Vandring genom Sarek

[petratetra]

Trevlig rutt

I slutet av augusti 2000 gick jag och två tjejer till turen Kvikkjokk-Pårek-(över passet)-Njoatsovagge-Alkavagge-Routesvagge-Akka. Det var en mycket trevlig och lättvandrad tur. Storslagna vyer och extremt lätt att hitta tältplatser.

Endast en passage var mer svårforcerad: sträckan mellan den lilla stugan upp mot Njoatsovagges mer branta och dramatiska del. Här gick stigen genom videsnår och lera och dessa futtiga km tog ofattbart lång tid att ta sig igenom. Sträckan avslutades dessutom med ett riktigt besvärligt vad. Grumligt vatten och ojämn botten. Absolut nödvändigt med vadarstav!!!!
Men två av oss är endast 160 cm över havet och det gick ändå riktigt bra efter en stunds letande efter det bästa stället.

Väl över får man sin belöning - efter en stigning upp över krönet når man sjöarna i dalens övre del - där fjällväggarna vakar brant på sidorna och tältplatserna står som spön i backen. Ett dopp i någon av sjöarna (sandstrand) rekommenderas som kvällsnöje!! Avsluta med varm choklad (alt. med whisky) i torr sovsäck och den besvärliga biten av vandringen är snart glömd...

Resten av vandringen förflöt utan några som helst problem. Att vandra ner över sluttningen mot Alkajaure och Alkavagges mynning hör till mina bästa vandringsupplevelser. Vi satt hela kvällen (tältade på en plätt bland riset precis nere vid sjön) och studerade de skira molnens flykt över dalens långa rad av spetsiga toppar.

Denna tid på året är att rekommendera (slutet av aug/början på sep), då vattenståndet ofta är lågt, vädret ofta relativt stabilt och myggen få.

Jag har även vandrat Saltoloukta-Pastavagge-Smaila-Koupervagge-Kisuris-Akka (samma tid på året, 2001). Detta var också en mycket trevlig, vacker och lättvandrad tur. Håller med ovanstående inlägg angående Tjågnårisjåhkå, men vi gick över lite längre ner utan problem. Hade också ett ganska besvärligt vad över en av de västligaste jåkkarna i Koupervagge. Men även där gick det bra bara man hade tålamod och letade upp ett bra ställe, samt använde staven. Hade med mig min far - som inte hade så stor vadarvana innan - och han tog sig över utan större problem, däremot blev han lite våt om shortsen (ja du läste rätt!).

LYCKA TILL!!!

/Petra

 

[Gubben på Udden]

Vadning

Först ett stort TACK till alla goda råd och erfarenheter ni delat med er. Dessa Fora är en fantastisk källa till kunskaper att göra egna erfarenheter utifrån.

Som jag skrev i mitt först inlägg är vadning något som vi har största respekt för.
Vilken annan vadspecifik utrustning utöver de ovan diskuterade CoverBoots är lämplig inför vad i Sarek? Säkerhetslina? Om ja, hur lång? Både för person och ryggsäck? Sele? Är det i så fall att rekommendera varsin enkel klättersele á 6-700:-? Eller finns det tillräckligt bra (billigare) alternativ?
Max knädjupa vad är en rekommendation vi fått, håller ni med?
Naturligtvis är sunt förnuft, gott omdöme och styrka att avstå ett vad något vi tar med oss så gott vi kan.

/Leif

 

[danha]

Köp stora coverboots

Jag fick ett par Lundhags Coverboots i julklapp för ett antal år sedan och trots att de var angivna att passa kängor upp till en storlek STÖRRE än mina så gick de inte att få på. När jag skulle byta dem fanns inte Lundhags variant att tillgå, trots letande i tre-fyra butiker (kan ha haft att göra med att Lundhags fabrik brann ned tidigare den vintern) så jag fick byta till ett par Mooseboots istället och hade samma problem med storleken på dessa. Mitt råd är alltså: ta med dig dina kängor till butiken då du köper Coverboots/Mooseboots och prova att de verkligen passar.

 

[nidob49]

Försiktighet - Visst, men .....

Hej!

Att behöva bära med sig en klättersele för att användas vid vadning, tycker jag verkar lite överdrivet.

Jag har gått i Sarek åtskilliga gånger och aldrig behövt använda sådan i dom sammanhangen, inte heller tror jag att det ingår i någons standardutrustning för sarekvandringar.

Då tror jag hellre på att lägga på lite extra "säkerhetsutrustning" i form av mera mat eller mera tid.

Vandringsplanerna måste naturligtvis vara sådana att man kan hitta alternativvägar om man skulle tvingas avstå ett vad. Eller också får man vända om.

Mvh
Bert

 

[Håkan K]

Nja...

som Bert säger så är säkerhetslina och klättersele nog att skjuta över målet. Coverboots (el annan skolösning) och vandringstav att använda som stöd räcker långt.

Avgörande för om det tänkta vadstället är vadbart är en kombination av vattendjup och vattnets hastighet. Det fysikaliska problemet vid vadning är ju vattnets tryck mot kroppen och kroppens förmåga att hålla sig upprätt vid det trycket. Alltså ju djupare, desto större yta utsätts för tryck och ju högre vattenhastighet, desto större tryck per ytenhet. Med lite lagom försiktighet så känner ni vad som funkar när det är dags att vada.

Ytterligare en aspekt är om det är så hög vattenhastighet att större stenar rasar/följer med. Då kan det vara farligt med avseende på klämskador.

Slutligen:
Ni har insett att problemet finns och av dina inlägg att döma så är ni hälsosamt försiktiga. Det är bra, men se bara till att inte oroa er i onödan. Låt inte oron bli ett hinder för er fjälltur. Med sans och vett så går det bra. Lämna vaden därhän nu, fokusera på vandringsturen, upplevelserna, det positiva. Resten kommer att lösa sig!

/Håkan

 

[jmlove]

Re: Försiktighet - Visst, men .....

Vandringsplanerna måste naturligtvis vara sådana att man kan hitta alternativvägar om man skulle tvingas avstå ett vad. Eller också får man vända om.

...eller så väntar man helt enkelt på bättre tider, att jokken skall gå ned i nivå. Vanligtvis tidigt morgonen därpå eftersom det inte finns lika mycket smältvatten pga nattens "kyla"!

MVH
Jmlove