Hej, jag tänkte visa lite bilder och dela mina erfarenheter från Mt. Kinabalu bestigningen. För det första anlitade jag Borneo Eco Tours för att få ihop ett paket efter mina önskningar på omkring 11 dagar. Där ingick en tour till Sandakan & Orangutan centre & Kinabatangen, Mt. Kinabalu park och bestigningen med egen guide, Kota Kinabalu på egen hand och Gunung Mulu NP.
Jag startade den 17. januari omkring kl. 7.45 från Timpohon Gate och jag var uppe vid Laban Rata omkring kl.15, tryggt 7 timmar. Det blev många raster, särskild de sista 2 km var sega. Leden blev brantare och brantare och i huvudet blev jag lite irr men det var aldrig något verklig problem. Jag tog för säkerhetsskull en tablett. Det överraskade mig att Laban Rata var en so välorganiserad fjällstation med bra mat och riktiga sängar. Många klagar över de höga priser men allt måste bäras upp och ner, dagligen går folk och bär tungt på allting. Enligt min guide så tar det omkring 3 timmar för de killarna med den stora packningen.
Vid 2.30 på morgonen startade jag med toppbestigningen, var precis uppe när solen kom fram. Lite sent kanske, tog 4 timmar (de flesta fixar det i 3 timmar) men vad lyckligt jag var. Toppen väder upp och ner i ett annars mycket regnigt Borneo. Det sägs att man kan se ända till Philippinen vid klar väder men nere i dalen låg molnen.
Jag var glad att jag hade min egen bergsguide, han gav mig en hjälpande hand när det behövdes, stavarna fick jag lämna kvar i Laban Rata då dom skulle vara i vägen för det mesta.
Kan säga att de flesta var snabbare än jag (normal tid 4-6 timmar) men jag är nöjd ändå att jag fixade det med mina skavanker. Det fanns de som fick problem och fick stanna kvar i Laban Rata.
Som det redan har nämnts i tidigare inlägg, är berget tekniskt inte svart, alla kan klara det utan större förkunskaper. Leden upp består för det mesta av leriga och steniga trappsteg. Men en ”jävlar anamma” behövs nog för att inte ge upp.
Kan tillägga att jag såg mycket intressanta djur och flora i Borneo. Missa inte detta när du besöker Borneo.
Hälsningar Veni
Jag startade den 17. januari omkring kl. 7.45 från Timpohon Gate och jag var uppe vid Laban Rata omkring kl.15, tryggt 7 timmar. Det blev många raster, särskild de sista 2 km var sega. Leden blev brantare och brantare och i huvudet blev jag lite irr men det var aldrig något verklig problem. Jag tog för säkerhetsskull en tablett. Det överraskade mig att Laban Rata var en so välorganiserad fjällstation med bra mat och riktiga sängar. Många klagar över de höga priser men allt måste bäras upp och ner, dagligen går folk och bär tungt på allting. Enligt min guide så tar det omkring 3 timmar för de killarna med den stora packningen.
Vid 2.30 på morgonen startade jag med toppbestigningen, var precis uppe när solen kom fram. Lite sent kanske, tog 4 timmar (de flesta fixar det i 3 timmar) men vad lyckligt jag var. Toppen väder upp och ner i ett annars mycket regnigt Borneo. Det sägs att man kan se ända till Philippinen vid klar väder men nere i dalen låg molnen.
Jag var glad att jag hade min egen bergsguide, han gav mig en hjälpande hand när det behövdes, stavarna fick jag lämna kvar i Laban Rata då dom skulle vara i vägen för det mesta.
Kan säga att de flesta var snabbare än jag (normal tid 4-6 timmar) men jag är nöjd ändå att jag fixade det med mina skavanker. Det fanns de som fick problem och fick stanna kvar i Laban Rata.
Som det redan har nämnts i tidigare inlägg, är berget tekniskt inte svart, alla kan klara det utan större förkunskaper. Leden upp består för det mesta av leriga och steniga trappsteg. Men en ”jävlar anamma” behövs nog för att inte ge upp.
Kan tillägga att jag såg mycket intressanta djur och flora i Borneo. Missa inte detta när du besöker Borneo.
Hälsningar Veni
