Jag lägger förstås in vilo- och matpauser med hänsyn till vad jag gjort och vad som väntar - t ex är det naturligt att ta paus mellan två höga passövergångar, eller om platsen är exceptionellt vacker.
När jag var yngre tyckte jag 7 timmar var långt nog - idag sträcker jag gärna ut etappen till
över 9 timmar. Rätt mycket tid brukar gå åt till att hitta lämpligt läger, speciellt i trakter där jag bör komma överens med herdar, bönder eller kanske en byordförande (faktiskt, en gång på min senaste tur i Schweiz, i byn Tga).
Utom i augusti går jag upp c:a 5 på morgonen, 6.30-6.45 brukar jag vara klar med morgonens bestyr.
Går jag 9 1/2 timme slår jag alltså läger c:a 16. Jag brukar lägga mig c:a 20 (nio timmars sömn är rätt lagom). Det får ta tid att resa tältet, packa upp, tvätta mig och ta de obligatoriska lägerbilderna. Matlagning, förtäring och disk får gärna ta en timme, det ska gå långsamt. Jag ägnar en hel del tid åt att studera kartan och tänka ut nästa dags etapp och konsekvenserna av det eller det valet.
Jag gymnastiserar en del; speciellt iår har det blivit en hel del balansträning. Den enda bok jag har med mig på en tur är en spansk ordbok (i Pyreneerna) eller en italiensk (i Alperna).
Jag kan ägna en stund åt att repetera grammatik och öva glosor eftersom jag inte underhåller mina romanska språkkunskaper under resten av året. Tyska (Schweiz) och engelska
(Skottland) tycker jag inte att jag behöver öva. Franska borde jag öva mer, men det är dock ett språk jag läste i skolan.
Men jag passar också på att njuta av att vara där. Valet av läger är mycket viktigt av både pratkiska och estetiska skäl.