Vad bräcker Rapadalen The Dark Side? Ge mig tips på ställen folk inte vill till

[Picea]

Precis vad jag menar, tillgänglighet verkar vara viktigare än dramatik för många.

 

[seobserver]

Häftihetsjakten är total.

 

[paerl]

Västra Padjelanta är nog ett område du inte kommer att stöta på många andra vandrare.

Det här känns som det riktiga svaret på din fråga .

Särskilt om går in i Norge några kilometer här och där - då är man både helt ensam och har en oslagbar fantastisk natur runt sig som jag tycker känns helt unik i vår fjällkedja.

Hans Nydahl är den verklige kännaren av det här området - läs hans artiklar och blogginlägg här på utsidan.

Den enda jag känner till som gått där är Pär Lindh...

Här finns lite bilder från min tur den här vägen (missa inte tältplatsen ute på kanten till Lulep Stuollo):

Fjällvandring 2020 Sarek

Ger man sig upp i de lite mindre tvärdalarna inuti delmassiven i Sarek så finns hur mycket som helst att upptäcka utan att det behöver bli alpina klätterturer av det...

 

[Tomas P]

Hej! Även jag kan varmt rekommendera denna färdväg till Sarvesvagge som kjpil gör. Det här är en tur jag skulle vilja göra igen men då försöka göra någon topptur på vägen!
Hade lovat dom där hemma att det INTE skulle bli någon tur upp på någon topp!
Augusti 2018 fick jag möjlighet att göra den vandringen jag skulle ha gjort 3 år tidigare men som fick ändras pga att det var så mycket snö kvar då och att vandra i området med en massa snö var inte att tänka på, av erfarenheterna efter denna tur (2018) har jag skaffat mig en nödsändare om något skulle hända!! Jag gick upp till bron över Gådokjåhkå via Kungsleden fram till Pårtestugan för att sen svänga upp mot Ijvvarlahko vid Sarekgränsen och vidare fram till bron och in i Jiegnavagge. Där vid sjön 1191 blev det en vilodag i underbart väder med bad, tvätt och fix av lite utrustning som behövdes lagas tyvärr blev dagen efter också en "vilodag" pga att vädret inte gjorde det möjligt att fortsätta över passet vid Unna Stuolo och ner i Stuolovagge.
Den här dagen träffade jag faktiskt folk, en pappa med sin äldsta dotter? som slog upp tältet för en lunch vid sjön 1191 och som sedan hade tänkt gå över det västra passet om Unna Stuolo och vidare ner i Gaskasvagge men dom vände tillbaka och sa att dom skulle gå Lullihavagge istället pga vädret annars så träffade jag inga personer innan jag kom ner till pårekslätten.
Dagen efter kunde jag dock vandra vidare som planerat, över det östra passet vid Unna Stuolo och fram till glaciären Stuolojiegna gick över Stulojågåsj i stövlarna strax nedan för glaciärtungan och vandrade på den östra sidan om Stulojågåsj ner mot Sarvesvagge och Rapadalen.
En ganska ansträngade vandring här med vide och en hel del rasbranter som skulle passeras på skrå, här gäller det att vara försiktig så inte man skadar sig!
Här, nere vid Rapadalen, blev det att stanna i 2 dagar och det närmaste jag kom en topptur denna vandring gjorde jag här, upp till en "hylla" på cirka 1250 m höjd med en fantastisk utsikt över bla det berömda "Rovdjurstorget". Jag fortsatte sedan västerut i Sarvesagge och gick upp på Luohttolahko via Noajdevagge fortsatte fram till "hyllan" nedanför Loametjåhkkå med en lika hänförande utsikt över Njoatsosvagge som den över Rapadalen. Fortsatte sedan bort mot/över Roupsotjåhkå vidare över pass 1425 och ner till Tjievrajavratja, Pårek och Kvikkjokk. Jag delar några bilder från vandringen på vad som kanske väntar!
/Tomas

 

[ludvig_svensk]

Men herregud, om dina krav är oledat, orört och lite stenskraver så finns det typ hur mycket som helst att välja bland!!
En av mina finaste turer gjorde jag öster om Rensjön, Kiruna. Det är skogslandskap som domineras av björkskog, oändligt med myrar och snår. En och annan höjd att komma upp på för att se vyerna in mot Kebne-komlexet, samt nordost mot ingenmanslandet. Det var fantastiskt vackert och vilt, väldigt svårforcerat i det djupa riset, men också väldigt mysigt.

Pärlälvens naturreservat är ett annat otroligt vackert ställe. Jag har lekt med tanken på att börja i Kvikkjokk och gå sydväst, vika av från leden och följa någon älv eller så. Har dock inte kommit så långt i planeringen...

Marsfjällen återvände jag precis från efter en vintertur. Jag har aldrig varit där sommartid, men kan inte heller tänka mig att det är nån trängsel... Det känns som en bortglömd pärla.

Töfsingdalens nationalpark är otroligt vackert och Sveriges minst besökta nationalpark. Absolut besöksvärd.

Annars så tror jag vindelfjällen är toppen, eller typ allt väster om adolfström.
Mvh.

 

[Totteman]

Ultevis fjällurskog...dit vill jag igen, då med varma kläder, en termos med varm dryck, kamera. Slå upp basläger och spana på djuren...

Kan det vara något?

 

[maswan1]

Marsfjällen återvände jag precis från efter en vintertur. Jag har aldrig varit där sommartid, men kan inte heller tänka mig att det är nån trängsel... Det känns som en bortglömd pärla.

Annars så tror jag vindelfjällen är toppen, eller typ allt väster om adolfström.

För dessa två så är det rätt mycket folk i säsong, sist jag vandrade i Marsfjällen så mötte vi tre olika sällskap om vardera flera personer på toppen, såg ofta mer än ett annat tält om kvällen/morgoenen, och lederna är välvandrade. Trollskalet och östra sidan var det mindre folk, vi träffade bara några renskötare i tjänsten där. I vindelfjällen igår ju kungsleden och områdena vid Hemavan är det mycket folk i, men norrut blir det iofs snabbt glesare.

Här är ett till tips: Höga vägen upp till Leavasvaggi från starten av Vistasleden (troligtvis helt ensam), vidare norröver via Mårmastugan och bron över Aliseatnu (låg till måttlig risk för möte med folk), tag höger genom snåren till övre Bessevaggi (skulle blir förvånad om du träffar nån), och sedan österut mot Rensjön (här har jag ingen aning, men ser sällan någon beskriva vandring i det området).

 

[veni]

Vandrade 2020 Präststigen, vek av genom Jiegnavágge och vidare nedanför Svennonius glaciär och Luohttoláhko...visst vackert var det men inte mitt favoritområde. Nu får jag säkert mothugg av alla Sarekälskare.

Mitt favoritområde är bland andra Sulitjelma området med glaciärsjön 871 och vidare genom Miethttjesvágge över Stáddátjåhkkå till Sårjåsjávrre är en väg att gå. Från Sorjoshytta kan du gå upp mot Skagmadalen och Blåmannsisen. Det senare gjorde inte jag på grund av dåligt väder. Mötte ingen iaf när jag vandrade 2016.

Sedan tycker jag Rago är också väldigt spännande vilket man kan förbinda med Västra Padjelanta. Den är dock inte så lättvandrat och väldigt mycket blockterräng på sina håll men ack så vackert. Mötte även där knappt någon människa.

Ett annat förslag är att vandra från Hellmobotn upp och korsa gränsen och sedan längs gränsen upp mot Dáppávárre via Roysvattn, mötte ingen människa på 4 dagar. På den sträckan finns dock en stig, lätt att missa, ibland är det bara rösen att sikta mot.

 

[camoscio]

Vad ska jag göra för solotur i sommar?


Nu har jag tillbringat några veckor att googla "nordvästra Rapadalen", för det är den delen jag har kvar, nedan Oalgásj. Men jag tvekar. Glaciärjokkarna... De känns ju tveklöst övermäktiga på pappret! Klart man kan vända, men om man redan på förhand tvekar..? Exakt hur svåra är de i mitten av augusti i relation till det jag vadat på västra och östra sidan av Rapadalen? Och vad gör jag om jag vadat en, det blir tvärstopp vid nästa, jag vänder och då har det stigit i den första?

Jag vill helst till ställen där det är så lite folk som möjligt. Jag är fullkomligt ointresserad av vandring längs leder. Jag dras till det lite svårtillgängliga eller udda. Det måste finnas någon komponent som gör det ointressant för de flesta - snår eller mygg eller vad vet jag, men knäna säger helst inte för mycket stenskravel. Övriga ställen jag sneglar mot är Sulitelma och västra Padjelanta, Börgefjell, nordnorge, Offerdalsfjällen, nedre Njoatsosvágge. Men inget känns riktigt inspirerande efter fjolåret.. Rapadalen kallar onekligen. Det är något speciellt. Kanske ska jag bara tillbaka? Uppleva det igen? Men hur? Eller har ni andra förslag? Och om jag ska någon annanstans, vad är det för speciellt med det?

vid min höga ålder, med fysiska skavanker och efter 30 års vandrande i nio länder, jagar jag inte längre det häftigaste, men gläds åt även det enkla och nära. Avskildhet är ett värde och den kan man finna på de mest oväntade platser. I t ex Jotunheimen har jag gått hela dagar utan möten eftersom jag inte lockas av topparna eller Besseggen. På min enda tur norr om Polcirkeln gick jag flera ensamma dagar i Arjeplogsfjällen, och jag vet att det är ännu ensammare längre västerut i samma område.

Jag har förstås alltmer kommit att undvika vadning, och vet av erfarenhet att när det blir riktigt marigt kan det vara riktigt svårt att ens vända. På den nyssnämnda turen var broarna kanske största problemet. Det gällde att hålla sig underrättad om läget på det eller det stället.

 

[Elvah]

Mitt favoritområde är bland andra Sulitjelma området med glaciärsjön 871 och vidare genom Miethttjesvágge över Stáddátjåhkkå till Sårjåsjávrre är en väg att gå. Från Sorjoshytta kan du gå upp mot Skagmadalen och Blåmannsisen. Det senare gjorde inte jag på grund av dåligt väder. Mötte ingen iaf när jag vandrade 2016.

Jag har skissat lite liknande.
Glaciärsjö 871 hittar jag inte, siffrorna kan ju skilja lite på olika kartor. Vilken menar du?
Är vattendragen från Sálajiegna och Stuorrajiegna vadbara högt upp?
Kan man ta sig vidare norrut efter Skagmadalen eller blir det stopp vid det stora vattendraget från Blåmannsisen?

 

[veni]

Jag har skissat lite liknande.
Glaciärsjö 871 hittar jag inte, siffrorna kan ju skilja lite på olika kartor. Vilken menar du?
Är vattendragen från Sálajiegna och Stuorrajiegna vadbara högt upp?
Kan man ta sig vidare norrut efter Skagmadalen eller blir det stopp vid det stora vattendraget från Blåmannsisen?

När jag kollar nu på min Calazo karta så heter Glaciärsjön 878 och inte 871. Vet inte varifrån jag fått den siffran. Om de vattendragen du nämner är vadbara vet jag inte. Jag tältade nere vid några sjöar rakt söder om glaciärsjön, gick upp mot sjön och gick lite fram och tillbaka längs sjön. Sedan tillbaks igen och vidare längs Láirrojåhkå ner till Nordkalottleden. Efter broarna norrut längs leden och avvek vid Uhtsa Varvvek från leden och sökte mig upp mot sjön 1100 där det finns bra tältplatser. Det ser ut så på kartan att man bör kunna gå mellan Labbà och Miehtjerbáktte till sjö 1100. Lárrojåhkå i sig är inte vadbar vad jag minns.

När jag hade planerat att gå upp mot Blåmannsisen från Sorjoshytta var det tänkt som dagstur och sedan tillbaks och avsluta i Sulitelma. Så jag har inte koll hur man tar sig vidare. Har ett svagt minne av att Hans Nydahl skrev om en vandring längs Skagmadalen. Kanske går att googla fram. Jag startade en tråd om det 2016 angående vägen upp mot Blåmannsisen och fick lite tips hur man bäst tar sig fram. Kanske du hitta något av nytta i den tråden.

 

[maswan1]

Kan man ta sig vidare norrut efter Skagmadalen eller blir det stopp vid det stora vattendraget från Blåmannsisen?

Det är en av huvudanledningarna att det är så glest med vandrare väster om de stora sjöarna, Duvggejåhkå är enligt allmän kunskap (jag har inte varit där personligen dock) ej vadbar och det är båtskjuts från Staloluokta eller liknande (jag har skissat på packraft över Gasakjavrre, men ej genomfört) som gäller.