Vägval Mikkastugan - Pårtemassivet

[millimeter]

1260platån är en bra färdväg,men jag som inte klättrar kan inte se hur man skulle gå upp på Pårtetjåkko via Ruopsokjokk-vadstället.Allt åt det hållet från toppen är ju jättebrant.
Vi har gått upp via observatoriet.

Jag har visserligen inte varit på plats där i branten mot Ruopsokvarasj, men från passet vid 1425 upp till Pårtetjåkkåtoppen ser lutningen på kartan ut att vara snarlik (eller kanske något mindre) lutningen från Nallojavrrit upp mot Sielmatjåkka norr om Nallostugan, och där vet jag att det går att gå även om det är lite löst och man får skråa ibland.

Branten rakt väster om Pårtetjåkkåtoppen ser dock ut att vara lite för brant för att enkelt gå uppför.

 

[fowwe]

1260platån är en bra färdväg,men jag som inte klättrar kan inte se hur man skulle gå upp på Pårtetjåkko via Ruopsokjokk-vadstället.Allt åt det hållet från toppen är ju jättebrant.

Bra med synpunkter, tack! Samtidigt håller jag med millimeter om att kartans framställning får en att tro att det skulle kunna gå. Å andra sidan har jag trots forskningar i litteratur och i på Utsidans forumtrådar inte hittat någon uppgift om att någon har tagit sig upp den vägen. Omöjligt för vandrare, eller bara förbisett?

Man måste ju bara ta sig dit och kolla själv. Fast för min egen del blir det inte detta år.

/Hans

 

[fowwe]

Jokken vadas vid det biflöde som kommer från toppen av Loametjåhkkå, och man sätter därefter kurs strax norr om sadelpunkten 1425. Från denna sadelpunkt bör man kunna bestiga Pårtes topp 2005. Det ser ganska brant ut på kartan men inte helt omöjligt även för en normal vandrare.

Jag är dock inte helt säker på att denna sista bit upp till Pårte faktiskt är genomförbar, det vore trevligt om någon som har varit där hade synpunkter.

Kul att citera sig själv, men ännu roligare att jag har hittat en hänvisning till detta pass 1425. Det står i Grundstens Sarekbok (sid. 50). Han nämner detta pass som ett sätt att ta sig ner från toppen 2005. Och går det att ta sig ner, ja då måste det också gå att ta sig upp.

Jag hoppas jag får möjlighet att testa detta i framtiden.

/Hans

 

[efred]

Exakt, 2005 knallar man ju upp på från sydsidan, det är en bit att gå, bara. Tror jag minns att det fanns en väg upp från ost-sydost, men jag kan minnas fel (borde synas på kartan). Från norr är det väl klättring som gäller, de ställen där detta öht är möjligt (ett parti är väl stup, stup och åter stup?) Tror klättergrejor vore roligt för att kunna göra kamvandring mellan topparna, även när man kommer från sydsidan!

Det finns en liten stig upp till observatoriet från sydost. Den är inte markerad på kartan men brukar ha lite smårösen. Topparna norrut från 2005 kräver klättring. När vi tittade på kartan trodde vi först att man skulle kunna göra en kamvandring åt det hållet men det går inte om man inte har klättergrejer (och förmodligen får man gå över glaciärer också)

Kamvandringen österut är dock inte så svår och riktigt haftig.

 

[fowwe]

Nu är det gjort!

Jag och min kompis Anders tog oss från Louhttoláhko upp på 1260-platån och tältade vid de små sjöarna 2 km väster om Loametjåhkkå. Därefter fortsatte vi på platån mot Ruopsokjåhkå. På Loametjåhkkås sydsluttning skråade vi på ett par stora snöfält för att hålla höjd. Det var brant, ca 45º, så vi tog det försiktigt.

Därefter en del jobbig blockterräng och ner mot sammanflödet av jokkarna från Sáitáristjåhkkås glaciär respektive ett snöfält väster om Bårddetjåhkkå 2005. Vi gick över jokkarna på snöfält.

Sedan skråade vi upp mot sadelpunkten 1425 och kom upp några hundra meter norr om den punkten. Denna första del var den brantaste på hela toppturen, och även den ca 45º. Därefter blev lutningen något mindre resten av vägen upp till 2005.

(Om man vill börja med att gå rakt upp från det vanliga vadstället av Ruopsokjåhkå så blir man nog som Britt lite misstänksam pga av att det är brant, högt och mycket block. Men jag skulle inte tro att det är direkt svårare än den väg vi tog. Vi är dessutom inga klättrare utan vanliga vandrare och ger oss inte på något som andra inte skulle klara av. )

Terrängen är hela vägen blockig, men jag skulle inte säga att den är riskabel. Blocken sitter i allmänhet fast, men det gäller förstås att inte snubbla. Fortsatt blockterräng ända upp till toppen, så vi var rejält trötta på dessa eviga stenar.

Ner från 2005 gick vi den "vanliga vägen", förbi observatoriet och ner till översta vattenfåran vid Tjievrajávratja. Naturligtvis oändligt mödosamt på grund av samma hopplösa blockighet. Det går lika långsamt och försiktigt nerför som uppför.

Som kuriosa kan nämnas att vi hade tillfällig mobilkontakt från vår tält plats vid denna vattenfåra. Och utsikten från toppen in i nationalparken kl 21 var vidunderlig!

 

[dave1]

Nu är det gjort!

Jag och min kompis Anders tog oss från Louhttoláhko upp på 1260-platån och tältade vid de små sjöarna 2 km väster om Loametjåhkkå. Därefter fortsatte vi på platån mot Ruopsokjåhkå. På Loametjåhkkås sydsluttning skråade vi på ett par stora snöfält för att hålla höjd. Det var brant, ca 45º, så vi tog det försiktigt.

Därefter en del jobbig blockterräng och ner mot sammanflödet av jokkarna från Sáitáristjåhkkås glaciär respektive ett snöfält väster om Bårddetjåhkkå 2005. Vi gick över jokkarna på snöfält.

Sedan skråade vi upp mot sadelpunkten 1425 och kom upp några hundra meter norr om den punkten. Denna första del var den brantaste på hela toppturen, och även den ca 45º. Därefter blev lutningen något mindre resten av vägen upp till 2005.

(Om man vill börja med att gå rakt upp från det vanliga vadstället av Ruopsokjåhkå så blir man nog som Britt lite misstänksam pga av att det är brant, högt och mycket block. Men jag skulle inte tro att det är direkt svårare än den väg vi tog. Vi är dessutom inga klättrare utan vanliga vandrare och ger oss inte på något som andra inte skulle klara av. )

Terrängen är hela vägen blockig, men jag skulle inte säga att den är riskabel. Blocken sitter i allmänhet fast, men det gäller förstås att inte snubbla. Fortsatt blockterräng ända upp till toppen, så vi var rejält trötta på dessa eviga stenar.

Ner från 2005 gick vi den "vanliga vägen", förbi observatoriet och ner till översta vattenfåran vid Tjievrajávratja. Naturligtvis oändligt mödosamt på grund av samma hopplösa blockighet. Det går lika långsamt och försiktigt nerför som uppför.

Som kuriosa kan nämnas att vi hade tillfällig mobilkontakt från vår tält plats vid denna vattenfåra. Och utsikten från toppen in i nationalparken kl 21 var vidunderlig!

Tack för bra och intressant information. Har du någon uppfattning hur det ser ut om man fortsätter kammen bort mot 1803 och Boarektjåkkhå? Är det görligt att ta sig ner mot Pårtejekna ungefär vid "te" i Pårte på fjällkartan? Det ser inte särskilt brant ut på kartan.

 

[majjen]

Grattis och tack för rapporten. Hur såg tältplatsen ut vid sjöarna och var hade ni er nästa tältplats?

undrar HåkanF

 

[efred]

Besteg Pårtemassivet inklusive kamvandring förra året. Fantastisk tur!!

Vi började strax väster om jokken som rinner ner söderut från 1803. Därifrån tog vi oss upp i dalen och började snedda upp mot observatoriet efter sista jokken. Det finns en liten stig med spontant upplagda rösen här och där. Småjobbig vandring med stenskravel som lätt rasar. Observera att det härifrån inte finns något vatten! Möjligtvis kan det finnas några snöfläckar.

Vid observatoriet åkte packningen av och sen är det en lätt match att ta sig upp på 2005 och tillbaka. Efter lunch vid observatoriet blev det kamvandring österut till 2805 och 1805 via småtopparna däremellan. Kamvandringen funkar alldeles utmärkt utan klätterutrustning.

Från 1805 (som är en gigantisk högplatå snarare än en topp) vek vi mot nordost och tog oss ner i dalen. Nedstigningen var rätt brant och med över 20 km och ett antal höjdmeter i benen blev det rätt jobbigt, men det var det värt.

Vidare blev det över bron och sen Lullihavagge till Sarvesragge och Rapadalen. Nordsidan av Sarvesvagge var inte kul. Sank björkskog som fick vandras på skrå. Satte ändan i dyn flera gånger.

Utmed Rapadalen när den går i rak nord-sydlig riktning är det rätt lättvandrat med öppna hedmarker på västra sidan. Dock är det flera av jokkarna som måste vadas (åtminstone behövde vi det men då hade det varit riktigt mycket regn). Ett av vaden blir ett par hundra meter nedanför en glaciär - iiiiiskallt!!

När Rapa svänger västerut blir det jobbigare. Videt är manshögt så se till att ta höjd. Det går inte att vade Rapa söder om Mikka det är mest kvicksand istället måste man fortsätta västerut in i dalen och vada ett par hundra meter ovanför vattenfallet.

 

[efred]

På väg från observatoriet till 2005:

Kexchoklad mellan 1803 och 1805

 

[thomalin]

Vid observatoriet åkte packningen av och sen är det en lätt match att ta sig upp på 2005 och tillbaka. Efter lunch vid observatoriet blev det kamvandring österut till 2805 och 1805 via småtopparna däremellan. Kamvandringen funkar alldeles utmärkt utan klätterutrustning.

Från 1805 (som är en gigantisk högplatå snarare än en topp) vek vi mot nordost och tog oss ner i dalen. Nedstigningen var rätt brant och med över 20 km och ett antal höjdmeter i benen blev det rätt jobbigt, men det var det värt.

Vidare blev det över bron och sen Lullihavagge till Sarvesragge och Rapadalen..

Perfek! funderade precis på att börja författa en fråga kring min tilltänkta rutt i området... och så dyker svaren på stora delar av min frågeställning upp innan jag ställt frågan...

Det skall altså inte vara några problem att gå från toppen 2005 till 1805 och sen ner åt nordost... perfekt.

Ungefär så här har jag tänkt mig att gå när vi kommer ifrån Luottolako:

Start för kamvandring vid tältplats vid sjöarna på 1260 platån och avslut ovanför Stour Jierta.

Någon som har tips och synpunkter?

Thomas

 

[dave1]

Perfek! funderade precis på att börja författa en fråga kring min tilltänkta rutt i området... och så dyker svaren på stora delar av min frågeställning upp innan jag ställt frågan...

Det skall altså inte vara några problem att gå från toppen 2005 till 1805 och sen ner åt nordost... perfekt.

Ungefär så här har jag tänkt mig att gå när vi kommer ifrån Luottolako:

Start för kamvandring vid tältplats vid sjöarna på 1260 platån och avslut ovanför Stour Jierta.

Någon som har tips och synpunkter?

Thomas

När ska du dit? Funderar på att gå nästan exakt den sträckningen fast i motsatt riktning nu i september. Alternativt gå ner och över Pårtejekna.

 

[thomalin]

När ska du dit? Funderar på att gå nästan exakt den sträckningen fast i motsatt riktning nu i september. Alternativt gå ner och över Pårtejekna.

Om min plan går som planerat... så befinner jag mig där fredagen den 17 Juli, ma o om det blir någon kamvandring så har du en färsk rapport att vänta i slutet av Juli ...