Lång björkstav ska're va'
Jag högg mig en lång (ca 180 cm) stav av ungbjörk inför vandring i Jämtland 94, och den finns kvar än idag. Har i och för sig inte haft den med på så många turer, men speciellt i brant terräng, t.ex. Aurlandsdalen, har jag varit tacksam för att ha den med, då den ger ett fint stöd när man tvingas agera "bergsget", eller vid forsering av bäckar och raviner. Och att jag tog den så pass lång, har jag bara varit glad för de gånger den varit med. Och den har aldrig känts som nån stor börda, trots för längden, trävirket blir ju lättare efter att det torkat.
Men den har många gånger fått stanna hemma, då jag på många turer har med ett telskopmetspö, som också funkar bra som vandringsstav. Och nu mera, blir det väl mest att jag går och bär på flugspötuben, som också kan fungera hyfsat som stötte.