Vandra på Lofoten

[veni]

Hej,
min make som ej brukar vandra (iaf sover inte i tält) och jag besökte Lofoten med bil.
Jag övertalade honom att göra några korta lättare dagsturer till någon tind. Fick ett häfte från turistbyrån med olika dagsturer beskrivna och svårighetsgrader. Valde de allra lättaste som var beskrivna som lätta.
Kan säga att vi inte klarade av att vandra till toppen vid första dagsturen och vände om med säkert en halv timmes kvar till toppen. Vid andra gången vägrade min man att överhuvudtaget ens försöka. Och tur var det för jag gav upp rätt omgående själv när jag förstod att det skulle ta mycket längre tid när jag såg stigen. Nu var vädret bägge gånger inte så inbjudande heller med dimma uppe vid toppen.
Visst vet jag från tidigare vandringar i Norge (Jotunheimen, Rago, Dovre/ Sjöhetta och Rondane) att tidsangivelser är helt åt skogen men terrängen gick att klara av.
Och ja, jag har blivit äldre. Men ändå att beteckna vissa turer som lättgången är en stark överdrift. Och den angivna tiden är ett skämt.
Hur upplevde ni andra svårighetsgraden på Lofoten?
Alla bilder visar ”lättgångna” leder😬

 

[thureb]

Norge är ett bergigt land och Lofoten är extra brant. Referensramen för vad som är lätt är annorlunda.

På leder som vi gick vid Kvanndalen NO om Stavanger i somras fanns passager där vi behövde lyfta vår samojedhund. Kätting fäst i klippan på ett par branta passager underlättade lite för oss tvåbenta men vi hade problem att få med hunden på ett säkert sätt.

Thure

 

[Stordrulen]

Jag har inte vandrat i Lofoten men väl i Norge, till exempel kan deras gradering "lett tur med noe klättring" kan mycket väl vara mer än vad många Svenskar mäktar med om man inte är van.

Norrmännen är ju generellt ett "gå på turfolk" på ett annat lite sätt och har nog i snitt bättre kondition och vandringsvana än oss, därav att vi kan tycka att deras angivelser och graderingar är lite åt skogen ibland.

Fast Norge är ett fantastiskt land och jag kommer följa tråden då jag har planer som siktar mot Lofoten.

 

[-Fredrik-]

Tycker den första bilden inte ser så lätt ut också för norska förhållande. Den andra kan jag inte tolka och den sista är väl normal.

Norge är som Thure skriver brant och stigar som går i brant skog har ofta partier som bilderna visar.

Nu byggs det sherpa trapper överallt och det finns väl flera i Lofoten också så ni har väl haft lite otur med val av turer kanske.

Graderingar av turer är svårt och turer kan upplevas annorlunda. Tycker väl dock det jag har sett av graderingar brukar vara någorlunda rätt.

 

[Stordrulen]

Jag skulle nog inte ha några större problem att gå där bilderna visar, men skulle inte gradera det som lättgånget med Svenska ögon sett.

Det kan vara jävligare än det först ser ut när man börjar bli trött att struppla bland sten och rötter.

 

[-Fredrik-]

Jag skulle nog inte ha några större problem att gå där bilderna visar, men skulle inte gradera det som lättgånget med Svenska ögon sett.

Turer är av naturliga orsaker oftast graderade jämfört med andra turer i området/landet.

Tycker inte alla partier ska anses lätt gångna för att turen ska anses lätt.

 

[Stordrulen]

Turer är av naturliga orsaker oftast graderade jämfört med andra turer i området/landet.

Tycker inte alla partier ska anses lätt gångna för att turen ska anses lätt.

Så är det säkert.

Här i Sverige förknippas ju ofta "lätta turer" med något som passar typ barnfamiljer.

 

[smux]

Första bilden ser eländig ut med alla rötter, de andra två är steniga och delvis branta men verkar inte speciellt svårframkomliga.

Erfarenheten av Norge är annars att tidsangivelser och svårighetsgrader på sträckor ofta är satta efter lätt packning för stugturer.

 

[veni]

Jag förstår att Norge har lite andra referenser än Sverige. Det har jag upplevt tidigare.
Men just Lofoten var lite extra svår men jag inser också att bergen är brantare och referensramen inte är efter övriga Norge. Dock tycker jag att de kunde klassa det som åtminstone medelsvår vandring. Man behöver inte marknadsföra någon led som lättgången alls om den inte är det. Då vet man vad man ger sig in på.
Jo, jag låter lite bitter för jag inser att tiden är förbi för den sortens vandring. Bli omsprungen av alla unga hurtiga vandrare som glatt hoppa upp/ nedför känns frustrerande.
Vi gick upp på en stentrappa som Sherpan hade anlagt 2019 och vände sedan när den var slut. Just den leden var märkt som mycket svår och det kunde man se redan nerifrån. Folk fick använda sina händer för att ta sig upp på tinden. Men utsikten var fin redan man gick upp för stentrappan.

 

[veni]

Första bilden ser eländig ut med alla rötter, de andra två är steniga och delvis branta men verkar inte speciellt svårframkomliga.

Jo, de var framkomliga absolut. Men jag har haft med mig någon som inte precis peppade.

 

[smux]

Jo, de var framkomliga absolut. Men jag har haft med mig någon som inte precis peppade.

Lite OT kanske men har ni diskuterat orsaken, är det bara ointresse av att röra sig och vara i naturen (här spelar uppväxten ofta en stor roll), rädsla att röra sig i brant terräng, kondition, balans etc?

 

[veni]

Lite OT kanske men har ni diskuterat orsaken, är det bara ointresse av att röra sig och vara i naturen (här spelar uppväxten ofta en stor roll), rädsla att röra sig i brant terräng, kondition, balans etc?

Nja, finns flera orsaker. Intresse finns helt enkelt inte på samma sätt som jag har. Vi har dock gjort en del fina vandringar ihop som Laugavegur, korsat Grand Canyon, Milford Treck, etc. Men det var ett tag sedan så mest har jag vandrat solo. Maken har ett dåligt knä och han tycker han behöver inte vandrar.
Jag har också dåliga knä, kroniska slemsäcksinflammationer i trochanten men använder smärtstillande vid behov och har ett starkt driv. Konstigt nog mår jag bättre när jag vandrar om jag nu inte väljer allt för svåra leder. För några månader sedan kunde jag inte ens gå uppför trappan hemma och haltade. Jag har dock ingen artros i höften så det är enbart ett smärtproblematik och då hjälper starka smärtstillande fint. För honom hjälper inte samma tabletter lika bra. De kan hjälpa för stunden. Annars är han i bättre kondition än jag.
Vi är alla olika och har olika driv. Jag är glad att maken aktseptera att jag är så mycket borta på olika vandringar som nu de senaste 4 åren i USA plus andra vandringar här i Norden.