Vandring med 13 åring Kungsleden

[Muvo84]

Hej hopp!

Söker lite råd, tips och input om vandring på Kungsleden med 13 åring.

Har tänkt vandra nu i sommar, utgå från Abisko.

Hur tuff är leden? Klarar en 13-åring kille som är i god fysik, dock ej jätte tränad, av att vandra där?

Har tänkt starta och avsluta i Abisko. Några tips för upplägg av rutten?

Några andra praktiska tips? Har tänkt att vi ska tälta men kanske ta en eller ett par nätter i nån stuga.

Utrustning, vad är absolut måste att ha med?
Jag har själv bara gått kortare dagsturer, så detta blir nytt för mig med.

Tänker ändå att tälta är bästa alternativet, då är vi inte bundna av att vi måste till en speciell plats om man inte orkar.

Alla tips och råd mottages tacksamt!

 

[username2]

Klarar? Absolut, om barnet tycker det är kul. Har ni tält kan ni stanna när ni vill (första dagen måste ni komma ut från Abisko Nationalpark för att få tälta dock).

Jag har tre barn där äldsta är 13 år. När jag går med alla tre går vi på led och tältar utanför eller mellan stationer/stugor. Det finns en tumregel om att barn går sin ålder i km och jag tycker det stämmer rätt bra (om de är på humör). Med då tolvåringen gick jag även oledat i Bunnerfjällen förra hösten, han bar all sin egen packning inkl sovsäck och liggunderlag och det gick hur bra som helst men jag har kostat på mig lätta och komprimerbara sovsäckar och liggunderlag till barnen.

Sök på nätet efter "utrustning tälttur fjällen" och liknande och försök hitta en lista från STF eller Friluftsfrämjandet eller köp/låna en bok om fjällvandring. När du har ett utkast till packlista kan du få mycket hjälp och kommentarer här på forumet.

Prova utrustningen hemma eftersom det är nytt för dig. Gärna minst två övernattningar i följd eftersom det är stor skillnad på att kunna gå hem nästa morgon jämfört med att stanna kvar ute minst ett dygn till.

 

[Muvo84]

Tack för bra tips!

Måste göra ett tillägg.

Min man tycker att det är mindre bra att jag ger mig ut själv med sonen. Alltså ensam kvinna med tonåring/barn. Han tycker inte att det är säkert för oss.

Någon som har nån input i ämnet?

Är det något jag bör ta i beaktning att jag är ensam vuxen med mitt barn?

/Malin

 

[fluff]

Gå en mil hemma med vandringsskorna och fullpackad ryggsäck tillsammans med sonen (som också har sin utrustning på sig förstås). Då märker ni av skoskavspunkter och obekväma ryggsäckar innan det är skarpt läge. Bonus om man testgår i regnväder.

 

[username2]

Är det farligare för kvinnor på fjället? Nej, kvinnor brukar väl snarare var bättre på riskbedömning (jag är man).

Om ni går längs med led mellan stugor och använder sunt förnuft som att ligga kvar eller söka skydd inomhus vid dåligt väder eller andra problem kommer ni få en underbar upplevelse om ni båda är positivt inställda.

Det problem jag ser (som också går ensam med barn) är att det kan bli tungt att bära som ensam vuxen. Lätt utrustning är ofta dyrt och något man skaffar efter hand när man lär sig vad man vill prioritera. Ta bara med det nödvändigaste och få hjälp med packlistan här. Kolla i förväg var ni kan proviantera så att du inte behöver bära mat för hela turen.

 

[KimE]

Abisko-abiskojaure- alesjaure-Unna allakas- abiskojaure- abisko (Jag var 13-14 då vi gick den sträckan)

Sök på packlistor här på forumet.

 

[ma]

Inga problem

Jag gick som ensam mamma med 6-årige sonen från Nikkaluokta till Vakkotavare. Vi bodde i stugorna o det var hur fint som helst! Godis, många pauser och omtänksamma medvandrare, - grabbar mest,som sonen kunde busa med efter en lång dag med morsan...För en 13-åring borde vandringen vara utan problem. Och har ni tält så har ni friheten att stanna när ni vill...

 

[joanna]

"Klarar" gör ni det säkert, sen kan det bero på ett antal omständigheter - både inom och utom din kontroll - hur positiv upplevelsen blir för din tonåring. Barn är precis lika olika som vi vuxna, så det hänger inte främst på deras ålder eller (inom rimliga gränser) kondition, utan på den vuxnes förmåga att lyssna på signalerna och anpassa det hela efter deras respektive personligheter.

Jag har traskat ensam i diverse berg och (mindre ofta) fjäll med mina bägge döttrar, och de har varit varandras motsatser - mer om detta här - som krävt helt olika strategier från min sida.

Du känner ju ditt barn bäst så det är svårt att ge teoretiska råd. Det viktigaste är nog att din tonåring själv verkar entusiastisk och motiverad inför vandringen, deltar med lust i förberedelserna etc. Gå den där provturen andra föreslagit och se hur han reagerar på diverse motgångar och förtretligheter.

Bra att ni har med tält, även om ni sover i stugor ibland. Risken för tvärstopp bortom räckhåll för stuga (mentalt eller fysiskt spelar ingen roll) finns ju, även om den är liten. Men framför allt slipper man förstöra stämningen med oron över att "vi måste komma fram" någonstans en viss dag.
Ta av samma anledning till generöst med reservdagar i planeringen.

 

[Kogoyo]

Finns inga regler eller tumregler, eller andra påhitt, vad gäller barn. Det är endast du som känner ditt barn, men framför allt så känner ditt barn bäst sig själv. En 13-åring är "stor", det är inget litet barn som behöver hjälp med något. En 13-åring kan tala för sig själv och beskriva allt för dig - var ryggan värker o hur värken ter sig, exempelvis.
Som några föreslagit är att "träna" lite innan. Alltså gå in fötterna, gå in motivationen, gå in ryggorna, gå in utrustning, gå in kläder o skor, osv.
Såsom mina barn är nu så föreställer jag mig 25 km marscher (minst) eller t o m fjälljoggturer, när de kommer upp i den åldern. Vikt på rygg? Helt upp till barnet och ryggan. Min 10-åring (tjej) klarar inte 5 km med 6 kg i en dåligt sittande rygga, men 10 km med 10 kg i en grym rygga är inga problem. Och med grym menar jag inte storsäljarmärken, ska va en som passar barnets storlek och justerbar i övrigt. Märke kvittar.
Hoppas ni får en fin tur. Mina barn älskar våra turer...men de är vana och "kan" inget annat ;-).

 

[anna.kristiansson]

Hej!
Det är inte farlig och man klarar sig fint mamma + barn/tonåring. När jag gjorde en liten tur med min nioåring förra sommaren så blev dock min ryggsäck ganska tung, men en trettonåring orkar bära mer av sin packning.
Tanken att tälta låter vettig och också mer spännande för tonåringen. Hur långt man orkar gå är som andra skrev individuellt. Jag gick ju med min nioåring och han uppskattade dagarna med andra aktiviteter som fjällrävsskådning och topptur mer än själva vandringsdagarna.
(Här har jag skrivit lite mer om vår tur http://www.naturbilden.se/friluftsfamiljen/2016/03/27/helags-en-liten-mamma-son-tur-i-fjallen/ )
/Anna

 

[Muvo84]

Tack för alla fina svar!

Sonen är pepp och helt på!

Har hittat en bra dagstur alldeles i närheten runt en sjö, 18 km. Kan nog bli tältning där om vi hittar nån bra plats, mest för att pröva på.

Packlistor har jag börjat kika på. Viktigast är nog att fixa rygga å skor så fort som möjligt. Så man kan gå in å testa ordentligt.

En till fråga!

Vandringssko/känga eller stadig gympasko till sonen?

Jag har ett par kängor jag håller på att gå in men som tyvärr trycker lite mot ena stortån.. Inte bra!

Tack igen för alla svar!

 

[Kogoyo]

Mina barn och jag har gått från lätta kängor till gympaskor till minimalistiska skor. Det har enbart varit i positiv riktning. Barnen vrider aldrig fötterna längre, snubblar inte heller, vilket de gjorde med kängor och sällan med gympaskor. Det är även luftigare för deras fötter samt att de torkar snabbare för blöta kommer de bli oavsett rymdmaterial man väljer att köpa. Men de flesta kommer att rekommendera "stadiga kängor" o bla bla bla.
Och vi vandrar mycket, de flesta av barnen med rygga. Upp till en mil om dagen vid vandringar.
De tycker som annan påpekat inte så mycket om själva vandringsdagarna, däremot uppskattar de toppturer (oavsett längd) och vandringar som slutar med ett tydligt mål. Exempelvis en aktivitet, ett speciellt ställe, eller liknande.
Har även gått från att ha "belöning" (som chips o annan skit) under vandringen till att de får en belöning efter resan. Anledningen var att de började förvänta sig belöning under vandringarna och blev kinkiga när de inte fick. När jag tog bort belöningen från vandringarna helt och hållet och fokuserade mer på näringsintaget i maten och mellanmålen fick jag gladare barn med mer energi på köpet. Kolhydrater på morgonen, proteiner på kvällen.