Tankar från en som jagar!
Jag jagar älg. Och jag vandrar.
Personligen uppskattar jag om vandrare ger sig till känna när de ser mig som jagar. Ser ni en jägare på pass - ställ er och vinka för att han ska ser er. Det är bättre än att de smyger iväg utan att veta om jag sett att det är folk i skogen.
ANVÄND SIGNALFÄRGADE KLÄDER! Det uppskattas enormt åtminstone av de jägare jag känner.
Jag menar inte att ni ska gå och köpa dyra skogskamouflage där signalfärger ingår i mönstret, utan det räcker med en orange keps, mössa eller kanske en vanlig reflexväst för ett par tior.
Sedan är det ju, som påpekats, årets stora händelse. I mitt fall handlar det om 1 vecka per år som jag åker hem till Ångermanland för att jaga älg. För mig, och många andra, handlar det om en vecka som vi sparar hela året för att klara. Det handlar dels om att man lägger ner ganska stora materiella resurser på just första älgjaktsveckan, men också om att de flesta av oss har familjer, arbeten och hem att sköta. Vi kan helt enkelt inte ta oss iväg särskilt många dagar på ett år, och då är det naturligtvis roligt om man ser ett djur. Det där med att skjuta... jag vet att många är heta på just dödandet av djuret. Men för mig är det mer en ursäkt att komma ut i skogen en hel vecka på raken. Sedan uppskattas ju alltid lite kött i frysen, men jag är lika glad om någon annan skjuter djuret.
När det gäller kulfång och övrigt säkerhetstänk, så är inte problemet med kulfång så stort som man kan tro. Och samtidigt kan det bli ett problem. Låt mig förklara:
Sveriges antagligen vanligaste kalibrar är 6,5x55 samt 30-06. Båda har en militär historia under tidigt 1900-tal som det kan - och har - skrivits hela böcker om.
För älgjägare är de absolut vanligaste patronerna, för båda kalibrar, Norma Oryx, Normalt inskjutningsavstånd i vårt land, och i större delen av resten av världen, är 100 meter. Mycket längre bort skjuter man vanligtvis inte på ett vilt under jakt.
Hur långt når då dessa båda kalibrar med just nämnda kulor om man skjuter rakt fram över plan mark?
Det beror på hur långt över marken pipan befinner sig, naturligtvis. Men vi kan ta mig som exempel. Jag är 182 cm lång, och min axel är ca 150 cm ovanför fotsulorna. Kinden är kanske 15 cm till. När jag skjuter lutar jag ner huvudet för att kinden skall ligga an mot kolven, så siktlinjen hamnar kanske 160 cm upp inräknat skorna.
På den höjden når en 6,5x55 Oryx inte 500 meter innan den slår i backen. Samma sak gäller för kaliber 30-06. Det man kan se på tv, när prickskyttar skjuter på någon km, kräver speciella vapen med särskilda riktmedel. Skjuter man lite uppåt når kulan naturligtvis väldigt mycket längre, och om man skjuter nedåt når den kortare sträcka.
Detta om hur långt en kula kan nå.
Att skjuta längs med en väg är enligt mig tveksamt, om man inte kan se vägslut eller om vägen sticker iväg uppför en backe längre bort. I min jakt, med det jaktlag som jag är medlem i, står vi ofta längs vägar, och då kan man, teoretiskt sett, skjuta längs med vägen. Nu blir det inte så i praktiken. Varför? Jo, man står aldrig mitt i vägen av förklarliga skäl. Man står i dikeskanten, oftast på andra sidan diket bort från det område som jagas. Från en sådan position blir det inte skott rakt med vägen eftersom man automatiskt får en viss vinkel, såtillvida man inte vill vänta med att skjuta tills djuret är över vägen och på väg ut i terrängen igen.
Varje jägare har ett ansvar att se till så att det finns tillräckligt kulfång innan han avlossar ett skott. Och varje jägare har ansvaret att se till så att det inte finns några andra i farozonen innan han skjuter.
Så, med allt sagt och gjort - vandra på! Men ser ni jägare, hälsa gärna på dem och fråga var de jagar! Om ni har möjlighet, välj gärna en alternativ rutt beroende på svaret.
