Jag har aldrig haft skoskav/skavsår/blåsor trots att jag de senaste 7 åren gått med lätta meshskor. Aldrig..!
// Jocke
Vad gör lättviktare vid blött väder?
- Trådstartare UnderEnTarp
- Start datum
Jag har aldrig haft skoskav/skavsår/blåsor trots att jag de senaste 7 åren gått med lätta meshskor. Aldrig..!
// Jocke
Jag gick Jotunheimstien en vecka efter dig och med tanke på hur blött det var hade det krävts vadarstövlar för att hålla vätan ute!
Skämt åsido, jag kör med skinnkänga i gore tex och kompletterar med damasker vid behov. Brukar vara riktigt torrt i dojjorna, har ALLTID ull sockor oavsett årstid. Plastpåsar låter synnerligen obekvämt och huden borde ta stryk.
Onödigt att vara våt om tassarna och föredrar ordentligt stöd runt foten. Spar vikt gör jag genom att minimera packning. Men det finns ju massor med lätta skor med hög vrist i goretex så gå till en butik där personalen har egen erfarenhet.
L
Skämt åsido, jag kör med skinnkänga i gore tex och kompletterar med damasker vid behov. Brukar vara riktigt torrt i dojjorna, har ALLTID ull sockor oavsett årstid. Plastpåsar låter synnerligen obekvämt och huden borde ta stryk.
Onödigt att vara våt om tassarna och föredrar ordentligt stöd runt foten. Spar vikt gör jag genom att minimera packning. Men det finns ju massor med lätta skor med hög vrist i goretex så gå till en butik där personalen har egen erfarenhet.
L
I fjol gick jag mellan Ammarnäs-Hemavan. Den dagen vandringen genomfördes mellan Syter-Hemavan genom Syterskalet kom det snöblandat regn och temperaturen var uppskattningsvis 5°C.
På mig hade jag mina Merrell Waterpro Gauley. Efter några timmars vandring började jag frysa rejält om fötterna (trots att jag bar mössa…). Tog då på mig ett par varma och tjocka yllestrumpor närmast fötterna, plastpåse från Systembolaget som fuktspärr och ytterst de blöta strumporna. Det hjälpte riktigt bra och när solen tittade fram igen återgick jag till att bara ha de blöta strumporna på mig. Inom någon timme hade de torkat och mina fötter mådde återigen utmärkt.
Första gången jag fjällvandrade lånade jag morsans Kirunakängor. Stora och klumpiga skor i läder. Fick enorma skavsår (vilket inte är så konstigt). Därefter har jag genomfört många mils sammanlagd vandring i försvarets M90-kängor olika varianter av Haglöfs-kängor och mitt sista par kängor som blev ett par Hanwag.
För några år sedan läste jag Jörgen Johanssons berättelser om lättpackning och att han klarade sig med bara ett par låga mash-skor. Var först väldigt skeptisk, men eftersom jag alltid blivit väldigt blöt när jag vandrat i kängor. Kommer speciellt ihåg när jag vandrade från Aktse-Pårte. Det hade regnat hela dagen och mina skor och mina sockar var genomblöta. Det gick till och med att hälla ut vatten ur skorna. Ett kallt konstaterande gjordes. Dessa skor kommer inte att torka i första taget. Vid ankomsten till Pårte bestämde jag mig för att stugboende i variation till det normala tältboendet var det självklara valet. På morgonen var mina kängor fortfarande något fuktiga, men helt klart vandringsbara.
Med denna upplevelse i bakhuvudet och mina ovanligt svettrika fötter bestämde jag mig för att testa nätskor. De första dagarna efter inköpet av mina nätskor väntade jag ivrigt på när det skulle börja regna i Lund så att skorna och systemet med blöta sockar fick testas lite. Efter en del vandringar i närområdet, men ett litet barns iver att vandra i vattenpölarna, upptäckte jag att det för mig inte är obehagligt att gå med blöta sockar så länge de inte stängs in i skorna, utan endast omges av nät.
Jag var fortfarande skeptisk till den ökade risken för stukningar eftersom skorna är så låga (i ankelhöjd). Gick därför många mil (i storleksordningen 20) i skorna innan jag norrut till fjällen.
Min första vandring i nätskor genomförde jag 2009. Under den sommaren vandrade jag bland annat i den steniga dalen Guobirvággi mellan Tarfalla-Tjäktjavagge, utan att jag kände mig orolig för stukningar. Mycket tack vare träning, men också att jag använder vandringsstavar.
Precis som vid alla former av förändringar gäller det att ändra synsätt lite. Hade jag gått i nätskor med samma inställning till blöta sockar som jag hade när jag gick i kängor skulle jag aldrig vandra i nätskor. Jag anser numera att blöta sockar är en lika stor självklarhet vid fjällvandring som whiskydramen på kvällen. Vid vad viker jag eventuellt upp mina byxor lite, men fortsätter att gå i mina vanliga nätskor. Det är väldigt uppfriskande, men efter några minuters vandring är jag inte kall längre. Sockarna blir givetvis inte torra direkt, men tack vare att jag rör på mig fryser jag inte.
Vid raster prioriterar jag att ta av mig skorna och sockarna och vid behov torka fötterna.
Om mina skor är blöta på kvällen när jag går och lägger mig är de oftast fortfarande blöta på morgonen (precis som min erfarenhet av kängor), men eftersom jag vet om att trots fukten kommer jag inte att frysa, även om det under de första minuternas vandring kan kännas svalt.
Jag har inga problem med skavsår längre. När jag gick i kängor fick jag alltid tejpa fötterna noggrant för att undvika skavsår.
Att gå i nätskor med dithörande (oftast) blöta sockar är inget för alla, men allt för någon.
På mig hade jag mina Merrell Waterpro Gauley. Efter några timmars vandring började jag frysa rejält om fötterna (trots att jag bar mössa…). Tog då på mig ett par varma och tjocka yllestrumpor närmast fötterna, plastpåse från Systembolaget som fuktspärr och ytterst de blöta strumporna. Det hjälpte riktigt bra och när solen tittade fram igen återgick jag till att bara ha de blöta strumporna på mig. Inom någon timme hade de torkat och mina fötter mådde återigen utmärkt.
Första gången jag fjällvandrade lånade jag morsans Kirunakängor. Stora och klumpiga skor i läder. Fick enorma skavsår (vilket inte är så konstigt). Därefter har jag genomfört många mils sammanlagd vandring i försvarets M90-kängor olika varianter av Haglöfs-kängor och mitt sista par kängor som blev ett par Hanwag.
För några år sedan läste jag Jörgen Johanssons berättelser om lättpackning och att han klarade sig med bara ett par låga mash-skor. Var först väldigt skeptisk, men eftersom jag alltid blivit väldigt blöt när jag vandrat i kängor. Kommer speciellt ihåg när jag vandrade från Aktse-Pårte. Det hade regnat hela dagen och mina skor och mina sockar var genomblöta. Det gick till och med att hälla ut vatten ur skorna. Ett kallt konstaterande gjordes. Dessa skor kommer inte att torka i första taget. Vid ankomsten till Pårte bestämde jag mig för att stugboende i variation till det normala tältboendet var det självklara valet. På morgonen var mina kängor fortfarande något fuktiga, men helt klart vandringsbara.
Med denna upplevelse i bakhuvudet och mina ovanligt svettrika fötter bestämde jag mig för att testa nätskor. De första dagarna efter inköpet av mina nätskor väntade jag ivrigt på när det skulle börja regna i Lund så att skorna och systemet med blöta sockar fick testas lite. Efter en del vandringar i närområdet, men ett litet barns iver att vandra i vattenpölarna, upptäckte jag att det för mig inte är obehagligt att gå med blöta sockar så länge de inte stängs in i skorna, utan endast omges av nät.
Jag var fortfarande skeptisk till den ökade risken för stukningar eftersom skorna är så låga (i ankelhöjd). Gick därför många mil (i storleksordningen 20) i skorna innan jag norrut till fjällen.
Min första vandring i nätskor genomförde jag 2009. Under den sommaren vandrade jag bland annat i den steniga dalen Guobirvággi mellan Tarfalla-Tjäktjavagge, utan att jag kände mig orolig för stukningar. Mycket tack vare träning, men också att jag använder vandringsstavar.
Precis som vid alla former av förändringar gäller det att ändra synsätt lite. Hade jag gått i nätskor med samma inställning till blöta sockar som jag hade när jag gick i kängor skulle jag aldrig vandra i nätskor. Jag anser numera att blöta sockar är en lika stor självklarhet vid fjällvandring som whiskydramen på kvällen. Vid vad viker jag eventuellt upp mina byxor lite, men fortsätter att gå i mina vanliga nätskor. Det är väldigt uppfriskande, men efter några minuters vandring är jag inte kall längre. Sockarna blir givetvis inte torra direkt, men tack vare att jag rör på mig fryser jag inte.
Vid raster prioriterar jag att ta av mig skorna och sockarna och vid behov torka fötterna.
Om mina skor är blöta på kvällen när jag går och lägger mig är de oftast fortfarande blöta på morgonen (precis som min erfarenhet av kängor), men eftersom jag vet om att trots fukten kommer jag inte att frysa, även om det under de första minuternas vandring kan kännas svalt.
Jag har inga problem med skavsår längre. När jag gick i kängor fick jag alltid tejpa fötterna noggrant för att undvika skavsår.
Att gå i nätskor med dithörande (oftast) blöta sockar är inget för alla, men allt för någon.
Kan inte annat än hålla med dig.
Poncho..
För egen del har jag lämnat konceptet regnjacka-byxa till att istället använda Poncho! Köpte en Ultra Sil Nylon och blev possitivt överraskad efter första vandringen!
Fördelar
* Otroligt smidigt att bara ta på sig den vid korta regnskurar.
* Du kan sätta dig ner med ryggan under och ta en fikapaus i regnet om så är.
* Comfort..Ventilationen är enorm, slipper svettas innifrån samtidigt som du håller ryggsäckens avbärarbälte och axelremmar torra och fina.
* Vikt...kombinera med ett par egensydda eller inköpta typ "chaps"!
Nackdelar
* Inte ultimat vid hårda vindar
Möjliga förbättringar
* En enkel midjerem!
För egen del har jag lämnat konceptet regnjacka-byxa till att istället använda Poncho! Köpte en Ultra Sil Nylon och blev possitivt överraskad efter första vandringen!
Fördelar
* Otroligt smidigt att bara ta på sig den vid korta regnskurar.
* Du kan sätta dig ner med ryggan under och ta en fikapaus i regnet om så är.
* Comfort..Ventilationen är enorm, slipper svettas innifrån samtidigt som du håller ryggsäckens avbärarbälte och axelremmar torra och fina.
* Vikt...kombinera med ett par egensydda eller inköpta typ "chaps"!
Nackdelar
* Inte ultimat vid hårda vindar
Möjliga förbättringar
* En enkel midjerem!
Bilagor
Jag har tvärtemot förregående talare gått ifrån poncho/chaps till jacka/byxa/rygsäcksöverdrag. Jag upplevde det som instängt i ickemembranmaterial och fladdrigt i blåst. Fick mycket kondens innanför chapsen och ponchon. Men viktmässigt är det tilltalande.
Nu har jag ett par riktigt lätta Bergahaus paclite byxor med hellång dragkedja på benen och en marmot super mica som funkar bra. Den jackan ventilerar under armar, genom frontfickor och så klart om man öppnar den där fram. Ett aber på super mican är dock att materialet inte håller alltför länge, antagligen, och jag ska faktiskt byta till en klassisk pro shell jacka i dagarna. Över ryggan har jag vid behov ett lätt silnylonskydd från bearpawwd.
/M
ps. reservation för att jag inte är extrem lätt packare men tänker på vikten och liggger väl på knappt tre pannor för de "tre stora".
Nu har jag ett par riktigt lätta Bergahaus paclite byxor med hellång dragkedja på benen och en marmot super mica som funkar bra. Den jackan ventilerar under armar, genom frontfickor och så klart om man öppnar den där fram. Ett aber på super mican är dock att materialet inte håller alltför länge, antagligen, och jag ska faktiskt byta till en klassisk pro shell jacka i dagarna. Över ryggan har jag vid behov ett lätt silnylonskydd från bearpawwd.
/M
ps. reservation för att jag inte är extrem lätt packare men tänker på vikten och liggger väl på knappt tre pannor för de "tre stora".
Luft..
För egen del har jag inte fått en droppe kondens innanför ponchon...kan bero på mtrl som den är gjord av och vikt såklart..?
Min är gjord av Ultra Sil Nylon och väger in på 268g...tror jag!
"Chappsen" ska jag sy av sil-nylon, korta som går från skon till knäet!
Det andas inte, men det behövs inte heller!
Som man ser på min bild så är det svårt att få bättre ventilation än så..regnar det så har jag givetvis armarna innanför, så den ligger inte ens mot kroppen!
Men alla gillar inte ponchon, även dom som prövat likadan som min och ratat den!
//A
För egen del har jag inte fått en droppe kondens innanför ponchon...kan bero på mtrl som den är gjord av och vikt såklart..?
Min är gjord av Ultra Sil Nylon och väger in på 268g...tror jag
!"Chappsen" ska jag sy av sil-nylon, korta som går från skon till knäet!
Det andas inte, men det behövs inte heller!
Som man ser på min bild så är det svårt att få bättre ventilation än så..regnar det så har jag givetvis armarna innanför, så den ligger inte ens mot kroppen!
Men alla gillar inte ponchon, även dom som prövat likadan som min och ratat den!
//A
Senast ändrad:
Jo, jag hade en annan ponchomodell med ärmar. Blir mer instängt då så klart. Men sen är jag något av en svettapa också. Mina chaps köpte jag på outnet, Helsport. Tror de väger 150 gr totalt, och de är välgjorda och går upp en bra bit på låret. Men det blir så klart ytterliggare lite lättare med 30D silnylon och i kortare snitt.
/M
/M
ut på tur - altid sur
dvs. sur om fötterna, det räknar jag med och jag jag gör inget åt saken. Jag har aldrig bytt skor vid vadning eller stengång, ens när jag haft något att byta med (jag slutade ha särskilda "lägerskor" för 9 år sen).
De senaste tre åren har jag kört med lätta fotknölshöga kängor, vikt c:a 1-1.1 kg, t ex har jag sådana på denna bild:
http://www.huthyfs.com/west10gal/images/page84.html
Det var väl -2 grader vid den etappens början.
Numera har jag ett par trekkingskor, höjd som löparskor, men med kraftigare och styvare sula
- speciellt i alpin terräng tror jag det är väsentligt - vikt c:a 9 hg. Dessa bar jag två dagar på min senaste alptur:
http://www.huthyfs.com/zisagal/images/page195.html
Jag hade dem också nyss på en sexdagarstur i Trollheimen - jag hade aldrig regn under etapperna, men jag korsade många älvar/bäckar och gick genom mycken myrmark och klafsig terräng. Jag besvärades aldrig av att mina fötter var fuktiga, men lädret i skorna mådde nog inte så bra. Vid etappens slut brukar jag (givetvis) tvätta hela mig och strumporna. Sen tar jag på dem igen,
och byter inte förrän till natten. Skavsår? - med kängor har jag ibland fått lätt skav och rodnad
på tårnas ovansida, men huden verkar härdas. Det är också allt. Min specialitet är att tappa stortånaglar, genom att jag ibland får bromsa så kraftigt i branta utförslut.
I fjällen var det också ibland läge att ta på regnbyxor istf. vindoverallsbrallorna. De är av märket Montura, med dubbla blixtlås i sidan, dvs. man kan ventilera och man behöver inte ta av skorna när man tar dem av eller på. Hyfsat lätta är de också, lite drygt 2 hg. Jackan är en mycket lätt paclite av märket Haglöfs. Till nästa resa (som blir kontinental)n byter jag kanske den och vindoverallsjackan mot en jacka av märket Cross, som ventilerar bättre och samtidgt kan fungera som värmande plagg under etappens första timmar. Den väger nog som overallsjackan och regnjackan ihop.
Poncho-lösningen har jag funderat på, den skulle ju spara in regnskyddet till min ryggsäck. Det kan fungera eftersom mina vinderovallsbrallor verkar torka snabbt när de får chansen.
dvs. sur om fötterna, det räknar jag med och jag jag gör inget åt saken. Jag har aldrig bytt skor vid vadning eller stengång, ens när jag haft något att byta med (jag slutade ha särskilda "lägerskor" för 9 år sen).
De senaste tre åren har jag kört med lätta fotknölshöga kängor, vikt c:a 1-1.1 kg, t ex har jag sådana på denna bild:
http://www.huthyfs.com/west10gal/images/page84.html
Det var väl -2 grader vid den etappens början.
Numera har jag ett par trekkingskor, höjd som löparskor, men med kraftigare och styvare sula
- speciellt i alpin terräng tror jag det är väsentligt - vikt c:a 9 hg. Dessa bar jag två dagar på min senaste alptur:
http://www.huthyfs.com/zisagal/images/page195.html
Jag hade dem också nyss på en sexdagarstur i Trollheimen - jag hade aldrig regn under etapperna, men jag korsade många älvar/bäckar och gick genom mycken myrmark och klafsig terräng. Jag besvärades aldrig av att mina fötter var fuktiga, men lädret i skorna mådde nog inte så bra. Vid etappens slut brukar jag (givetvis) tvätta hela mig och strumporna. Sen tar jag på dem igen,
och byter inte förrän till natten. Skavsår? - med kängor har jag ibland fått lätt skav och rodnad
på tårnas ovansida, men huden verkar härdas. Det är också allt. Min specialitet är att tappa stortånaglar, genom att jag ibland får bromsa så kraftigt i branta utförslut.
I fjällen var det också ibland läge att ta på regnbyxor istf. vindoverallsbrallorna. De är av märket Montura, med dubbla blixtlås i sidan, dvs. man kan ventilera och man behöver inte ta av skorna när man tar dem av eller på. Hyfsat lätta är de också, lite drygt 2 hg. Jackan är en mycket lätt paclite av märket Haglöfs. Till nästa resa (som blir kontinental)n byter jag kanske den och vindoverallsjackan mot en jacka av märket Cross, som ventilerar bättre och samtidgt kan fungera som värmande plagg under etappens första timmar. Den väger nog som overallsjackan och regnjackan ihop.
Poncho-lösningen har jag funderat på, den skulle ju spara in regnskyddet till min ryggsäck. Det kan fungera eftersom mina vinderovallsbrallor verkar torka snabbt när de får chansen.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Hur gör en inbiten lättpackare? | Lättpackning | 6 | |
|
|
Sy på ett bra sätt vid bygge av ryggsäck | Lättpackning | 2 |
Liknande trådar
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg