till systerj
jag kom för en månad sedan hem från att vandrat från satnitz till finterra
det tog cirka 6 månader, och varav jag var helt ensam de första 5 månaderna,
sedan hittade jag en vandringspartner, och sista veckan även en flickvän.
som hade lyckats cykla från nepal. och min andre vandringspartner hade gått
från paris. vi var alla överens om att gå ensam var det bästa. det är långt mer
person utvecklande. jag visste egentligen ingeting om att vandra förens jag började
jag ville bara bort, och gå. så jag lärde mig att ett trasigt tält, en bilkarta över tyskland
och regnkläder som lät regnet forsa in ej var nog, jag lärde mig att inte gå upp i
sommar kläder i central massivet, och att inte gå i central massivet utan vintersovsäck
i slutet av oktober. jag lärde mig att råkost som vegan var rätt proteinlöst. jag lärde mig
rätt mycket sådant. man skulle kunna kalla mitt beteende naivt. fast jag tycker att jag ville
lära mig på egen hand vad man kan och inte kan göra. efter två månader när jag kom till tyskland
köpte jag iallfall regnkläder och ett hilleberg tält, akto. det var väldigt lätt att bära.
en annan sak jag lärde mig var att det var viktigt att ha en bra ryggsäck vilket jag aldrig skaffade mig. varför jag inte hade någon vidare utrustning när jag började är för att jag valde att sluta köpa saker för några år sedan, så jag äger i stort sätt bara kläder och ingen bostad, så det var inte naiviet som inte gjorde att jag inte hade bra utrustning, utan min etik.
jag förstod iallfall att utrustning kan vara rätt bra.
så ha rätt bra utrustning. och du har ju redan börjat kolla upp vandringsvägar, det är både bra
och dåligt. det är spännade att gå omkring utan att veta vart man är på väg, men till slut efter
en månad mådde jag väldigt dåligt av att allt för ofta misslyckas med mina vandringsval och allt
för ofta hamna på bilvägar, men jag hittade efter en månadstid olika vandringsleder så jag aldrig behövde vara utan det igen, en anledning till att jag inte hade några kartor eller aning
var också att jag inte alls visste vart jag skulle gå, det var först i mittersta tyskland som jag fick för mig att gå till santiago compostella. du kan jag pröva på att gå lite vilsegång och hitta
dig fram efter hand, man lär sig att hitta vandringsleder. men det är ganska spännade att göra
det längs sträckan man går. att hitta en vandringsled och bara gå på den och se vart den leder.
jag vet ju inte hur du är så jag kan bara säga lite olika saker. som jag sagt nu.
det här är ett ganska långt svar, så jag hoppas du orkar läsa det.
jag har förresten också tänkt gå igenom hela sverige, nu måste jag dock
gå ett år på min konsthögskola.
som jag ska försöka undvika så mycket som möjligt och gå omkring och bo i skogen istället.
när jag inte måste gå på onödiga lektioner då och då.
hur som helts det verkar gott att du går ensam
jag rekommenderar det iallfall.
jag kom för en månad sedan hem från att vandrat från satnitz till finterra
det tog cirka 6 månader, och varav jag var helt ensam de första 5 månaderna,
sedan hittade jag en vandringspartner, och sista veckan även en flickvän.
som hade lyckats cykla från nepal. och min andre vandringspartner hade gått
från paris. vi var alla överens om att gå ensam var det bästa. det är långt mer
person utvecklande. jag visste egentligen ingeting om att vandra förens jag började
jag ville bara bort, och gå. så jag lärde mig att ett trasigt tält, en bilkarta över tyskland
och regnkläder som lät regnet forsa in ej var nog, jag lärde mig att inte gå upp i
sommar kläder i central massivet, och att inte gå i central massivet utan vintersovsäck
i slutet av oktober. jag lärde mig att råkost som vegan var rätt proteinlöst. jag lärde mig
rätt mycket sådant. man skulle kunna kalla mitt beteende naivt. fast jag tycker att jag ville
lära mig på egen hand vad man kan och inte kan göra. efter två månader när jag kom till tyskland
köpte jag iallfall regnkläder och ett hilleberg tält, akto. det var väldigt lätt att bära.
en annan sak jag lärde mig var att det var viktigt att ha en bra ryggsäck vilket jag aldrig skaffade mig. varför jag inte hade någon vidare utrustning när jag började är för att jag valde att sluta köpa saker för några år sedan, så jag äger i stort sätt bara kläder och ingen bostad, så det var inte naiviet som inte gjorde att jag inte hade bra utrustning, utan min etik.
jag förstod iallfall att utrustning kan vara rätt bra.
så ha rätt bra utrustning. och du har ju redan börjat kolla upp vandringsvägar, det är både bra
och dåligt. det är spännade att gå omkring utan att veta vart man är på väg, men till slut efter
en månad mådde jag väldigt dåligt av att allt för ofta misslyckas med mina vandringsval och allt
för ofta hamna på bilvägar, men jag hittade efter en månadstid olika vandringsleder så jag aldrig behövde vara utan det igen, en anledning till att jag inte hade några kartor eller aning
var också att jag inte alls visste vart jag skulle gå, det var först i mittersta tyskland som jag fick för mig att gå till santiago compostella. du kan jag pröva på att gå lite vilsegång och hitta
dig fram efter hand, man lär sig att hitta vandringsleder. men det är ganska spännade att göra
det längs sträckan man går. att hitta en vandringsled och bara gå på den och se vart den leder.
jag vet ju inte hur du är så jag kan bara säga lite olika saker. som jag sagt nu.
det här är ett ganska långt svar, så jag hoppas du orkar läsa det.
jag har förresten också tänkt gå igenom hela sverige, nu måste jag dock
gå ett år på min konsthögskola.
som jag ska försöka undvika så mycket som möjligt och gå omkring och bo i skogen istället.
när jag inte måste gå på onödiga lektioner då och då.
hur som helts det verkar gott att du går ensam
jag rekommenderar det iallfall.
