Vägval i Sarek

[Anders_sthlm]

mer tips...

Behovet att gå i okända delar av Sarek ökar vad det verkar.
Eftersom jag tillhör dom som gått den här ovanliga sträckan, kan jag bidraga med denna karta här rekonstruerad ifrån minadagboksanteckningar -94.
Vad jag kan säga är att sydsidan, alltså sluttningen ned från Tielmapuolda (eller hur det nu stavas) mot Sarvesvagge är mycket knepig.Mycket tandagnisslan där. Jag gick alltså längs jokken upp mot sjön Tielmajauratj..bara det, är benknäckarterräng.
Mitt minne av Tielma är annars fantastiskt. Tältplatserna är otroliga.Utflykterna och vyerna helt enorma.
Jag höll mig längs höjdkurvan 1200 i princip hela tiden. Jokken ‘Jåkåtjkaskajäkåtj’ vadade jag nedanför glaciärtungan. Mycket obehaglig och farlig. Att vada någon av dessa jokkar nere vid Rapajokken var omöjligt.

Sluttningen och videt vid Stuor Irkes upplevde jag inte direkt som nått problem.

Det var otroligt mycket vatten i jokkarna vid denna tid, detta år. Att vada Rapajokken var omöjligt.

 

[pal2]

Här samlades Sarekkonnäsörer i massor!

Lite om mina planer....

För årets vandring, som råkade bli i Sarek funderade jag ut lite skoj jag ville se/göra/uppleva. Pårekmassivet, topptur till Hambergs observatorium, Luottalako, Svenonius glaciär, topptur Tstäkkok, rovdjurstorget, Snavvavagge, Pelaslätten, Slugga........ mm mm mm Därav den här planen. Det är alltså min Plan A. Sen kan det bli en plan b, c, d, .... alla självklart beskrivna och kvarlämnade hemma så utifall nåt händer så finns jag där.

Ett orosmoment som jag kunnat hitta är då att ta sig från Luottalako till norra/östra sidan av Rapaätno. Går det fint att vada Sarvesjokken såsom t.ex. Thomas beskriver, alternativt nere vid mynningen till Rapaätno som Grundsten beskriver och sedan Tielmavadet så är nog det mesta frid och fröjd.

Om det inte går så är det inte ett alternativ att runda Tielma och fortsätta norrut, väster o Rapaätno. Är det för mycket vatten i Sarvesvagge och i Rapaätno lär jokkarna som ska vadas också för farliga gissar jag. Är det mycket vatten för att det har regnat för mycket lär inte den vägen vara särskillt trevlig som jag förstår det. I fint väder kanske det kan ge en fin upplevelse låter det som. Som plan b att ta till vid dåligt väder/högt vattenstånd låter inte som en bra idé.

J

Om du är i Sarvesvagge missa inte heller Kanjonen. Den får du med om du går rakt ned av branten från Luohttolahko (som du tänkte i ditt 1sta inlägg) väster om Nåaide

Vad är detta för något, det har jag missat? Tänker du på Ridanjunjesjågasj? En fördel med att gå ner tidigare är ju att man kan vada Sarvesjåhka innan Ridanjunjesjågasj då.

Att ta sig upp på platån låter som en bra idé om jag väljar att vada Sarvesjåkka tidigt, annars är det som sagt bara ett par km som man får stångas.

Blir det helt ogörligt får det bli Sarvesvagge ut västerut, ev. via Niejdariehpvagge till Alggavagge.

Om jag förstår diverse foton rätt så vadas Rapaätno ("Tielmavadet" alltså) strax uppströms där Sarvesjåkka rinner ut. På fotot i denna tråd(http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=61013) ser man en liten grön, mer beväxt ö ute bland älvfårorna. Är det vid den man bör sikta på att hitta ett vadställe? Grundsten pratar om 4 km norr om Skårkistugan och det ligger lite längre uppströms tycker jag.

Stort tack för all hjälp!
Peter

 

[tore47]

Om jag förstår diverse foton rätt så vadas Rapaätno ("Tielmavadet" alltså) strax uppströms där Sarvesjåkka rinner ut. På fotot i denna tråd(http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=61013) ser man en liten grön, mer beväxt ö ute bland älvfårorna. Är det vid den man bör sikta på att hitta ett vadställe?

Jag vadade där ifjol (2010) och upptäckte att förhållandena ändrat sig totalt sedan 25-30 år tillbaka.
Förut vadade vi strax nedströms nämnda ö. Vattnet rann då ganska jämnt fördelat runt ön men lite mer på Låddebaktesidan. Ifjol var det omöjligt (för oss) att komma över nedanför ön på Sarvesvaggesidan. Nästan allt vatten går nu (Ifjol) på Sarvesvaggesidan.Vi hittade dock ett behagligt ställe att gå över strax ovanför ön. Knappt 100 m ovanför ön fanns en fin revel som gick snett uppströms mot sarvessidan se bild. (Hmmm... Jag har ju sagt att vadarstaven ska hållas uppströms!). Tielmaön är alldeles bakom frugan och vi ser Bielloriehppe i bakgrunden. Vi gick tidigt på morgonen och jag bedömer att vattenståndet var lågt till måttligt högt.

 

[majjen]

Ja visst ja. det var en sak till jag ville säga...
Du skriver att du tänkt dig en topptur till Hambergobservatoriet. Om du ändå tänker dig dit upp så måste du helt enkelt göra dig själv den tjänsten att du vandrar ända upp på Pårte-toppen. Utsikten därifrån är oändligt mycket häftigare än från observatoriet. Du seer BÅDE ut över Luottolahko och ner över glaciärerna. Fantastiskt!

Håkan

PS Dags att ändra uppgifter på din presentation här på Utsidan. Örebroare är du ju inte längre...

 

[dHANScan]

Svar från dHANScan til #14:
Den omnämnda kanjon är ved renvaktarstugan i Sarvesvagge. Det är Ridanjunjesjågasj som är nåt annat. Den kan du läsa dig til kan vara svår. Mitt tip var at ta dig en bit uppöver om du vil korsa den

 

[pal2]

Ja visst ja. det var en sak till jag ville säga...
Du skriver att du tänkt dig en topptur till Hambergobservatoriet. Om du ändå tänker dig dit upp så måste du helt enkelt göra dig själv den tjänsten att du vandrar ända upp på Pårte-toppen. Utsikten därifrån är oändligt mycket häftigare än från observatoriet. Du seer BÅDE ut över Luottolahko och ner över glaciärerna. Fantastiskt!

Håkan

PS Dags att ändra uppgifter på din presentation här på Utsidan. Örebroare är du ju inte längre...

Ja, det skrev jag ju inte, men det är helt klart med i tanken, toppturen alltså.

Ska ändra min geografiska belägenhet bums!

Svar från dHANScan til #14:
Den omnämnda kanjon är ved renvaktarstugan i Sarvesvagge. Det är Ridanjunjesjågasj som är nåt annat. Den kan du läsa dig til kan vara svår. Mitt tip var at ta dig en bit uppöver om du vil korsa den

Då har jag något att titta efter även där om det blir till att vandra Sarvesvagge västerut. Troligtvis går jag inte ner i Sarvesvagge så långt västerut. Tackar för tipset!

Mvh
Peter P.

 

[fowwe]

Jag vadade där ifjol (2010) och upptäckte att förhållandena ändrat sig totalt sedan 25-30 år tillbaka.
Förut vadade vi strax nedströms nämnda ö. Vattnet rann då ganska jämnt fördelat runt ön men lite mer på Låddebaktesidan. Ifjol var det omöjligt (för oss) att komma över nedanför ön på Sarvesvaggesidan. Nästan allt vatten går nu (Ifjol) på Sarvesvaggesidan.Vi hittade dock ett behagligt ställe att gå över strax ovanför ön. Knappt 100 m ovanför ön fanns en fin revel som gick snett uppströms mot sarvessidan se bild. (Hmmm... Jag har ju sagt att vadarstaven ska hållas uppströms!). Tielmaön är alldeles bakom frugan och vi ser Bielloriehppe i bakgrunden. Vi gick tidigt på morgonen och jag bedömer att vattenståndet var lågt till måttligt högt.

Jag har samma erfarenhet från den vadning jag gjorde 2002. Dvs strax norr om ön. Och det mesta vattnet rann på Sarvesvaggesidan. När jag inspekterade stället 2009 bedömde jag saken på samma sätt (men jag vadade inte den gången).

 

[fowwe]

[...] Jag gick alltså längs jokken upp mot sjön Tielmajauratj..bara det, är benknäckarterräng.
Mitt minne av Tielma är annars fantastiskt. Tältplatserna är otroliga.Utflykterna och vyerna helt enorma.
Jag höll mig längs höjdkurvan 1200 i princip hela tiden. Jokken ‘Jåkåtjkaskajäkåtj’ vadade jag nedanför glaciärtungan. Mycket obehaglig och farlig. Att vada någon av dessa jokkar nere vid Rapajokken var omöjligt.
[...]
Det var otroligt mycket vatten i jokkarna vid denna tid, detta år. Att vada Rapajokken var omöjligt.

Anders, detta var en mycket belysande karta. Tack för den! Din färdväg inger verkligen respekt. Och att vistas i glaciärernas närhet är ju bara det ett riskabelt osäkerhetsmoment.

Den där ravinen med bäcken upp till Tielmajauratj satt jag och tittade på i september från vår lägerplats vid Sarvesjokken. Och längtade att gå uppför den någon gång. Platån ovanför Tielma hägrar må du tro. Och ju mer du skriver om hur hemskt det är desto mer vill jag dit ;-). Visst är det egendomligt med människans psykologi?!

Benknäckarhälsningar
/Hans

 

[Anders_sthlm]

Hej Hans.
Ja, visst som du säger är människans längtan till platser egendomlig.
Att bara längta till en plats i vårt älskade Sarek är livsfarligt. Man går antagligen och bär på sådana platser hela livet i sin längtan till det området. Jag frågar mig ofta hur mycket en sådan längtan är värd. Alltså vilket pris i kronor man kan sätta på detta?. Vad är en fantastisk tältplats, eller en toppbestigning värd i reda pengar?. Vad är själva lyckokänslan värd? Vad har den för prislapp?
Man kanske kan säga att en tältplats ‘bara’ är en tältplats och den är inget värd och ‘berg och himmel’ inte kan kosta något.
Men, i vårt inre bär vi ju dimensioner av längtan., kärlek och frågor kring vår existens. Hela vårt liv kretsar ju kring detta.


Enklaste vägen ändå att komma upp till själva Tielmajauratj till denna ‘Sarek-juvel’ är nog att zig-zag-gå’ upp på östra delen av ravinen ifrån Ritanjunjesjåkåtj.
En annan möjlighet är ju att börja norrifrån vid Skrajagrytan, på så sätt pö om pö anpassa sig till det hela. Stigningen blir ju inte så våldsam då

Sareks vackraste tältplats i Sareks otillgängligaste hjärta, med den mest extrema utsikten ligger dock vid Kåptevarasj.

Jovisst kan man längta.

 

[nilssa]

Behovet att gå i okända delar av Sarek ökar vad det verkar.
Eftersom jag tillhör dom som gått den här ovanliga sträckan, kan jag bidraga med denna karta här rekonstruerad ifrån minadagboksanteckningar -94.
Vad jag kan säga är att sydsidan, alltså sluttningen ned från Tielmapuolda (eller hur det nu stavas) mot Sarvesvagge är mycket knepig.Mycket tandagnisslan där. Jag gick alltså längs jokken upp mot sjön Tielmajauratj..bara det, är benknäckarterräng.
Mitt minne av Tielma är annars fantastiskt. Tältplatserna är otroliga.Utflykterna och vyerna helt enorma.
Jag höll mig längs höjdkurvan 1200 i princip hela tiden. Jokken ‘Jåkåtjkaskajäkåtj’ vadade jag nedanför glaciärtungan. Mycket obehaglig och farlig. Att vada någon av dessa jokkar nere vid Rapajokken var omöjligt.

Sluttningen och videt vid Stuor Irkes upplevde jag inte direkt som nått problem.

Det var otroligt mycket vatten i jokkarna vid denna tid, detta år. Att vada Rapajokken var omöjligt.

Eftersom jag också gått här (faktiskt rätt mycket samma väg som den prickade) ska jag försöka bidra något litet. Jag hade planer på att ta mig förbi 'Jåkåtjkaskajäkåtj' via glaciärtungan men ravinen ner mot glaciären var brant och lös, kändes farligt. Istället gick jag ner mot Rapaätno och jåkken var lättvadad här, liksom nästa jåkk, som jag vadade i närheten av 'förfallen kåta' som nog inte längre är ens förfallen. Kontentan är att jag undrar om det inte är farligare att vada dessa två jokkar högt upp jämfört med nere vid Rapaätno. Jag rekommenderar att pröva längre ner i första hand. Där finns också riktigt fina tältplatser.