring hade parkerat sig precis där jag skulle vistas en vecka framåt. Så blev det lyckligtvis inte, regnstället förblev nerpackat i ryggsäcken resterande tid under denna vandring. Temperaturen låg konstant på behagliga tio plusgrader, sikten var relativt god och vinden måttlig. Ganska ofta visade solen sig. Med andra ord idealiska förhållande för en fjällvistellse.
Från Pallenvagge gick jag ner i Siellavagge som planerat. Väl framme vid passet 1135, så höll jag en bra bit väster om ravinen. Nerfarten var inga problem, visst var det lite brant på vissa ställen men man kunde hela tiden hitta möjligheter som kändes säkra, med marginal.
Nere i Alesvagge följde jag sen leden för att komma över Alesätno, med brons hjälp, ett par kilometer österut. Jag tältade min andra natt en bit därefter. I skymningen hade jag här turen att se två jordugglor, dom flög ljudlöst runt mej på kort avstånd - det kändes magiskt, helt otroligt. Fjälltopparna strålade av den sista kvällssolen och allt var väldigt vackert.
Jag kunde åkt hem efter detta och varit nöjd, men fortfarande hade jag dagar framför mej som bjöd fina fjällupplevelser.
Jag slog tidigt Mårmapasset ur hågen, för att istället ta en vilodag i Alesjaurestugorna. Därefter tog jag Kungsleden tillbaka till Abisko, känns trots allt tyggt när man vandrar ensam. Kårsavagge blev också obesökt under denna tur. Otvivelaktigt finns den kvar till kommande turer.
Hälsn. Pär
Nu är det gjort!
Tack alla som svarat.
Den 9 sep. anlände jag till Abisko, gick direkt upp till den förfallna Pallenvaggekåtan och slog upp tältet. Molnen hängde två meter upp och regnet föll senare under natten hårt mot tältduken. Det verkade som om ett lågtyck utan hopp om bättring hade parkerat sig precis där jag skulle vistas en vecka framåt. Så blev det lyckligtvis inte, regnstället förblev nerpackat i ryggsäcken resterande tid under denna vandring. Temperaturen låg konstant på behagliga tio plusgrader, sikten var relativt god och vinden måttlig. Ganska ofta visade solen sig. Med andra ord idealiska förhållande för en fjällvistellse.
Från Pallenvagge gick jag ner i Siellavagge som planerat. Väl framme vid passet 1135, så höll jag en bra bit väster om ravinen. Nerfarten var inga problem, visst var det lite brant på vissa ställen men man kunde hela tiden hitta möjligheter som kändes säkra, med marginal.
Nere i Alesvagge följde jag sen leden för att komma över Alesätno, med brons hjälp, ett par kilometer österut. Jag tältade min andra natt en bit därefter. I skymningen hade jag här turen att se två jordugglor, dom flög ljudlöst runt mej på kort avstånd - det kändes magiskt, helt otroligt. Fjälltopparna strålade av den sista kvällssolen och allt var väldigt vackert.
Jag kunde åkt hem efter detta och varit nöjd, men fortfarande hade jag dagar framför mej som bjöd fina fjällupplevelser.
Jag slog tidigt Mårmapasset ur hågen, för att istället ta en vilodag i Alesjaurestugorna. Därefter tog jag Kungsleden tillbaka till Abisko, känns trots allt tyggt när man vandrar ensam. Kårsavagge blev också obesökt under denna tur. Otvivelaktigt finns den kvar till kommande turer.
Hälsn. Pär
